Archive for the ‘Språkriktighet’ Category

h1

Interpunktion och smilisar

2 februari 2009

Veckans språkråd från Språkrådet handlar om interpunktion och smilisar. Intressant!

Jag har den senaste tiden funderat ganska mycket just på interpunktion och smilisar. Jag har nämligen lagt märke till att jag ogärna placerar en smilis efter en punkt. Istället brukar jag sätta dit ett utropstecken eller tre punkter innan smilisen, eftersom jag tycker att det är snyggare tillsammans med smilisen. Fånigt, ja. Särskilt eftersom det leder till en överanvändning av just utropstecken och tre punkter, särskilt i mina svar på kommentarer här på bloggen.

Så jag måste nog öva mig lite i att klara av att se punkten tillsammans med smilisen. :)

Men vilket råd ger då Språkrådet? Jo, vi får reda på att det helt enkelt inte finns några regler gällande interpunktion i samband med smilisar. Vi får rådet att ”ta ställning från fall till fall och försöka undvika osnygga hopningar av smilisar och andra tecken”.

Till sist: du har väl inte missat att man kan RSS-prenumerera på veckans språkråd? Smidigt!

Annonser
h1

Spendera tid?

8 januari 2009

På engelska kan man, som bekant, spend money och spend time. På svenska, har jag någon gång fått lära mig, kan man bara spendera pengar. Man tillbringar tid.

Häromdagen kollade jag upp det i Svenskt språkbruk (2003) och där fanns spendera tid med, med beteckningen ‘vardagligt’. I SAOL (2006) anges också betydelsen ‘tillbringa’ (om tid), utan någon ‘vardagligt’-beteckning.

Håller spendera tid på att bli helt accepterat? Hur reagerar ni på jag har spenderat julen i Finland?

h1

Svenska skrivregler

27 september 2008

Jag har bloggat flera gånger om att det ska komma en ny Svenska skrivregler i höst. Ändå hade jag lyckats glömma bort det. Tack Mia som – indirekt – påminde mig om det idag! För nu har den alltså kommit. Ännu en bok att önska sig…

h1

Varda/bli

24 maj 2008

Verbet varda är intressant. I min heldialekt används det mycket. Ja vaar glad (presens) betyder ‘jag blir glad’, ja voor glad eller ja vart glad (preteritum) betyder ‘jag blev glad’. I perfekt tror jag att vi säger ja ha voori glad (jag har blivit glad)’.

I stora delar av Sverige verkar preteritumformen av varda vara väldigt utbredd. Väldigt många säger just ja vart glad eller han vart trött och inte jag blev glad eller han blev trött. Det här brukar svensk(a)lärare tycka om att rätta till, eftersom vart brukar anses vara vardagligt.

Nyligen läste jag dock någon språkvårdares uttalande (det kanske var i Språktidningen, men jag är inte helt säker) om att vart egentligen inte borde anses så vardagligt, utan att det helt enkelt är en äldre form som vi ska välkomna tillbaka i språket. Jag blev nästan lite upprörd när jag läste det, eftersom jag alltid tänkt att vart är en vardaglig/dialektal form, som inte ska användas i skriftspråk. Men jag vet inte – kanske det är okej att använda den ändå..

Nu har jag främst två frågor till er:

1) Vet ni om andra former av varda används i talspråket i Sverige, eller är det mest preteritumformen vart som används?

2) Vad tycker ni, är det okej att mer eller mindre jämställa vart med blev? Kanske en dum fråga, men vad tycker ni? Ska vi (åter)välkomna vart i skriftspråket?

h1

Lärare i engelska

10 maj 2008

I mitt allra första blogginlägg skrev jag om svensklärare respektive svenskalärare. Just då (för knappt ett och ett halvt år sedan) sa jag så gott som alltid svenskalärare. Så småningom lyckades jag ändra det till svensklärare och började känna mig någorlunda bekväm med det… Men ibland (eller kanske oftast, jag vet faktiskt inte) har jag ändå sagt lärare i svenska, för att liksom undvika problemet att behöva välja mellan de två… För svenskalärare uppfattas av många som slarvigt och inkorrekt, medan svensklärare kan uppfattas som hyperkorrekt… Och jag känner mig lite sliten mellan de två… Jag har ju trots allt vuxit upp med engelskalärare, franskalärare, finskalärare och tyskalärare.

