Inkoativa verb

En annan artikel i senaste numret av Språktidningen var Fredrik Lindströms artikel om inkoativa verb. Där lärde jag mig en ny term. Inkoativa verb består av ett adjektiv plus –na och på bara två stavelser berättar de en historia: de berättar om hur något varit och hur det förvandlats. Några exempel: gulna (något har inte varit gult, men har blivit det), kallna (något har varit varmt och sedan blivit kallt), mjukna, tröttna, mörkna, blekna… Ja, ni fattar. Jag håller med Lindström om att dessa verb är oerhört vackra!

Inkoativa verb alltså. Det var dagens nya lärdom.

Grammatikreträtt

Idag har jag bläddrat lite i min dagbok/anteckningsbok och hittat anteckningar från något intressant jag var med om i november: en reträtt på ett katolskt kloster i Skåne.

Ordet reträtt har jag funderat en del på det senaste året. I lutherska/svenskkyrkliga/frikyrkliga sammanhang används mig veterligen oftast den engelska varianten retreat men i katolska sammanhang verkar den svenska översättningen reträtt dominera.

Denna reträtt var dessutom extra intressant för mig som språkvetare eftersom biskop Anders Arborelius undervisning fokuserade på fyra adjektiv (sakramental, ecclesial, marial och teologal) – inga adjektiv som finns i SAOL direkt, poängterade han. Därtill talade han också om huvudsatser och bisatser, och menade att Maria framträder i bisatser som förklarar och förtydligar huvudsatsen, Kristus.

Man kan nästan säga att vi var på en grammatikreträtt…

Intressant, onekligen! Jag kan inte låta bli att fundera över om mina högstadieelever om 20-30 år kommer att ha koll på vad adjektiv och huvudsatser och bisatser är… :) Kommer sådana saker att vara en del av ”allmänbildningen” då?

De/dem eller dom

Jag har tjatat på mina nior att de inte längre får skriva dom utan att de måste börja skriva de och dem. Vi har pratat om att man kan pröva att byta ut dom mot vi eller oss (jag eller mig) för att se om det ska vara de eller dem. Hälften av det jag sagt tycks ha fastnat: nästan ingen skriver dom längre, men de flesta skriver istället dem även när det är subjekt. Suck… Jag tror jag får ta och förklara det igen. Och den här gången kan jag faktiskt använda grammatiska termer som subjekt och objekt för nu har de lärt sig det – tjohej!

Och ja, för den som undrar – mina nior ligger lite efter… Jag vet inte riktigt vad de sysslat med hittills på svenskan men det finns en hel del att rätta till nu… Ska bli spännande att se vad vi kommer att lyckas med! :)

Ordklassramsa

Substantiv är namn på ting
såsom apa, boll och sting

Adjektiven sen oss lär
hurdana tingen är:
glada, snälla, rara
så som vi ska vara

Verb är sånt
som man kan göra
känna, kramas,
se och röra

Räkneord
som ett, två, tre
det är nåt att räkna mé

Pronomen
som den och det
används för det
man ändå vet

Prepositioner
före substantiven står.
Det blir till jul, vid påsk
eller i vår.

Adverben
används lätt
för rum, tid
och sätt.

Konjunktioner
som och, men,
för och då
kan göra meningar så långa så.

Interjektioner
säger vad vi känner
när det värker, svider
och bränner.

Den här versionen är hämtad ur Maria Bolanders Funktionell svensk grammatik (2005). Jag hade aldrig hört denna ramsa innan jag flyttade till Sverige, men här verkar den vara ganska spridd, i olika versioner… Ganska mysig är den, tycker jag! :)

SVO, VSO, SOV

Nu har vi börjat jobba med satsanalys med niorna och det är så spännande!! Idag pratade vi lite om att svenskans grundläggande ordföljd är SVO (subjekt, verb, objekt), som i Sven äter gröt (TACK min moddelärare i högstadiet/gymnasiet för det exemplet – jag glömmer det aldrig!) Engelskan, tyskan, franskan, finskan och många, många fler språk har samma grundläggande ordöljd. Arabiskan däremot (och även en del andra språk) har VSO, Äter Sven gröt, hade jag läst i en bok. Och ja, en tjej i klassen som kunde arabiska bekräftade detta. Sedan berättade jag att persiskan, turkiskan och japanskan har SOV, det vill säga Sven gröt äter. Detta tyckte alla var lite roligt… Och det är lite intressant att subjektet alltid verkar komma före objektet i alla världens språk…

