h1

Imperfekt i engelskan

4 juni 2008

För ett bra tag sedan skrev jag ett blogginlägg om termerna preteritum och imperfekt. Preteritum är en bättre term just i svenskan än vad imperfekt är, enligt grammatiker. Dessvärre verkar inte preteritum ha slagit igenom lite i skolorna, men jag hade tänkt börja använda det. Nu har jag dock börjat fundera lite över en sak…

Fungerar imperfekt i engelska och svenska ungefär likadant, när det gäller aspekt? Imperfekt är ju en bra term i språk som skiljer mellan fullbordad och ofullbordad/pågående handling, men hurdant språk är engelskan i det här avseendet? Var kommer ing-formen in i bilden? Är det någon sorts imperfekt form (pågående handling)? Vore det vettigare att tala om preteritum även i engelskan? Vet någon? Vilken term används i engelska grammatikböcker? Just nu önskar jag att jag faktiskt hade studerat engelska på universitetet. Börjar bli riktigt nyfiken på engelskans grammatik… :)

I läroböckerna i engelska (åtminstone i vår skola) används termen imperfekt, och då kanske det blir förvirrande för eleverna om man plötsligt ska börja säga preteritum om svenskan, men imperfekt om engelskan…

Hm, vad tänker ni? Är det någon som orkar tänka på sådana här tunga saker i sommarvärmen?

17 kommentarer

  1. Vad jag vet heter preteritum ”simple past” på engelska. Ing-formen (tillsammans med ”was”) kallas ”past continuous ” och beskriver pågående handling eller något som avbryts. Jag tror att det är enda skillnaden gentemot svenskan.
    För övrigt heter perfekt ”present perfect” och pluskvamperfekt ”past perfect”, vilket några studenter upplyst mig om efter att jag i flera veckor kallat pluskvamperfekt för det förstnämnda.

    Samtliga tidsformer med beskrivning finns här:
    http://esl.about.com/library/grammar/blgr_verbforms.htm


  2. Emil, tack för din kommentar! Den hade fastnat i skräpfiltret, så jag såg den inte förrän idag. Tur att jag hann rädda den innan den försvann! :)

    ”simple past” var nytt för mig, men ”past continuous”, ”present perfect” och ”past perfect” fick jag lära mig av studenterna i höstas… :) Fast, när jag tänker efter inser jag att jag nog måste ha hört dem förr, gick en kurs i engelska under studietiden i Åbo där de definitivt måste ha dykt upp – fast jag var väl inte så intresserad just då…

    Sidan du tipsade om var intressant! Ska absolut titta närmare på den!

    Men jag undrar lite vad man borde kalla engelskans verbformer (särskilt då ”simple past”) på svenska, för i högstadiets läroböcker används ju svenska grammatikord, inte engelska…


  3. Jag håller med! Det gör Gargamel också!


  4. Slumpsmurf, välkommen tillbaka! Det var ett tag sen sist. Så roligt att du/ni håller med mig! :)


  5. jag använder konsekvent termen preteritum i grammatikundervisningen (mo&litt i grundskola och gymnasium), oberoende av vad de andra lärarna har för termer i andra ämnen. det tar sammanlagt kanske femton minuter per grupp per år att förklara varför, så det går ganska smärtfritt. nån måste ju vara nydanande!


  6. marie, va glad jag blev över din kommentar! Du har så rätt, någon måste ju våga börja med det nya… :)


  7. ‘Silverbibeln’ (Svartvik—Sager: Engelsk universitetsgrammatik) använder följande terminologi:

    Gruppen presenstempus:
    presens (present)
    perfekt (present perfect)
    futurum (future)

    Gruppen imperfekttempus:
    imperfekt (past)
    pluskvamperfekt (past perfect)
    konditionalis (conditional)

    För att ange aspekt delar man upp i ‘enkla’ (utan ‘-ing’) och ‘progressiva’ (med ‘-ing’) verbformer. (Engelska termer står inte, men det bör väl heta som man tror.) ‘Enkel’ betyder i det här fallet alltså INTE att all information ligger i huvudverbet och att inga hjälpverb behövs. ‘He would have been taught’ räknas som en ‘enkel’ verbform. Den ‘progressiva’ skulle väl bli något så exceptionellt som ‘he would have been being taught’.

    Man räknar alltså imperfekt som ett tempus och inte en aspekt. Det får litet lustiga konsekvenser inser jag nu. Både enkel imperfekt (‘he taught’) och progressiv (‘he was teaching’) betecknar något som skett i förfluten tid, och alltså (alltid?) är avslutat vid den tidpunkt man talar. Enkel perfekt (‘he has taught’) och progressiv d:o (‘he has been teaching’), däremot, kan ju faktiskt bägge beteckna något pågående: ‘he has taught/been teaching English för 20 years’. Snacka om omvända världen!

    En av de saker som förvirrar är väl att medan t ex franskan uttrycker ‘vana’ med samma aspekt som ‘pågående handling’, dvs imperfekt, så uttrycker engelskan ‘vana’ med samma aspekt som ‘tidsbegränsad handling’, dvs enkel form.

    Därför uttrycker en fransk perfekt alltid (?) avslutad handling, medan en engelsk kan uttrycka inte bara avslutad handling (enkel perfekt), utan också (betydligt oftare, väl?) långvarig vana (enkel perfekt), eller sedan länge pågående handling (progressiv perfekt). Och på samma sätt uttrycker en fransk imperfekt alltid (?) en oavslutad handling, medan en engelsk kan uttrycka tidigare avslutad handling (enkel imperfekt), tidigare vana (enkel imperfekt), eller tidigare pågående handling (progressiv imperfekt). Inte undra på att det är svårt att hitta en grammatisk terminologi som fungerar för alla språk!