Nu har samma problem dykt upp igen. Jag har fått ett vikariat på en 6-9-skola (terminen ut, till att börja med), och undervisar där i engelska (och liiiiiite svenska). Engelskalärare har vi alltid sagt i de skolor jag gått i, men engelsklärare borde det heta om man ska vara riktigt petig… Och jag har inte riktigt fått in engelsklärare i mitt huvud än, så det har blivit rätt många lärare i engelska den senaste veckan…

Men om ni undrar varför jag inte bloggar så mycket just nu, så är det alltså för att jag är upptagen med annat (läs: jobb) på dagarna och lite för trött för att tänka på språk så mycket (och framförallt orka formulera mig) på kvällarna. Dessutom frivilligjobbar jag med att mata skalbaggar och fånga småkryp lite då och då också, så det är rätt mycket just nu… :) Men då och då ska det komma något inlägg, det lovar jag! :)

Ha en bra fortsättning på helgen!

h1

Ska eller skall

11 oktober 2007

Andra numret av Språktidningen har anlänt, och jag ser fram emot att sätta mig ner och läsa det (när jag nu ska få tid med det… :)). Jag har som hastigast ögnat igenom det nu och det verkar finnas en hel del intressant. En liten notis la jag särskilt märke till…

Regeringskansliet (i Sverige) genomförde en stavningsreform 18 september 2007. Då övergick man från att skriva skall till att skriva ska. Så i alla officiella texter från Regeringskansliet ska det numera stå ska och inte skall. Ja, då vet vi det.

Samma stavningsreform genomförde jag för tre och ett halvt år sedan när jag började skriva min gradu. Fram tills dess hade jag skrivit ska i mail och i mer informella sammanhang, men alltid skall i uppsatser och andra mer formella sammanhang. Fast i mars 2003 bestämde jag mig för att övergå helt och hållet till ska, och det fungerade jättebra! :) Skönt att liksom inte behöva fundera på vilket av dem man ska använda, och om man hela tiden använder samma så slipper man ju risken att man blir inkonsekvent och skriver olika på olika ställen (stor risk för det i låååånga saker som gradun… :)).

Hur är det mer er, är det ska eller skall som gäller?

——————————————————————————————-

Kommentarer från bloggen.fi/my

Inkommet 11.10.2007 22:59:24

kosntigt nog är det skall som gälelr här. Vet itne hur det har fått sin början men det sitter i.

C
http://bloggen.fi/lillaC

Svar:
Ja, då vi gick i skolan kanske det var ”skall” som gällde (minns faktiskt inte vad lärarna sa om detta), och det är ju lätt att sånt hänger kvar. Och det är ju inte fel att skriva ”skall” heller :)

Inkommet 12.10.2007 11:43:01

”Ska” absolut, även i gradun…

Mia
miajohanna.blogspot.com

Svar:
Ja, det känns mest naturligt för mig också, numera.

Inkommet 12.10.2007 13:19:03

Sådär spontant så skulle jag säga att jag skriver ”ska”, fast egentligen kan det ju hända att jag skriver ”skall” i vetenskaplig text utan att jag är riktigt medveten om det.

Ika
http://cassiopeia81.wordpress.com/

Svar:
:) Ja, man skriver ju bara utan att riktigt tänka på det, och då är det inte så lätt att säga hur man gör… :)

Inkommet 12.10.2007 15:06:36

Kanske man skall börja skriva ”ska”. Eller ska man kanske i alla fall fortsätta att skriva ”skall”. ”Skall” behövs då det är tydligt och mera tvingande än ”bör”. ”Ska” låter svagt och fungerar inte riktigt bra i avtal, lagar och förordningar.

hsg

Svar:
Ja, du har rätt i att det finns en betydelseskillnad mellan ”ska” och ”skall” – ”skall” är verkligen mer tvång… Kanske skulle man börja använda dem båda, fast i olika sammanhang – ”ska” för vanligt futurum (”jag ska åka bort i helgen”) och ”skall” som du säger i lagar och förordningar… Fast risken finns ju att det blir lite råddigt då… :) Men en intressant tanke är det!

Inkommet 12.10.2007 16:19:11

Skulle nog använda skall i formella sammanhang, men annrs funkar ska mycket bra. Det kan ju vara bra att veta att det är ok överallt nu då.

kicki

Svar:
Jeps. Kollade på Språkrådets hemsida nu och i frågelådan fanns en fråga kring detta. Där har Språkrådet svarat att det inte finns någon betydelseskillnad men att ”skall” fortfarande krävs i t.ex. lagtexter – fast nu har det ju blivit ändring på det.

h1

Egen eller egna?

17 augusti 2007

Ett ord som jag reagerat på och funderat lite över den senaste tiden är egen/egna. På vk.se idag kan man i en artikel läsa om Edge-festivalen, Umeåungdomarnas egen festival, men i en kommentar till artikeln skriver en läsare umeåungdomarnas egna festival. Jag tycker att man ganska ofta ser egna användas just så här, och bestämmer mig för att ta reda på hur det egentligen ska heta, eftersom jag stört mig lite på detta… När ska egen alltså böjas och bli egna?