Nåja, sedan gick vi vidare och började prata om något annat. Men vi har en lärare på skolan som har persiska som modersmål, och plötsligt dök han upp utanför klassrummet. En av de minst studiemotiverade eleverna sprang och hämtade honom och han fick komma in och översätta Sven äter gröt till persiska, och visst – det blev Sven gröt äter. Alla satt och tittade i sina anteckningar – och ja, det stämde överens med det vi hade lärt oss! Vilken lycka! :) Sedan började den läraren helt spontant berätta hur det är i japanskan och jag (och eleverna också!) blev helt paff, för jag hade ingen aning om att han kunde japanska. Och visst – det blev Sven gröt äter ‘även där. Wow, eleverna tyckte det var jättespännande!! :) Vilka värdefulla ögonblick det var!!

Det här var verkligen dagens höjdpunkt!!

Just nu undervisar jag inte i svenska som andraspråk utan bara i vanlig svenska (och engelska). Men jag har de senaste veckorna varit sååå glad över att jag har svenska som andraspråk-kunskaperna och har lite koll på hur svenskan skiljer sig från många andra språk i världen och hur svenskan är uppbyggd. Jag har sååå stor nytta av det nu när vi jobbar med grammatik på olika sätt. Härligt! Jag visste väl att de tre terminerna med extra studier i svenska som andraspråk inte på något vis skulle vara bortkastade! Sedan finns det tusen saker inom svenskämnet som jag INTE har koll på, men det är underbart att känna att jag har koll på åtminstone en liiiiten del av det… :)

Imperfekt i engelskan

För ett bra tag sedan skrev jag ett blogginlägg om termerna preteritum och imperfekt. Preteritum är en bättre term just i svenskan än vad imperfekt är, enligt grammatiker. Dessvärre verkar inte preteritum ha slagit igenom lite i skolorna, men jag hade tänkt börja använda det. Nu har jag dock börjat fundera lite över en sak…

Fungerar imperfekt i engelska och svenska ungefär likadant, när det gäller aspekt? Imperfekt är ju en bra term i språk som skiljer mellan fullbordad och ofullbordad/pågående handling, men hurdant språk är engelskan i det här avseendet? Var kommer ing-formen in i bilden? Är det någon sorts imperfekt form (pågående handling)? Vore det vettigare att tala om preteritum även i engelskan? Vet någon? Vilken term används i engelska grammatikböcker? Just nu önskar jag att jag faktiskt hade studerat engelska på universitetet. Börjar bli riktigt nyfiken på engelskans grammatik… :)

I läroböckerna i engelska (åtminstone i vår skola) används termen imperfekt, och då kanske det blir förvirrande för eleverna om man plötsligt ska börja säga preteritum om svenskan, men imperfekt om engelskan…

Hm, vad tänker ni? Är det någon som orkar tänka på sådana här tunga saker i sommarvärmen?

Imperfekt ->preteritum

Termen imperfekt har länge använts i svenskan, men på senare tid har man istället gått över till att använda termen preteritum. Detta eftersom termen imperfekt inte passar så bra i svenskan… Den termen fungerar bättre i språk som i dåtid faktiskt skiljer mellan ofullbordad och fullbordad handling, t.ex. polskan (och franskan också, tror jag), alltså språk där imperfekt faktiskt uttrycker imperfektiv aspekt (ofullbordad, pågående handling). För svenskan passar preteritum alltså bättre, menar de som förstår sig på det.

(I svenskan uttrycks aspekt inte med verbböjning, men däremot har vi lite andra knep för att uttrycka sådana saker… Se här och här…)

Och jag försöker anpassa mig till de nya rekommendationerna och använda preteritum, och oftast går det rätt bra. Det är ett ganska roligt ord!

Dagens boktips: Termlexikon i språkvetenskap (Studentlitteratur, 2007). Användbart!

Svenskans futurum

I svenskan kan man uttrycka futurum på flera olika sätt, och det blev jag påmind om idag när jag tillbringade några timmar med en invandrartjej som hittills lärt sig endast ett sätt, och insåg hur lätt missförstånd uppstår om man bara använder just detta sätt.

Futurum kan uttryckas med ska + grundform av huvudverbet. Men när den här tjejen sa vi ska bli klara redan klockan tre fick jag tänka till en extra gång för att förstå vad hon menade – menade hon ‘vi måste vara klara klockan tre, så vi måste skynda oss nu så vi hinner’, eller menade hon ‘vi kommer att bli klara redan klockan tre, så vi måste ta det lugnt nu för vi får inte bli klara så tidigt, vi ska ju jobba ända till halv fem’? Ja, i det här fallet var det det senare alternativet som var rätt.

