Styckeindelningsmiss

Bokrean har börjat och jag har inhandlat två böcker, Kjell Westös Där vi en gång gått (mycket efterlängtad och ett planerat inköp), och en barnbok, Richard Scarrys Fabler av La Fontaine (impulsköp). På bokrean fanns även Svenska skrivregler, som jag betalade mycket mer för bara för en månad sedan… Typiskt.

I Svenska skrivregler (s. 24) kan man läsa att man kan dela in en text i stycken på två sätt, genom att använda blankrad eller indrag. Enkelt. Detta har jag tjatat om med mina elever nu ganska länge (och det har gått hem hos i alla fall de flesta av dem). Gissa om jag då blir lite irriterad när jag märker att det i den barnbok jag nyss inhandlat finns brister i en sådan här grundläggande sak… I Fabler av La Fontaine används varken blankrad eller indrag, utan det nya stycket börjar helt enkelt på en ny rad. Slarv! Ska det vara så svårt att klara en så grundläggande sak? :( Fy skäms förlaget (eller vem som nu i sista hand är ansvarig för sådant).

Vems jobb?

Jag har surfat runt lite idag på jakt efter lite hjälp när jag rättat prov, och hittat en sida som verkar vara rätt intressant. Särskilt grammatiksidorna kan nog hjälpa mig en del…

Nåja, jag hittade även en lite smårolig berättelse:

That’s Not My Job!

This is a story about four people named Everybody, Somebody, Anybody and Nobody.

There was an important job to be done and Everybody was sure that Somebody would do it. Anybody could have done it, but Nobody did it. Somebody got angry about that, because it was Everybody’s job. Everybody thought Anybody could do it, but Nobody realized that Everybody wouldn’t do it.

It ended up that Everybody blamed Somebody when Nobody did what Anybody could have done.

(här hittade jag den).

Men här fanns även något som var rätt kul. Kolla in det! :)

En data

Nu är det sportlov, men jag kan ändå inte låta bli att ta upp ett ord som jag hör så gott som dagligen på jobbet. Eleverna kommer och säger till mig

Kan jag få en data?
Jag behöver en data.
Den här datan funkar inte.
Kan du hämta en data?

En data blir det för en stor del av högstadieeleverna, inte en dator. Men i plural säger ändå många datorer (tack och lov!) – jag kan inte komma på att jag skulle ha hört någon annan variant.

Jag brukar ju vara positiv till mycket, men kanske är det ändå tur att en data irriterar mig lite grann. Åtminstone visar det att jag inte sväljer ALLT vad eleverna hittar på… :)

Måra

Min kära syster är på besök, och jag får tala dialekt dagarna i ända – härligt! :)

Vi hade inte tillbringat många minuter tillsammans innan hon använde verbet måra. Jag minns tyvärr inte riktigt vad hon sa, men jag tänkte på att det var länge sedan jag hört det verbet.

Använder ni andra österbottningar det? Kan ni i så fall ge exempel på hur ni använder det verbet? Jag kan liksom inte komma på några bra exempel just nu… Och hur skulle ni beskriva betydelsen?

Jag och x

Häromdagen impulsköpte jag Språket – Svenska folkets frågor till radioprogrammet Språket (2007), om man nu kan säga impulsköpte när det är en bok jag gått och kikat på i flera år… Nåja, jag har bara hunnit börja bläddra lite i den, men redan hittat en hel del intressant.

En fråga handlar om bruket av jag och x i stället för x och jag. Personen som ställde frågan skriver att han/hon tidigare fått lära sig att man aldrig ska sätta jag först, men att många (de flesta?) numera gör så. Det handlar alltså om exempelvis X och jag ska åka på semester imorgon eller jag och x ska åka på semester imorgon.

Det här började även jag fundera över när jag för några år sedan umgicks en del med tyskspråkiga personer. Det var särskilt en av dem som var riktigt upprörd över att alla nordbor (norrmän, några svenskar och så jag) alltid sa jag och x och inte x och jag. Hon tyckte att det var fruktansvärt oartigt att sätta sitt eget namn före den andra personens.

Jag brukar fundera på detta ibland och jag är väldigt medveten om att jag oftast sätter jag först, men ibland (ganska sällan, tror jag) blir det tvärtom…

Har ni tänkt på detta? Och hur brukar man göra i andra språk som ni känner till?

Betöd

Tidigare har jag bloggat om tröck, röck och lös, och häromdagen dök ett annat ö-verb, nämligen betöd (‘betydde’), upp i en elevtext. Jag googlade, och såg att Catharina Grünbaum skrivit om den här typen av ord. Intressant! Hon nämner även betöd, men av det hon skriver får jag intrycket att det är rätt ovanligt. Har ni hört betöd, och i vilken del av landet i så fall?

Lana eller gibba?

