För några dagar sedan var jag med om nåt väldigt intressant. Jag träffade en indisk man som (ivrigt och engagerat) berättade om sitt hem och sin familj på engelska. Det intressanta var att han regelbundet tog en snabb (!) paus i sina yttranden efter att han med stigande tonläge sagt no. Efter ett tag kom jag fram till att han med detta no gav utrymme för oss som lyssnade att opponera oss, eller att han sökte bekräftelse på det han sagt, eller uppbackning, som man säger på samtalsanalysspråk.
Jag blev lite nyfiken på om det är engelskans no han använde, eller om det var nån samtalspartikel från hans eget språk (malayalam) som han tagit med sig in i engelskan, eller om man på hans språk brukar använda nån liknande samtalspartikel som han nu översatt till engelska… Intressant! :) (De som känner mig vet ju att jag har en viss förkärlek för samtalspartiklar av olika slag… ;)) Min plan nu är att lyssna på hur denna man gör när han talar svenska (för vi talar oftast svenska med honom) och se om han har nån liknande samtalspartikel då också. Ska bli intressant! :)
Har ni andra lagt märke till liknande fenomen?
Språkbruk och samtalsstrategier är så otroligt spännande, det tycker jag verkligen! :) För språk ÄR ju kommunikation, helt enkelt!
——————————————————————————————
Kommentarer från bloggen.fi/my
Inkommet 30.9.2007 22:21:49
Tyskarna gör likadant: avslutar meningar med ”nååw”, istället för ”isn’t is”.
Johan
http://nicaea.wordpress.com
Svar:
När de pratar engelska alltså? Kul! Måste försöka lyssna efter när jag träffar mina tyska elever… :)
Inkommet 1.10.2007 16:35:07
Vissa svenskar börjar alla svar på frågor med nej även om de menar ja:) ”Näeej, vi gjorde väl bra ifrån oss idag” som svar på intervjuarens fråga om matchen tex.
kicki
Svar:
Ah, det har jag inte tänkt på men det har du ju rätt i :) Det jag däremot tänkt på är att många i Österbotten (i alla fall i min släkt) börjar allt de säger med ”nä”, ”nee om vi sku ta å drick liti kaffe nu” brukar mommo säga (typ)… Alltså när man typ sitter och gör ingenting och sen ska börja göra nåt nytt… Eller ”nä om vi sku ta å gå ut nu”… Vet inte om det är ”allmänmänskligt” eller nåt som bara min släkt gör…
Inkommet 9.10.2007 17:38:38
Det är nog vanligt i hela Österbotten åtminstone. I meningen ”Nää, om vi sku…” föreställer jag mig att nejet betyder att man vill sluta med det som man håller på med och göra något annat, precis som du skrev. Liksom ett svar på en outtalad fråga om man ska fortsätta att lata sig. En sådan kommunikation sker där alla pratar samma språkkod, där man känner varandra och där kommunikationen sker enligt vissa regler. I sammanhang med olika dialekter och språkkoder så kan ett sådant sätt att prata bli rätt lustigt. Som där du reagerade på indierns ”no”. De flesta kan ju i sådana sammanhang växla språkkod om de pratar sitt eget modersmål, medan det kan vara svårare på ett främmande språk. Det finns andra lustiga intetsägande uttryck i österbottniskan vars enda nytta är att föra samtalet vidare. Men någonting kommunicerar de väl. Jag kommer att tänka på ”Jåånee”. Dessutom finns det i de österbottniska folkmålen flera olika ändelser som preciserar demonstrativa pronomen, men de är ett skilt kapitel, så dem får vi ta en annan gång.
jukk
Svar:
TACK för en intressant kommentar! :) Jag har också tänkt på ”jåånee”, för ja – visst har såna uttryck en funktion i samtalet. I Sverige används ”jorå så att…” ungefär på samma sätt, tycker jag mig ha märkt (i alla fall av en del personer som jag känner). Hm det där med ändelser som preciserar demonstrativa pronomen troooor jag att jag vet vad du menar med, men du får gärna skriva om det – är lite nyfiken :)
Inkommet 10.10.2007 15:51:36
Jag är ingen språkvetare så jag är inte säker på att termen ”preciserar” är den rätta, eftersom de i själva verket gör uttrycket mera obestämbart. Jag har skrivit lite i olika forum om sådant som anknyter till detta, men ingen artikel som behandlar just detta ämne. Men här är en länk till ett inlägg om rumsadverbial på Pedersöremålet: http://www.debatten.fi/index.php?topic=728.msg89007#msg89007 Där snuddar jag vid dessa ändelser som i vissa situationer kan användas tillsammans med demonstrativa pronomen. Jag tänker på ändelserna som dels består av en förled -and och ännu ett -is som kan läggas till. Utan att gå in på krånglig grammatik så kan jag ge ett lustigt exempel då en man för länge sen ringde till den lokala radiostationen och slängde vilt med just sådana här uttryck. En lustigkurre ringde strax efteråt till radion och sa att de hade räknat att den föregående gubben hade sagt ”dähäänandis” 21 gånger (eller någonting ditåt) under sitt samtal.
jukk
Svar:
Va intressant! :) Jag har också funderat på dessa ord :) Jag håller med dig i dina tankar om de tre olika grupperna och vad de betyder, det stämmer överens med min sprkåkänsla. TACK för länken! :)
My 