Kommer att  + grundform av huvudverbet är också ett sätt att uttrycka futurum, och det sättet hade kanske varit att föredra i exemplet ovan. Tänker + grundform av huvudverbet är ett annat sätt att uttrycka futurum. Men vad många inte tänker på är att vi i svenskan väldigt ofta använder presensformen för att uttrycka futurum, så när den här tjejen idag sa jag ska bli galen när en kund var lite jobbig, kunde hon kanske hellre ha sagt jag blir galen, eller möjligen jag kommer att bli galen. Vi säger ju också jag kommer imorgon, jag ringer ikväll, jag åker på fredag o.s.v., och där använder vi presensformen för att uttrycka futurum, och tidsadverbialen signalerar också att det är framtida händelser vi talar om…

Ska, kommer att, tänker och presensformen är ibland utbytbara – men inte alltid. Det finns en hel del skillnader mellan dem – större och mindre beroende på vilket sammanhang de används i. Men jag ska inte gå närmare in på dem här, det tar för lång tid…

Många invandrare tenderar dock att överanvända ska, vilket inte alltid blir så lyckat. Detta kan vara bra att tänka på åtminstone om man ska bli lärare i svenska som andraspråk… Och så är det ju oerhört intressant och spännande att se mer av hur vårt språk fungerar, eller hur? :)

————————————————————————————

Kommentarer från bloggen.fi/my

Inkommet 17.6.2007 21:08:29

Javisst är det spännande att se hur språket fungerar! Jag tror att inlärare på tidiga stadium av inlärning lär sig ska i helfraser som ”vad ska du göra i helgen?”, ”ska du följa med?” osv, och börjar därför överanvända ska-futurum. Har du någon gissning? :)

Haydee
http://littleheidiofthemountains.blogspirit.com

Svar:
Ja, det kan det absolut ligga något i! För i många fraser använder vi ju faktiskt ”ska”, och då blir det lätt att man överanvänder det. För ja, i början lär man ju sig mest helfraser, och först sen börjar man förstå de olika beståndsdelarna… Kul att du hittade hit förresten :)

Pågående handling

Engelskan har ing-form för att uttrycka pågående handling, men hur är det med svenskan, har vi något liknande? Ja faktiskt. Men vi gör det på ett lite annorlunda sätt…

Hon går och pratar i telefon
Han sitter och skriver
De står och diskuterar för fullt

Det här är ju just det – pågående handling. Engelskan böjer verbet i ing-form, men vi lägger till ett verb och och istället – antingen gå och, sitta och eller stå och. Kanske man även kan säga att ligga och hör hit? Hon ligger och läser. Kanske det är samma typ av konstruktion…

I många andra situationer har jag under min tid här på bloggen konstaterat att svenskan minnsann inte är något fattigt språk, och jag får göra det igen… Vi kanske inte har samma sätt som engelskan att uttrycka olika saker, men vi har våra egna sätt att för att uttrycka det vi vill säga – och det fungerar.

Det här med pågående handling har vi hållit på med lite nu på praktiken med eleverna som håller på att lära sig svenska. Och idag lyssnade jag på ett gammalt avsnitt av radioprogrammet Språket, och där talade de också om detta – kul! Och om jag inte minns helt fel sa de något om att förr gav språkvårdare rådet att man skulle stryka står och (eller går och eller sitter och) och bara ha det andra verbet, eftersom det räcker så, men det är ju egentligen lite konstigt eftersom det finns en betydelseskillnad (eller åtminstone en nyansskillnad) mellan de står och diskuterar och de diskuterar.

Ja, intressanta frågor :) Tycker jag i alla fall…

—————————————————————————————

Kommentarer från bloggen.fi/my

Inkommet 10.5.2007 22:22:39

Några andra sätt: -Jag håller på att diska. (Fast de flesta säger nog ”Jag håller på och diskar.”) -Jag diskar för fullt. -Jag bäddar precis. -Han är och handlar. Vad tror du om dem?

Emil

Svar:
Oj, ja det har du ju rätt i, de funkar ju också :) Kul!

