h1

Nixa

15 februari 2008

Ett nytt nummer av Språktidningen har kommit. Det har varit min frukostlitteratur under den senaste veckan. Många intressanta artiklar, som vanligt. Mycket som man skulle kunna blogga om, som vanligt.

Bland annat fanns det en artikel om Språkrådets nyordslista 2007. Många intressanta ord, men ett av de roligare var verbet nixa sig. Det var lite kul just eftersom jag faktiskt har nixat mig. Det gjorde jag för några månader sedan. Fast då kände jag inte till verbet nixa sig. Men vad gör man då när man nixar sig? Jo, man anmäler sig till nix-registret och spärrar därmed sin telefon mot samtal från försäljare.

Nixa sig är ett kul exempel på att alla nya verb i svenskan automatiskt hamnar i verbgrupp 1 – nixa, nixar, nixade, nixat. Det här tycker mina studenter är rätt kul, och det är alltid lika roligt att visa dem hur vi gör med nya verb – t.ex. googla, googlar, googlade, googlat.

11 kommentarer

  1. jag undrar om man ”altavistade” förr :). Den sökmotorn hörde väl till de mera använda innan google och var den om de flesta använde sig av i början på 2000-talet.
    Roligt med nya ord.


  2. och jo , en grej till, jag vill minnas att du bloggade om prefixet tvär- som är vanligt i norrbotten i fjol någongång. Jag påträffade tvär- som prefix i ”Populärmusik från Vittula” av Mikael Niemi.


  3. Hejsan! Det var länge sedan jag läste din blogg, men jag kom faktiskt att tänka på dig för ett par dagar sen då Språktidningen hoppade in genom brevinkastet! :) Jag har nämligen nyss börjat prenumerera på den och tog den genast till mitt hjärta och läste den från pärm till pärm!

    Jag läste en typ av ordkontroll mot slutet av tidningen och reagerade över att de hade med ”klåpa” där. Trodde det var en finlandism?! Vad säger du som har bott i Sverige lite längre, har du stött på ordet där någon gång?

    Själv är jag inte längre kvar i varken Umeå eller Sverige, utan tillbaka i Ö-botten. Håller förresten på och skapar en ny blogg åt mig, kanske den blir i läsligt skick inom kort… :) Ha det bra!


  4. c, intressant tanke om altavistade! :) Även om jag använde altavista en hel del så var jag nog aldrig medveten om att jag altavistade… :) Någon annan som vet om det ordet användes? Vore kul isåfall… :)

    Kul med tvär-, ja :) Det är ett helt fenomenalt prefix tycker jag!! Här kan du läsa inlägget om tvär: https://sprakmy.wordpress.com/2007/01/15/svenskan-ett-fattigt-sprak/

    tanja, välkommen tillbaka till min blogg och välkommen tillbaka till bloggosfären! Kul att du också hittat Språktidningen! :)

    Jag läste också klåpa där i testet och reagerade lite på att det var med… Min uppfattning är nog att det används betydligt mer i Svenskfinland än i Sverige!! Tyvärr har jag inte Finlandssvensk ordbok här hemma just nu så jag kan inte kolla om det finns där, men i SAOL finns det med, och där anges det inget om att det skulle vara specifikt finlandssvenskt…

    Jag googlade lite, och fick knappt 500 träffar, så särskilt vanligt verkar det inte vara… En stor del av de första träffarna jag fick var klåpa ihop och vad jag förstod av kontexten så kunde det inte betyda ‘klanta sig’ utan jag undrar om folk helt enkelt skrivit fel och egentligen menat ‘knåpa ihop’… Inte lätt att veta. Men det fanns också träffar där klåpa användes precis som jag är van vid…

    I Språktidningen angavs ju betydelsen ‘slarva’ för klåpa, men jag tycker att det i Österbotten har en starkare betydelse, inte bara ‘slarva’ utan liksom riktigt ‘klanta till det’, ‘klanta sig’… Vad säger du om det?

    Vad säger ni andra, hur vanligt är klåpa?


  5. Klåpa är nog rätt vanligt i finlandssvenska i betydelsen klanta sig. Numera har man också börjat använda ”moka” i samma betydelse, men det är ju ett finskt ord som tagit sig över språkgränsen.


  6. kicki, ja, moka känner jag också till, även om det är ett ord som jag inte själv känner mig bekväm med att använda. Jag stötte på det i en finsk bok för ett tag sedan och skulle inte ha haft någon aning om vad det betydde om det inte var för att det också används i finlandssvenskan… :)


  7. jag måste ju säga att boken flöt på lite lättare sedan man läst dina skriverier. Ett annat ord jag minns du tagit upp är bamba som också kommer upp i boken. EN grej strycker du under ord du inte känner till och markerar sidorna i böcker du läser?


  8. verbet klåpa vet jag inte om jag hört i svenska, men substantivet klåpare (någon som klantar till det) är däremot ganska vanligt, om än kanske aningen ålderdomligt.


  9. c, kul! :) Kul att bamba också fanns med! Det visar alltså att det ordet inte bara använts i Göteborgstrakten…

    Jag brukar inte så ofta stryka under i böcker jag läser men däremot är jag en stor användare av klisterlappar (postit-lappar eller hur man nu stavar det)… Så böckerna brukar vimla av sådana :) Jag märker ut ord som jag inte riktigt förstår (eller så kollar jag upp dem direkt), eller så ord som är intressanta, som kanske senare dyker upp här på bloggen… Jag brukar försöka skriva in mina observationer i ett dokument på datorn så att jag har allt samlat… Det dokumentet bara växer och växer… Det finns inte riktigt tid att blogga om allt… :)

    Markus, intressant kommentar!! Och verkligen intressant att du uppfattar klåpare som ålderdomligt! Där har vi kanske förklaringen till att det används så flitigt i finlandssvenskan – vi har ju i allmänhet ett äldre ordförråd. Inte så konstigt då heller att klåpa faktiskt fanns med i SAOL… TACK för din kommentar! Nu blev åtminstone jag rätt mycket klokare! :)


  10. Utgår vi från substantivet klåpare så är definitionen enligt SAOB ”person som utför dåligt eller slarvigt arbete eller person som icke är fullt yrkeskunnig, fuskare”.

    Jag skulle då kunna använda ordet klåpa lite grann som i slarvgjort eller för en ”inte riktigt vetat vad jag höll på med-aktivitet”.

    Kanske kan man klåpa ihop ikeamöbler eller sitta och klåpa med uppsatser innan man är duktig på det, klåpa med stickning. Jag skulle definitivt klåpa om jag stickade.

    Jag uppfattar iaf ordet klåpare som ett gammaldags ord och klåpa som en mer modern på-kul-verbifiering ungefär som googla som är rumsren idag men som var skoj för nåt år sedan kanske.


  11. Lena, intressant med dina exempel på klåpa! :) I Österbotten betyder det typ ‘riktigt klanta till sig’, typ häromdagen när jag försökte packa ner vår oljelampa utan att tänka på att tömma den på olja först, då klåpade jag mig riktigt rejält… Så det verkar finnas en liten nyansskillnad mellan användningen i Sverige och i Svenskfinland, som jag uppfattar det i alla fall…

    I Österbotten är nog verbet klåpa mycket mer vanligt än substantivet klåpare, det är i alla fall min uppfattning. Och inte känns det direkt nytt heller, men det är ju inte så lätt att veta… :)



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: