Archive for the ‘Grammatik’ Category

h1

Inkoativa verb

2 januari 2009

En annan artikel i senaste numret av Språktidningen var Fredrik Lindströms artikel om inkoativa verb. Där lärde jag mig en ny term. Inkoativa verb består av ett adjektiv plus –na och på bara två stavelser berättar de en historia: de berättar om hur något varit och hur det förvandlats. Några exempel: gulna (något har inte varit gult, men har blivit det), kallna (något har varit varmt och sedan blivit kallt), mjukna, tröttna, mörkna, blekna… Ja, ni fattar. Jag håller med Lindström om att dessa verb är oerhört vackra!

Inkoativa verb alltså. Det var dagens nya lärdom.

Annonser
h1

Grammatikreträtt

2 januari 2009

Idag har jag bläddrat lite i min dagbok/anteckningsbok och hittat anteckningar från något intressant jag var med om i november: en reträtt på ett katolskt kloster i Skåne.

Ordet reträtt har jag funderat en del på det senaste året. I lutherska/svenskkyrkliga/frikyrkliga sammanhang används mig veterligen oftast den engelska varianten retreat men i katolska sammanhang verkar den svenska översättningen reträtt dominera.

Denna reträtt var dessutom extra intressant för mig som språkvetare eftersom biskop Anders Arborelius undervisning fokuserade på fyra adjektiv (sakramental, ecclesial, marial och teologal) – inga adjektiv som finns i SAOL direkt, poängterade han. Därtill talade han också om huvudsatser och bisatser, och menade att Maria framträder i bisatser som förklarar och förtydligar huvudsatsen, Kristus.

Man kan nästan säga att vi var på en grammatikreträtt

Intressant, onekligen! Jag kan inte låta bli att fundera över om mina högstadieelever om 20-30 år kommer att ha koll på vad adjektiv och huvudsatser och bisatser är… :) Kommer sådana saker att vara en del av ”allmänbildningen” då?

h1

De/dem eller dom

25 november 2008

Jag har tjatat på mina nior att de inte längre får skriva dom utan att de måste börja skriva de och dem. Vi har pratat om att man kan pröva att byta ut dom mot vi eller oss (jag eller mig) för att se om det ska vara de eller dem. Hälften av det jag sagt tycks ha fastnat: nästan ingen skriver dom längre, men de flesta skriver istället dem även när det är subjekt. Suck… Jag tror jag får ta och förklara det igen. Och den här gången kan jag faktiskt använda grammatiska termer som subjekt och objekt för nu har de lärt sig det – tjohej!

Och ja, för den som undrar – mina nior ligger lite efter… Jag vet inte riktigt vad de sysslat med hittills på svenskan men det finns en hel del att rätta till nu… Ska bli spännande att se vad vi kommer att lyckas med! :)

h1

Ordklassramsa

24 november 2008

Substantiv är namn på ting
såsom apa, boll och sting

Adjektiven sen oss lär
hurdana tingen är:
glada, snälla, rara
så som vi ska vara

Verb är sånt
som man kan göra
känna, kramas,
se och röra

Räkneord
som ett, två, tre
det är nåt att räkna mé

Pronomen
som den och det
används för det
man ändå vet

Prepositioner
före substantiven står.
Det blir till jul, vid påsk
eller i vår.

Adverben
används lätt
för rum, tid
och sätt.

Konjunktioner
som och, men,
för
och
kan göra meningar så långa så.

Interjektioner
säger vad vi känner
när det värker, svider
och bränner.

Den här versionen är hämtad ur Maria Bolanders Funktionell svensk grammatik (2005). Jag hade aldrig hört denna ramsa innan jag flyttade till Sverige, men här verkar den vara ganska spridd, i olika versioner… Ganska mysig är den, tycker jag! :)

h1

SVO, VSO, SOV

22 november 2008

Nu har vi börjat jobba med satsanalys med niorna och det är så spännande!! Idag pratade vi lite om att svenskans grundläggande ordföljd är SVO (subjekt, verb, objekt), som i Sven äter gröt (TACK min moddelärare i högstadiet/gymnasiet för det exemplet – jag glömmer det aldrig!) Engelskan, tyskan, franskan, finskan och många, många fler språk har samma grundläggande ordöljd. Arabiskan däremot (och även en del andra språk) har VSO, Äter Sven gröt, hade jag läst i en bok. Och ja, en tjej i klassen som kunde arabiska bekräftade detta. Sedan berättade jag att persiskan, turkiskan och japanskan har SOV, det vill säga Sven gröt äter. Detta tyckte alla var lite roligt… Och det är lite intressant att subjektet alltid verkar komma före objektet i alla världens språk…

Nåja, sedan gick vi vidare och började prata om något annat. Men vi har en lärare på skolan som har persiska som modersmål, och plötsligt dök han upp utanför klassrummet. En av de minst studiemotiverade eleverna sprang och hämtade honom och han fick komma in och översätta Sven äter gröt till persiska, och visst – det blev Sven gröt äter. Alla satt och tittade i sina anteckningar – och ja, det stämde överens med det vi hade lärt oss! Vilken lycka! :) Sedan började den läraren helt spontant berätta hur det är i japanskan och jag (och eleverna också!) blev helt paff, för jag hade ingen aning om att han kunde japanska. Och visst – det blev Sven gröt äter ‘även där. Wow, eleverna tyckte det var jättespännande!! :) Vilka värdefulla ögonblick det var!!

Det här var verkligen dagens höjdpunkt!!

Just nu undervisar jag inte i svenska som andraspråk utan bara i vanlig svenska (och engelska). Men jag har de senaste veckorna varit sååå glad över att jag har svenska som andraspråk-kunskaperna och har lite koll på hur svenskan skiljer sig från många andra språk i världen och hur svenskan är uppbyggd. Jag har sååå stor nytta av det nu när vi jobbar med grammatik på olika sätt. Härligt! Jag visste väl att de tre terminerna med extra studier i svenska som andraspråk inte på något vis skulle vara bortkastade! Sedan finns det tusen saker inom svenskämnet som jag INTE har koll på, men det är underbart att känna att jag har koll på åtminstone en liiiiten del av det… :)

h1

Imperfekt i engelskan

4 juni 2008

För ett bra tag sedan skrev jag ett blogginlägg om termerna preteritum och imperfekt. Preteritum är en bättre term just i svenskan än vad imperfekt är, enligt grammatiker. Dessvärre verkar inte preteritum ha slagit igenom lite i skolorna, men jag hade tänkt börja använda det. Nu har jag dock börjat fundera lite över en sak…

Fungerar imperfekt i engelska och svenska ungefär likadant, när det gäller aspekt? Imperfekt är ju en bra term i språk som skiljer mellan fullbordad och ofullbordad/pågående handling, men hurdant språk är engelskan i det här avseendet? Var kommer ing-formen in i bilden? Är det någon sorts imperfekt form (pågående handling)? Vore det vettigare att tala om preteritum även i engelskan? Vet någon? Vilken term används i engelska grammatikböcker? Just nu önskar jag att jag faktiskt hade studerat engelska på universitetet. Börjar bli riktigt nyfiken på engelskans grammatik… :)

I läroböckerna i engelska (åtminstone i vår skola) används termen imperfekt, och då kanske det blir förvirrande för eleverna om man plötsligt ska börja säga preteritum om svenskan, men imperfekt om engelskan…

Hm, vad tänker ni? Är det någon som orkar tänka på sådana här tunga saker i sommarvärmen?

h1

Imperfekt ->preteritum

7 december 2007

Termen imperfekt har länge använts i svenskan, men på senare tid har man istället gått över till att använda termen preteritum. Detta eftersom termen imperfekt inte passar så bra i svenskan… Den termen fungerar bättre i språk som i dåtid faktiskt skiljer mellan ofullbordad och fullbordad handling, t.ex. polskan (och franskan också, tror jag), alltså språk där imperfekt faktiskt uttrycker imperfektiv aspekt (ofullbordad, pågående handling). För svenskan passar preteritum alltså bättre, menar de som förstår sig på det.

(I svenskan uttrycks aspekt inte med verbböjning, men däremot har vi lite andra knep för att uttrycka sådana saker… Se här och här…)

Och jag försöker anpassa mig till de nya rekommendationerna och använda preteritum, och oftast går det rätt bra. Det är ett ganska roligt ord!

Dagens boktips: Termlexikon i språkvetenskap (Studentlitteratur, 2007). Användbart!