    Själva ordet som slutar på ‘-ing’ är givetvis presens particip (present participle), men det har ni väl insett själva.

    OBS att jag har 1980 års upplaga. Man kan naturligtvis ha ändrat terminologi nu. Det vore nog en bra idé…

    F ö så finns även orden ‘preterite’/’preterit’ för ‘preteritum’ och ‘pluperfect’ för ‘pluskvamperfekt’.


  8. D, oj – du verkar kunna det mesta om det mesta! Imponerande! :) TACK för kommentaren! Den var oerhört intressant. Och man inser lite grann vilken rikedom som finns i de olika språkliga systemen – och hur svårt det är att försöka förklara dem med de grammatiktermer vi har!!


  9. Varför är ”preteritum” den bättre termen?

    Engelskan och svenskan har väl samma bruk just här. Franskan är ju annorlunda.


  10. Peter, preteritum är en bättre term för svenskans del. Svenskan uttrycker inte aspekt med någon särskild verbform (däremot gör vi det på annat sätt – läs här och här och här om du vill), och därför passar termen imperfekt dåligt just i svenskan.

    Engelskan vågar jag inte uttala mig om…


  11. Nu förstår jag! Vi säger ”preteritum” i fortsättningen.


  12. Peter, bra. :)

    Till min stora glädje har jag sett preteritum användas i en stor del av de läromedel i svenska som jag bläddrat i de senaste dagarna.


  13. Nattugglan, storligen road av språkfrågor, funderar vidare

    De exempel du anför på svenskt aspektuttryck synes tillföra information utöver själva aspekten i form av t ex omständighet eller eftertryck. Jag frågar mig om inte aspekten i stället är betydelsemässigt självklar i allmänhet och alltså inte behöver markeras formellt.

    Svenskan, fattig? Jag är själv ganska svåspråkig, skriver både engelsk och svensk poesi, och amerikaner brukar berömma min korrekta engelska. Jag kan därför jämföra de båda språken rätt bra, och jag tycker har verkligen olika karaktär, med en liknelse: om svenskan är Haydn är engelskan Mozart. Engelskan har en sorts yppig clairobscure och kolorit svenskan saknar. Å andra sidan är svenskan klar och distinkt och därtill flexibel med sina sammansättningsmöjligheter och sin mycket variabla ordföljd. Det är De olika landsspråken synes inte neutrala, utan har verkligen sina respektive för- och nackdelar. När det gäller poesi tycks mig svenskan fonetiskt att föredra, medan engelskans skimrande nyansrikedom ger ett visst semantiskt övertag.

    Det är hemskt att uppleva hur svenskan förfaller i allmänt bruk! ”Det är upp till han att mörka vart man är boendes.” O-a-c-c-e-p-t-a-b-e-l-t! :o(

    Då är det skönt att se en gammal Ingmar-Bergmanfilm, med sin underbart rena och klara dialog. Som i Sjunde inseglet! Han var i sanning en språkmästare.

    Ja inte MIN dialog alltså. När det gäller possesiv kan reflexiv alternativt personlig form väljas och vad som är rätt är nog ett av de trixigaste avsnitten överhuvudtaget i svenskan.

    Frånvaron av reflexivt possesiv sätter engelskan i besvärande knipa, som man i rätt stor omfattning börjat lösa, lite avigt, med ”their” i singularbetydelse, synonymt med ”his/her”.

    Att prata begriplig svenska är lätt (säger invandrare), men god svenska är nog så knepigt och behärskas av sorgligt få skribenter i dagens läge. En särskild svårighet är vårt bruk av prepositioner, som är synnerligen oregelbundet och alltså bildar en närmast idiomatisk lista man helt enkelt får lära sig utantill.


  14. My
    Nej då, jag råkar bara ha läst en termin engelska en gång för mycket länge sedan, och är därför försedd med rätt böcker. :-)


  15. Peter, jag håller inte med om att svenskan förfaller. Men givetvis är var och en fri att tycka som man vill. Språk har dock alltid förändrats och utvecklats.

    D, kul! :) Själv har jag inte läst engelska på universitetet, har aldrig varit intresserad av det, men nu börjar jag bli liiiite mer intresserad… :)


  16. Nåja, bilden är inte entydigt negativ. Språket skiljer sig mellan olika sociala skikt och utvecklas hela tiden, visst, det är i oavbruten flux och det är precis som det skall vara. De lägre samhällsklassernas språk står sig bra. Inom arbetarklassen kräver yrket förmåga till koncist uttryck, man har helt enkelt inte tid i jobbet att vara mångordig, vilket medför en ständig uppstramande effekt med många nyttiga innovationer. Bland rännstenens folk sker oavbruten nyskapelse, bland annat inspirerat av droger, och här finns en källa till berikning. Med invandringen kommer intresssanta nybildningar och låneord. Näringslivets toppar utmärker sig ofta för fin språkbehandling, ett exempel är PG Gyllenhammar. Det är inom den politiskt-mediala överklassenen urartning sker. Tidningsartiklar har ofta jämmerligt språkbruk, och själv har jag gjort med av med både radio och TV, för jag står bara inte ut.

    En positiv egenskap hos just svenska språket är vår öppenhet för engelskan med åtskillig berikande effekt. Återigen är det mediaöverklassen som föregår med dåligt exempel, som den gräsliga anglicismen ”det är upp till dig”. Det är bäst jag hejdar mig här, för jag är språkligt överkänslig och retar upp mig alldeles för mycket.


  17. Peter, intressant!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: