Archive for the ‘(Samtals)partiklar’ Category

h1

No?

7 mars 2009

Ikväll har vi varit på bio och sett filmen Slumdog millionaire. Minst sagt intressant! Filmen utspelar sig i Indien, och det hade inte gått många minuter av filmen innan jag blev tvungen att leta efter en bit papper och en penna i min väska för att anteckna något jag hört. Better than making tea, no? säger en av personerna i filmen. Just detta no har jag bloggat om en gång tidigare, även då efter att jag hört en indisk man säga så när han talade engelska. Spännande! En slags uppbackningssökningspartikel. Den svenska texten löd ungefär bättre än att göra te, va? Man vill ha någon slags bekräftelse på det man har sagt…

Den här typen av småord intresserar mig mycket. När jag publicerat mitt första inlägg om no skrev Johan i en kommentar att tyskar tenderar att använda något som låter som nååw i samma funktion. Detta hade jag då aldrig lagt märke till, men de senaste månaderna har jag hört det lite då och då när tyskar talar svenska. Spännande det också!

På tal om Indien, titta gärna in hos Kafrinas help!

Ha en trevlig fortsättning på helgen!

Annonser
h1

Alltså

19 februari 2008

Den senaste tiden har jag funderat mycket över olika småord i svenskan… Det finns många sådana, och de är ofta svåra (omöjliga?) att översätta till engelska och det är svårt att riktigt sätta fingret på vad de betyder… De vore alla värda en egen samtalsanalytisk studie… :)

Ett av de ord som jag funderat en del över är alltså… När använder vi det och vad ”betyder” det?

En liten hjälp på vägen till insikt fick jag nu i helgen. Om man ringer och röstar på något bidrag i Melodifestivalen möts man av meddelandet Melodi nummer x har alltså fått din röst.

Alltså – det är lite förtydligande, bekräftande, förklarande… Håller ni med mig?

Natur och kulturs stora svenska ordbok (som riktar sig speciellt till andraspråksinlärare) förklarar alltså så här: ‘ett ord som t.ex. förstärker det som man säger men som ofta inte betyder så mycket’… Ja, kanske det… Men visst ”betyder” det något, även om det inte är så lätt att beskriva det…

Tidigare har jag skrivit om småord bland annat här, här, här och här… Jag tycker att småord är  oerhört fascinerande, kanske för att jag också är väldigt fascinerad av samtalsanalys… :)

h1

Eller hur – igen

26 november 2007

Ni som varit med ett tag minns kaaaanske att jag i april skrev ett blogginlägg om eller hur, och då inte det där vanliga eller hur som man sätter i slutet av ett yttrande utan eller hur som respons när någon säger något och man vill visa att man håller med. Mycket vanligt åtminstone i Sverige nuförtiden. Eller vanligt och vanligt, snarare är det väl så att vissa människor använder det hela tiden medan andra egentligen aldrig använder det. Själv har jag faktiskt kommit på mig själv med att använda det någon enstaka gång. Och det är ett praktiskt uttryck.

Ett exempel ur Kajsa Ingemarssons Små citroner gula (s. 145):

Kommer inte på fråga. Sätt upp dem på notan. Här är det gästerna som lämnar dricks.
Så gentilt.
Eller hur.

Ett sätt att visa att man håller med helt enkelt. Intressant är ju att uttrycket förr användes mest för att efterfråga bekräftelse på det man sagt, eller hur man nu ska säga det, medan det nu också används för att ge bekräftelse, för att visa att man håller med. DET är intressant. Språkförändringar är intressanta.

Och det riktigt intressanta är att jag häromdagen hörde en av mina invandrarelever använda eller hur på just det här sättet. Då blev jag glad! De snappar upp talspråket, kul! :)

h1

Fantastiska småord – eller?

16 november 2007

Mitt stora problem just nu är hur man ska kunna förklara de fantastiska småorden ju, väl och nog på engelska… För de här orden använder vi ju (!) jätteofta i svenskan, och de är ju (!) så otroligt praktiska… Men HUR förklarar man exakt vad de betyder? Plötsligt känns de inte så fantastiska längre…

Jag försökte få hjälp av det svensk-engelska lexikonet tyda.se, men det gick inte så bra… Bland annat det här fick jag fram:

ju = the (NEJ! inte här!!)
väl = weal, wellfare, wellbeing (NEJ!)
nog = sufficient (NEJ! inte det här nog), probably (nja ibland ja… men inte alltid), enough, surely…

Lexikon är inte alltid så bra…

Problemet kvarstår alltså. Hur förklarar man dessa ord på bästa sätt?

Kanske nog är enklast, för här i Sverige betyder det ju snarare ‘kanske’ än att något är ganska säkert (som det ofta gör i Svenskfinland)… Och det ska jag väl (!) klara av att förklara på engelska… (Tidigare blogginlägg om nog finns förresten här och här.)

Men väl… Det är lite som att man söker bekräftelse på det man säger, en liten osäkerhetsmarkör – men inte så mycket, men man vill ha bekräftat att något är på ett visst sätt… Du kommer väl imorgon?

Och ju… Det handlar ju (!) lite om att något är mer eller mindre uppenbart, att båda parter som talar om något ju (!) vet om att det är på ett visst sätt, och ju är kanske ett sätt för att framhäva detta att ”vi vet båda två att det är så här”… Finska är ju jättesvårt!

Vad tror ni? Jag tar tacksamt emot funderingar och kommentarer och all hjälp jag kan få…

Förresten så skrev jag faktiskt lite om sådana här ord i bloggens barndom (se här)… Att svenskan har extremt många… Härliga är de, visst. Men inte så lätta att förklara…

h1

Na – en frågepartikel?

2 november 2007

Innan mamma och pappa kom hit för några veckor sedan fick jag ett sms av mamma där hon skrev Ska vi ut å äta na? och jag har börjat fundera lite grann på det har na.

1) Ha du gjort na speciellt idag? ‘Har du gjort nåt/något/någonting speciellt idag?’
2) Ha du äti na idag? ‘Har du ätit nåt idag?’

Ok, i dessa exempel kan man väl säga att na närmast motsvarar något/nåt, och utgör ett objekt till göra resp. äta. Men i följande exempel då?

3) Ska ni kom hit na i höst? ‘Ska ni komma hit (nåt) ihöst?’ – säger man detta nåt i standardsvenska? Det känns inte riktigt naturligt att säga så på standardsvenska för mig… Likadant i
4) Ska vi ut å äta na? Det är liksom inte så att na i detta exempel är ett objekt till äta, alltså äta något, utan mer som att det är en frågepartikel som typ betyder ‘överhuvudtaget’ eller något liknande…

5) Ha du ringd åt an na? Där går ju na inte direkt att byta ut mot nåt … I alla fall känns det inte så för mig. Men jag är osäker. Och inte är na heller objekt då…

Snarare verkar detta na vara någon sorts frågepartikel som man lägger till när man frågar om något som är bekant för den som man frågar det av, något som man typ tidigare pratat om att göra…

Halvfärdiga tankar – men jag slänger ut mina funderingar och hoppas på respons. Kanske är jag helt ut och cyklar – kanske använder man nåt på det här sättet i svenskt talspråk i allmänhet, och inte bara i min/mammas dialekt… Jag vet inte. Vad tror ni? Något att fundera på över helgen…

En tanke till… Om man använder det i jakande påståenden, t.ex. i
6) Vi va ut å åt na igår ‘Vi var ut och åt nåt igår’, då är na ju helt klart objekt till äta. Men i nekande…:
7) Vi va int ut å åt na igår ‘Vi var inte ute och åt (nåt/överhuvudtaget) igår’, då får na lite samma funktion som i frågorna ovan – att signalera någonting i stil med överhuvudtaget, att det man pratar om är bekant för den man pratar med, att det är något man tidigare pratat om att göra…

Hjälp mig… Vad tror ni? Känner mig väldigt osäker nu – kanske det är fullt möjligt att göra så här även i standardspråket…

h1

Uppbackningssökningspartikel?

30 september 2007

För några dagar sedan var jag med om nåt väldigt intressant. Jag träffade en indisk man som (ivrigt och engagerat) berättade om sitt hem och sin familj på engelska. Det intressanta var att han regelbundet tog en snabb (!) paus i sina yttranden efter att han med stigande tonläge sagt no. Efter ett tag kom jag fram till att han med detta no gav utrymme för oss som lyssnade att opponera oss, eller att han sökte bekräftelse på det han sagt, eller uppbackning, som man säger på samtalsanalysspråk.

Jag blev lite nyfiken på om det är engelskans no han använde, eller om det var nån samtalspartikel från hans eget språk (malayalam) som han tagit med sig in i engelskan, eller om man på hans språk brukar använda nån liknande samtalspartikel som han nu översatt till engelska… Intressant! :) (De som känner mig vet ju att jag har en viss förkärlek för samtalspartiklar av olika slag… ;)) Min plan nu är att lyssna på hur denna man gör när han talar svenska (för vi talar oftast svenska med honom) och se om han har nån liknande samtalspartikel då också. Ska bli intressant! :)

Har ni andra lagt märke till liknande fenomen?

Språkbruk och samtalsstrategier är så otroligt spännande, det tycker jag verkligen! :) För språk ÄR ju kommunikation, helt enkelt!

