Archive for februari, 2008

h1

Morsfarsan

25 februari 2008

Orden morsa och farsa dyker upp då och då i vår nybörjarlärobok i svenska. Den som använder orden är en tonårskille… Studenterna brukar inte riktigt kunna gissa vad orden betyder, men de brukar tycka att de är rätt roliga när de väl lär sig dem. Kul att de får lära sig lite olika stilnivåer av språket, tycker jag! :)

En av våra vänner brukar tala om morsfarsan när han menar både morsan och farsan samtidigt. Kul och framförallt praktiskt! :) Om morsfarsan-upphovsmannen läser detta: TACK för det ordet och tack för flytthjälpen!

Nu börjar min sista undervisningsvecka i Norrland… Lite sorgligt. Men jag ser fram emot att flytta ner till våren och slippa halkan här uppe! :)

Annonser
h1

Långa ord

21 februari 2008

I senaste numret av Språktidningen frågar en läsare vilket det längsta ordet som finns i SAOL är. Själv har han stött på tjänstegrupplivförsäkring (25 bokstäver), men undrar om någon hittat något ord som är ännu längre… Vet ni?

Häromdagen berättade en av mina elever för mig att
antidisestablishmentarianism (28 bokstäver) lär vara engelskans längsta ord… Ordet var med i New York Times för någon tid sedan…

En annan elev berättade om tyskans längsta ord: 
donaudampfschifffahrtsgesellschaftskapitänsmütze (48 bokstäver).
Imponerande!

Jag vet att jag rätt nyligen läst något om finskans längsta ord, men jag kan inte komma ihåg var!!! Det kanske var på någon blogg – jag vet inte… Det stör mig jättemycket att jag inte genast skrev upp ordet… Nåja, det kanske dyker upp igen…

Långa ord… Man ska ju ta sånt här med en nypa salt – man kan ju i princip hela tiden bygga längre ord, exempelvis farfarsfarfarsfarfarsfarfarsfarfarsfar eller exexexexexexexexexexfru (tack till min kollega för tipsen! :)) Men det där engelska ordet var faktiskt ganska speciellt, för i engelska särskriver man ju mycket mer än i svenskan, så orden blir i allmänhet inte så långa…

Har ni andra långa ord att bidra med, på svenska eller andra språk?

h1

Ett hjärta, hjärtat, hjärtan, ?

20 februari 2008

Mitt under lektionsförberedelserna idag dök det upp något intressant.

Ett hjärta, hjärtat, hjärtan, ?

Vad heter hjärta i bestämd form plural? Rent spontant skulle jag säga hjärtanen, men det stämmer inte alls överens med reglerna. Hjärta är ett ett-ord som slutar på vokal, och därför borde ändelsen i bestämd form plural bli -a, alltså hjärtana… Det lät främmande för mig, så jag kollade SAOL och visst – där står det hjärtana.

Jag har aldrig hört hjärtana förr!! Konstigt!! När jag googlar hjärtana får det knappt 1000 träffar, medan hjärtanen får drygt 3000. Oj då, fler som tänker lika som jag…

Vad gör man? Vad ska jag säga till mina vilsna elever att det heter?

Jag slog en signal till Språkrådets telefonrådgivning, och fick svaret att det definitivt är hjärtana som gäller. Personen som svarade hade aldrig hört formen hjärtanen

Så nu vet vi det. Hjärtana är det som gäller… Och det ska jag förmedla till mina elever imorgon också… Hur konstigt det än känns…

Vad tycker ni om hjärtana/hjärtanen?

h1

Bauta

19 februari 2008

Strax före jul var jag på en disputation vid Umeå universitet där Susanne Haugen försvarade sin avhandling Från bautasten till bautastor. Det var intressant!

Avhandlingen handlar om hur ordet bautasten kom in i svenskan från isländskan i mitten av 1600-talet. En bautasten var en minnessten, ungefär som en runsten fast utan text (tror jag i alla fall). I slutet av 1700-talet kom ordet för första gången med i en svensk ordbok, och sedan dess har det funnits med i svenska ordböcker. Ordet blev dock mer och mer ovanligt, enligt bruklighetsmarkörerna i SAOL, ända fram till 1973 (SAOL 10). Därefter ökade användningen igen. Varför?

