Några kommentarer till en kommentar som jag fick till mitt förra inlägg.
”Om språket inte centralstyrs tenderar det att evolvera till en geografisk mosaik av dialekter, vilket ju också har hänt i Finland” var en av de kommentarer jag fick. Skribenten framhöll också vikten av språkvård.
För det första: dialekter är inte något som är typiskt enbart för Finland. I Sverige har det också funnits (och finns fortfarande!) en mängd starka dialekter, men det är dialekterna i Mälarområdet som fått bli ”standardspråket”, eftersom det är där som maktens centrum funnits (och fortfarande finns). Det är alltså inte så att det funnits ett standardspråk, som så småningom blivit till olika dialekter – utan tvärtom. Det har funnits många olika dialekter, varav en haft högre status än de andra, och de andra börjar därför mer och mer efterlikna denna högstatusdialekt. Ungefär. Jag är inte direkt någon expert på språkhistoria… Men ungefär såhär har det gått till.
För det andra: Jag är inte på något sätt emot språkvård, men språkvården sysslar i första hand med skriftspråk, och inte talspråk. I skrift är det oerhört viktigt att vi uttrycker oss tydligt, eftersom den som läser vad vi skrivit inte omedelbart kan fråga vad vi menar om något är oklart (undantag är dock t.ex. de nya kommunikationsformerna sms och chatt). När vi talar använder vi oss av prosodi och intonation, kroppsspråk, pauser m.m. När vi skriver har vi inte dessa möjligheter – därför blir det ännu viktigare att vi är tydliga i vårt skriftspråk. Därför behövs det normer för hur skriftspråket ska se ut, men detta hindrar inte att även skriftspråket utvecklas.
Om väldigt många människor använder en viss konstruktion, är det mycket möjligt att den konstruktionen så småningom börjar accepteras av språkvårdare, t.ex. är det idag (enligt Språkriktighetsboken, 2005) fullt accepterat att skriva ”jag kommer åka imorgon” istället för ”jag kommer att åka imorgon”. Men ökad användning av en konstruktion medför inte automatiskt att konstruktionen accepteras av språkvårdare.
När språkvårdare bedömer vad som är korrekt eller inte är det många faktorer de tar hänsyn till, bl.a.
1. Hur etablerat uttryckssättet är i bruket.
2. Hur accepterat uttryckssättet är bland språkbrukarna.
3. Hur accepterat uttryckssättet är bland normauktorieter, till exempel språkvårdare och lärare.
4. Hur väl uttryckssättet stämmer med språksystemet i övrigt.
5. Hur väl uttryckssättet stämmer med den skriftspråkliga traditionen.
6. Hur väl uttryckssättet fungerar i olika kommunikativa sammanhang
(direkt citat från Språkriktighetsboken, 2005, s. 23).
Sedan bör man förstås också komma ihåg att olika normer gäller i olika sammanhang. I vissa sammanhang är det viktigare att man följer normerna, i andra sammanhang spelar det inte lika stor roll.
Talspråket har aldrig helt och hållet följt skriftspråksnormerna, och det är heller inte nödvändigt eftersom villkoren för produktion, förståelse och tolkning är helt andra för talspråket än för skriftspråket.
Det var det. Det blev långt det här, och ännu längre skulle det kunna bli… Det finns så mycket att säga om detta ämne…
——————————————————————————————-
Kommentarer från bloggen.fi/my
Inkommet 8.1.2007 11:42:49
Tack för detta inlägg! Språket är det viktigaste vi har när vi vill kommunicera med andra. Utarmningen av språket nu för tiden, retar oss som vill vårda språk, men vi får inte glömma att det utvecklar språket. Jag retar mig ofta på alla dessa förkortningar som verkar härstamma från mobiltelefon användande. Men jag accepterar dem nog till slut. Det är väl så vi gör, oavsett ålder. Åtminstone vi som har ungdomar i huset. Men det hindrar inte att jag vill vörda det språkbruk som finns! Tack och kram.
Anja
http://bloggen.fi/anjasblogg
Svar:
Tack för din kommentar. Ja språket utvecklas ständigt. Mobiltelefonanvändandet har nog tillfört mycket nytt till språket! Och en hel del av de ord vi anser vara ”normalord” nuförtiden har ju också från början varit förkortningar, t.ex. cykel och moped…
Inkommet 9.1.2007 15:20:18
Tihi, exakt de där punkterna från Språkriktighetsboken tog jag in på tal om språkutveckling/språknormer vid BI. Tror de tyckte det var ganska tråkigt… Men inte jag! Länktips förresten: http://www.sprakforsvaret.se/sf. Har inte hunnit läsa så noga än, men det verkar finnas en del intressant där.
Mia
Svar:
:) Jag har också använt samma punkter ur Språkriktighetsboken i min undervisning i vintras… Tycker att inledningskapitlet i den boken är mycket intressant, och faktum är att jag nästan är motiverad att börja läsa lite mer i den också :) Ska kolla länktipset – tack för det.
My 