De senaste dagarna har jag läst en hel del om e-sport, och jag har inte kunnat låta bli att fundera över vilken skillnaden mellan lana och gibba egentligen är. Men nu tror jag mig ha kommit fram till att lana är något man gör hemma hos någon (när man kopplar ihop datorer till ett nätverk) medan gibba är något man gör typ på ett internetkafé.

Men när man gibbar, spelar man då mot de andra andra som befinner sig på samma fysiska plats (som när man lanar), eller spelar man mot folk som befinner sig på andra platser? Är det så att man spelar man samma typ av spel, t.ex. Counter-Strike, när man lanar som när man gibbar? Eller finns det skillnader? Gibbande är ofta något som sker nattetid, vad jag har förstått, men måste det göra det? Kan lanandet ske såväl dagtid som nattetid? Är skillnaden enbart att lanandet sker hemma hos någon medan gibbandet inte gör det? Någon som vet?

Hm, det här kanske inte är sånt som ni har koll på… Jag kanske borde fråga mina elever istället. Men jag försöker – kanske någon av er vet.

Nåja, varifrån kommer då orden? Jo, lana kommer från förkortningen LAN (Local Area Network) och lanar gör man på LAN-partyn då man kopplar ihop datorer till ett nätverk och spelar mot varandra. LAN är bekant för mig sedan rätt många år tillbaka, men gibba hade jag inte stött på förrän nu i vinter. Gibba och ett gib kommer från engelskans giblet (‘inälvor’, ‘inkråm’) och syftar på att dataspel ofta är våldsamma. Jag citerar från bloggen Please copy me:

Det började med spelet Quake, där gibba innebär att man skadar en motståndare så allvarligt att kroppen förvandlas till just inälvor. Numera används ordet som verb (och substantiv) för ett långvarigt befattande med alla sorters våldsrelaterade datorspel.

Själv är jag totalt ointresserad av annat dataspelande än enkla patienser och tetris och liknande, men jag tycker att de ”nya” orden som dyker upp är rätt intressanta.

Gryna

Jag har ägnat de senaste dagarna åt att läsa nationella prov-uppsatser i svenska. Intressant! I texterna vimlar det givetvis av spännande ord och uttryck, som jag säkert kommer att blogga om den närmaste tiden… Och jag kan inte låta bli att börja redan idag med ett litet ord. Ett oerhört vackert verb dök nämligen upp i en text igår då en elev skrev det började gryna. Ja, skymning – skymma finns ju. Så gryning – varför då inte även gryna? Vackert är det i alla fall!

Språket har luckor – kanske gryna kan fylla en av dem?

När jag googlar på ”det började gryna” får jag tre träffar, så min elev är inte helt ensam om det. Men ganska speciellt och nyskapande är det onekligen. Eller är det ett ord som ni har hört/sett användas?

Vindmölla

Ett ord som jag länge tänkt blogga om är vindmölla. Det ordet använder vi ofta(st?) i Österbotten när vi talar om vindkraftverk, men jag har inte hört det användas i Sverige.

Nåja, idag såg jag i alla fall ett inlägg på Lingvistbloggen om just vindmölla. Skribenten hade sett ordet i DN häromdagen och det var nytt för honom.

Det var intressant. Ordet har använts i DN, alltså kan det inte vara helt främmande i Sverige, men det kanske inte är så allmänt känt.

Hur är det med er som läser denna blogg, är vindmölla bekant för er svenskar? Och ni finlandssvenskar, använder ni själva ordet vindmölla?

Låna äger

Uppsala stadsbibliotek hade förra året en kampanj där de ville göra allmänheten uppmärksam på bibliotekens förträfflighet. Som en del av detta arrangerade de en tävling där de efterlyste biblioteksslogans, som sedan skulle bli t-shirtstryck. En av vinnarna var låna äger. Ja, jag gillar den!

Här kan du se bilder på några t-shirtar.

Låna äger, ja. Härlig språklek, och tänkvärt budskap också. Visserligen har jag nyligen avslöjat att jag inte är så bra på att låna böcker på biblioteket som jag borde/skulle vilja vara, men jag är verkligen totalt för biblioteksverksamhet! Jag tycker att det är fantastiskt att det finns bibliotek, och allra mest tycker jag om de lite mindre bya/stadsdelsbiblioteken. Fantastiskt att de finns! Och jag har lånat rätt mycket på byabiblioteket hemhemma när jag var liten…

Bibliotek är bra, ja. Fast ibland tycker jag kanske mer om att leka bibliotek själv och låna ut mina böcker till andra än att själv låna böcker… När jag var liten brukade jag också leka bibliotek hemma i vindstrappan och ställa ut mina röda Wahlströmsböcker på trappstegen och ”bokprata” med mina låtsaskunder…

Nåja. Efter gymnasiet sökte jag faktiskt till en bibliotekarieutbildning som då fanns i Vasa. Men sedan valde jag ändå litteraturvetenskap i Åbo. Det har jag inte ångrat.