Den mest troliga förklaringen till att bautasten igen börjat användas mer och mer är den populära serien Asterix, där figuren Obelix har en stor uppgift som bautastensleverantör (om jag förstått det rätt, jag är själv pinsamt okunnig om Asterix…).

Det intressanta är dock att folk så småningom har börjat tolka ordet bautasten som ‘stor sten’, trots att det inte finns någon sådan betydelse i det från början. En orsak till detta kan vara bilderna av bautastenar i Asterix… Bauta- har också börjat användas som ett förstärkande prefix som helt enkelt betyder ‘stor’, i exempelvis ord som bautastor. Förleden bauta- finns faktiskt med i SAOL 13 (2006).

Bland de ord som Haugen funnit som är bildade med prefixet bauta- kan till exempel nämnas bautahurra (1985), bautakonsert (1993), bautakliv (1998), bautamåne (1999), bautasuccé (2000), bautautredning (2002), bautasemla (2003), bautapudelkonferens (2004), bautaångest (2005) och bautaprojekt (2006).

Oerhört intressant att det går att spåra ett ords intåg i svenskan och att ordet sedan håller på att dö ut, men återupplivas tack vare Asterix, och senare får en ny betydelse och ny funktion. Spännande!

Själv förknippar jag starkt bauta med högstadietiden… Då var allt bauta… Mitt intryck är att det inte används lika mycket längre som då i mitten av 1990-talet, vad säger ni? Men fortfarande händer det då och då att jag använder det. Gör ni? Särskilt mycket använde jag det strax efter disputationen, märkte jag… :)

Det här blev ett ganska långt inlägg, men det är bauta värt, tycker jag! :) Nu ska jag packa ner bautaavhandlingen i flyttlådorna.

h1

Alltså

19 februari 2008

Den senaste tiden har jag funderat mycket över olika småord i svenskan… Det finns många sådana, och de är ofta svåra (omöjliga?) att översätta till engelska och det är svårt att riktigt sätta fingret på vad de betyder… De vore alla värda en egen samtalsanalytisk studie… :)

Ett av de ord som jag funderat en del över är alltså… När använder vi det och vad ”betyder” det?

En liten hjälp på vägen till insikt fick jag nu i helgen. Om man ringer och röstar på något bidrag i Melodifestivalen möts man av meddelandet Melodi nummer x har alltså fått din röst.

Alltså – det är lite förtydligande, bekräftande, förklarande… Håller ni med mig?

Natur och kulturs stora svenska ordbok (som riktar sig speciellt till andraspråksinlärare) förklarar alltså så här: ‘ett ord som t.ex. förstärker det som man säger men som ofta inte betyder så mycket’… Ja, kanske det… Men visst ”betyder” det något, även om det inte är så lätt att beskriva det…

Tidigare har jag skrivit om småord bland annat här, här, här och här… Jag tycker att småord är  oerhört fascinerande, kanske för att jag också är väldigt fascinerad av samtalsanalys… :)

h1

Förköp

17 februari 2008

Imorse satt jag och slöläste busstidtabellen och plötsligt fick jag syn på en uppmaning som jag nog inte sett förr…

Förköp din biljett på Länstrafiken, stod det. Ja, förköp har jag ju sett förr, typ i annonser för konserter och liknande, men då som ett substantiv, inte som ett verb i imperativ (typ: Förköp: Länstrafiken).

Men varför inte?

h1

Pocketböcker

16 februari 2008

I förra numret av Språktidningen (3/2007) var det en läsare som ställde frågan varför det heter pocketbok på svenska och paperback på engelska… Svaret var att det var ett amerikanskt företag som hette Pocket Books Inc. som på 1930-talet lanserade den typen av böcker. Benämningen pocket books används inte längre i engelskan, men pocket edition används fortfarande för utgåveformatet.

Så ordet pocketböcker kommer alltså från ett varumärke…

Jag gillar pocketböcker. Det har jag alltid gjort. Och nu idag har jag upptäckt att de är betydligt lättare att packa ner i flyttlådor än andra böcker. Alla är lika stora (eller små), behändigt! :) Och så är de inte så tunga heller.