Grammatik

Inspirerad av Netti… Jag gillar grammatik. Jag tycker att det är fascinerande att upptäcka mönster i språket och försöka förstå hur saker och ting hänger samman. Jag är inte sååå intresserad av ordklasser, men satsdelar däremot fascinerar mig. Anledningen är att ordklassindelningen ”bara” anger vilken ”potential” ett ord har, medan satsanalys handlar om ordens funktion i ett specifikt sammanhang. Språket i bruk alltså – och det är det som fascinerar mig!!

Jag fascineras alltså av satsanalys. Därför gillar jag också Diderichsens satsschema (jag har t.o.m. använt det som analysredskap i min gradu, som handlade om autentiskt talspråk!! Det gick kanske inte helt smärtfritt men jag fick ändå fram intressanta mönster med hjälp av den analysen). Med det kan man på ett bra sätt åskådliggöra svenskans (normala) ordföljd – ett jättebra hjälpmedel i andraspråksundervisning (om eleverna är på sådan nivå att de kan förstå det). Och man kan synliggöra vad som händer med betydelsen om man flyttar fram t.ex. objektet eller tidsadverbialet. Och – det för invandrarelever så svåra: man kan synliggöra vad det innebär att svenskan är ett V2-språk (alltså att verbet alltid kommer på andraplats i huvudsatser, förutom i vissa frågor). Imorgon ska jag hjälpa en kvinna med några uppsatser, och jag ska ta med satsschemat (de har jobbat med satsschemat tidigare i undervisningen, så det är bekant för henne) och hoppas att det ska hjälpa oss, för det som hon har mest problem med är just ordföljden.

Grammatikundervisningens vara eller icke-vara är en stor fråga, och jag är ingen vän av grammatikundervisning bara för grammatikens skull, utan det beror på vad man gör den till. Och sen tycker jag också att det finns viktigare och mindre viktiga saker att känna till – t.ex. har man inte så stor nytta av att kunna namnet på olika sorters attribut, medan det kan vara bra att veta vad subjekt och objekt är (särskilt här i Sverige när det gäller användningen av pronomenet som uttalas dom – att veta om man ska skriva de eller dem).

Det ska kanske tilläggas att jag för tillfället ser på grammatik och grammatikundervisning ganska mycket ur ett andraspråksinlärningsperspektiv, eftersom det är det jag sysslar med för tillfället… Modersmålsperspektivet har fallit lite i skymundan för mig nu.

När jag gick på trean och vi började med finska var mamma så upprörd över att vi inte hade fått lära oss vad subjekt och objekt var så hon började ha privat grammatikundervisning med mig hemma… :) Då tyckte jag mest att det var lite jobbigt, men nu är jag glad över att jag fick lära mig det så tidigt. Kanske är det därför som jag inte direkt haft så stora problem med grammatik?! Vem vet…

—————————————————————————————

Kommentarer från bloggen.fi/my

 

Inkommet 26.4.2007 20:57:23

Jag märker att jag har gjort rätt i mitt yrkesval…är så mycket mera intressant att fundera på muskelfibrer och strukturer i kroppen än att fundera på satsanalyser. Och det är ju en trevlig insikt =)

Maria
http://bloggen.fi/marias

Svar:
:) va bra :) jag tror också jag har hittat (någorlunda) rätt, och jag har många gånger konstaterat att jag ABSOLUT INTE ska jobba med någonting som ens kommer i närheten av vård… Beundrar alla er som klarar av/intresserar er för sånt!! :) Själv börjar jag må illa så fort någon ens pratar lite om någon krämpa…

Inkommet 26.4.2007 22:04:38

Vilken tur att vi alla är olika =) Annars skulle världen (och alla bloggar, haha) se tråkig ut!

Maria
http://bloggen.fi/marias

Svar:
Jeps, du har helt rätt :)

Inkommet 28.4.2007 20:25:40

Hej på dig! Har tyvärr inte upptäckt din blogg tidigare, men – bättre sent än aldrig! :) Jag jobbar som lärare i svenska och finska för utlänningar i Jakobstad och stortrivs!! Det är världens bästa jobb!!! Kanske vi kan utbyta lite erfarenheter framöver? Jag länkar till dig.

Brita
http://bloggen.fi/hoppetossa

Svar:
Hej, va kul att du hittade hit – välkommen! :) Och var roligt att träffa på en likasinnad :) Det verkar vara en oerhört intressant bransch jag är på väg in i, alla säger det :)

Inkommet 28.4.2007 20:34:29

Fascineras också av satsanalys, härligt att se hur saker och ting hänger ihop och fungerar :)

Brita
http://bloggen.fi/hoppetossa

Svar:
Ja visst är det :)