Jag letar och letar i diverse ordböcker och grammatikböcker i min språkbokhylla (som numera står alldeles bredvid datorn så att jag lätt kan kolla i mina böcker när jag skriver här :)), men inget egen/egna behagar dyka upp. Tillslut hittar jag det jag söker – i Språkrådets frågelåda! :)

Här kommer dagens grammatiklektion:

Det heter ju en ny bil men den nya bilen (eller min nya bil), och man skulle ju kunna anta att egen, eftersom det är ett adjektiv precis som ny, skulle böjas på samma sätt men icke. Jag tog min egen bil heter det, inte jag tog min egna bil. Om substantivet däremot står i pluralis så blir det ju givetvis egna – jag tog mina egna bilar… Så det heter alltså umeåungdomarnas egen festival, precis som det stod i själva artikeln, och inget annat.

Men – för det finns förstås ett men som krånglar till det – om man skjuter in ett annat adjektiv framför egen så ska egen böjas. Det heter alltså min första egna bil, inte min första egen bil.

Och det räcker inte med det – om man istället sätter ett adjektiv efter egen så kan man faktiskt välja om man vill skriva egen eller egna. Både min egen lilla bil och min egna lilla bil är alltså ok.

Enligt Språkrådet alltså.

Är det någon annan än jag som reagerat/funderat på egen/egna?

—————————————————————————————-

Kommentarer från bloggen.fi/my

Inkommet 17.8.2007 15:27:19

Har haft samma bryderi. Mitt språk är dock så starkt ännu att det klarar sådana här klurigheter. Märker dock av att jag arbetar i finsk miljö. Svenskan försvagas och jag blir lite förbryllad ibland, speciellt som inte ens rikssvenskarna nuförtiden kan ordentlig svenska.


Svar:
Ja ibland kan man bli lite förvirrad och börja fundera över olika saker… Jag har också trott att jag haft rätt när det gällt min känsla för ”egen/egna”, men det var bra att kolla upp det och faktiskt få bekräftat att jag tänkt rätt. Fast lite nytt lärde jag mig också. Men det där med ”ordentlig” svenska håller jag inte riktigt med om. Språket utvecklas och förändras ständigt, och den utvecklingen går delvis åt ett annat håll i Sverige än i Finland, och det betyder inte att svenskan i Sverige skulle vara mindre ”ordentlig”… Vissa förändringar kan upplevas som positiva medan andra upplevs som negativa, men språket förändras och det har det alltid gjort. Dessutom är Sverige så stort så svenskan ser ganska olika ut i olika delar av Sverige…

Inkommet 17.8.2007 16:04:51

Jag har också funderat på det där. Det som jag lärt mig är att man helt enkelt får välja, men så verkar det ju inte vara enligt Språkrådet. Så tack för denna grammatiklektion! :)

Haydee
http://littleheidiofthemountains.blogspirit.com

Svar:
Varsågod :) Ja, jag vet inte vad som sägs av andra språkauktoriteter, hittade bara det som Språkrådet sagt, men det borde ju stå något om det i grammatikböcker också skulle jag tro… Om man bara hittar det…

Inkommet 17.8.2007 16:17:56

I ÖB säger ni ju egnahemshus. Heter det egenhemshus i singular och egnahemshus i plural? Andra liknande ord är egendom och egenhet.

Johan
http://nicaea.wordpress.com

Svar:
Intressant att du tänkte på detta! Och vi säger ju faktiskt ”ett egnahemshus”, vet inte varför… KANSKE heter det ”egendom” och ”egenhet” för att ”dom” och ”het” inte egentligen betyder något för sig själva (eller visst har de en betydelse men inte en betydelse som har något att göra med betydelsen i ”egendom” och ”egenhet”… medan ”hem” och ”hus” ju faktiskt betyder något när de står själva också – och den betydelsen är nära relaterad till ”egnahemshus”… äh jag vet inte, flummar bara lite… :) ”det egna hemmet är det bästa” skulle man ju kunna säga, men ”den egna domen” kan man ju inte säga………………. flumflumflum… har inga svar… tyvärr.

Inkommet 17.8.2007 21:53:33

För mig känns det lika rätt att säga ungdomarnas egna festival. Undrar faktiskt om inte det går för sig också.

kicki

Svar:
Jaså? Intressant!! Ja jag vet faktiskt inte vad som rekommenderas i andra sammanhang, känner bara till det jag läste på Språkrådets hemsida… Men det är ju mycket möjligt att detta är en språkregel som håller på att förändras, eftersom fler och fler säger/skriver ”egna”…

Inkommet 19.8.2007 18:43:42

Ack ja, har funderat på det – en av de många frågor som jag inte ville få när jag var skrivhandledare. :)

Mia

Svar:
Ja, inte en rolig fråga att få… :) Funderar förresten allvarligt på att köpa den där fantastiska boken som du rekommenderat så många gånger och som jag inte riktigt kommer ihåg vad den heter just nu… :)