——————————————————————————————

Kommentarer från bloggen.fi/my

Inkommet 30.9.2007 22:21:49

Tyskarna gör likadant: avslutar meningar med ”nååw”, istället för ”isn’t is”.

Johan
http://nicaea.wordpress.com

Svar:
När de pratar engelska alltså? Kul! Måste försöka lyssna efter när jag träffar mina tyska elever… :)

Inkommet 1.10.2007 16:35:07

Vissa svenskar börjar alla svar på frågor med nej även om de menar ja:) ”Näeej, vi gjorde väl bra ifrån oss idag” som svar på intervjuarens fråga om matchen tex.

kicki

Svar:
Ah, det har jag inte tänkt på men det har du ju rätt i :) Det jag däremot tänkt på är att många i Österbotten (i alla fall i min släkt) börjar allt de säger med ”nä”, ”nee om vi sku ta å drick liti kaffe nu” brukar mommo säga (typ)… Alltså när man typ sitter och gör ingenting och sen ska börja göra nåt nytt… Eller ”nä om vi sku ta å gå ut nu”… Vet inte om det är ”allmänmänskligt” eller nåt som bara min släkt gör…

Inkommet 9.10.2007 17:38:38

Det är nog vanligt i hela Österbotten åtminstone. I meningen ”Nää, om vi sku…” föreställer jag mig att nejet betyder att man vill sluta med det som man håller på med och göra något annat, precis som du skrev. Liksom ett svar på en outtalad fråga om man ska fortsätta att lata sig. En sådan kommunikation sker där alla pratar samma språkkod, där man känner varandra och där kommunikationen sker enligt vissa regler. I sammanhang med olika dialekter och språkkoder så kan ett sådant sätt att prata bli rätt lustigt. Som där du reagerade på indierns ”no”. De flesta kan ju i sådana sammanhang växla språkkod om de pratar sitt eget modersmål, medan det kan vara svårare på ett främmande språk. Det finns andra lustiga intetsägande uttryck i österbottniskan vars enda nytta är att föra samtalet vidare. Men någonting kommunicerar de väl. Jag kommer att tänka på ”Jåånee”. Dessutom finns det i de österbottniska folkmålen flera olika ändelser som preciserar demonstrativa pronomen, men de är ett skilt kapitel, så dem får vi ta en annan gång.

jukk

Svar:
TACK för en intressant kommentar! :) Jag har också tänkt på ”jåånee”, för ja – visst har såna uttryck en funktion i samtalet. I Sverige används ”jorå så att…” ungefär på samma sätt, tycker jag mig ha märkt (i alla fall av en del personer som jag känner). Hm det där med ändelser som preciserar demonstrativa pronomen troooor jag att jag vet vad du menar med, men du får gärna skriva om det – är lite nyfiken :)

Inkommet 10.10.2007 15:51:36

Jag är ingen språkvetare så jag är inte säker på att termen ”preciserar” är den rätta, eftersom de i själva verket gör uttrycket mera obestämbart. Jag har skrivit lite i olika forum om sådant som anknyter till detta, men ingen artikel som behandlar just detta ämne. Men här är en länk till ett inlägg om rumsadverbial på Pedersöremålet: http://www.debatten.fi/index.php?topic=728.msg89007#msg89007 Där snuddar jag vid dessa ändelser som i vissa situationer kan användas tillsammans med demonstrativa pronomen. Jag tänker på ändelserna som dels består av en förled -and och ännu ett -is som kan läggas till. Utan att gå in på krånglig grammatik så kan jag ge ett lustigt exempel då en man för länge sen ringde till den lokala radiostationen och slängde vilt med just sådana här uttryck. En lustigkurre ringde strax efteråt till radion och sa att de hade räknat att den föregående gubben hade sagt ”dähäänandis” 21 gånger (eller någonting ditåt) under sitt samtal.

jukk

Svar:
Va intressant! :) Jag har också funderat på dessa ord :) Jag håller med dig i dina tankar om de tre olika grupperna och vad de betyder, det stämmer överens med min sprkåkänsla. TACK för länken! :)

h1

Något annat…

20 december 2006

… som svenskan vimlar av är ord som kanske, möjligen, eventuellt, troligen, förmodligen, måhända, möjligtvis och ju, väl, faktiskt o.s.v.

Vad säger detta om oss svensktalande? Möjligtvis (!) att vi är ett osäkert folk som liksom (!) känner ett behov av att gardera oss… att vi typ (!) inte riktigt vågar säga rakt ut vad vi tänker utan måste förmildra det med sådana här ord… Talarattitydsadverb kan de kallas (bland annat).

God natt från mig.
/My

——————————————————————————————-

Kommentarer från bloggen.fi/my

Inkommet 21.12.2006 14:54:25

Förmodligen är det väl som du säger, att vi typ är ganska osäkra … :-D

Månn
http://bloggen.fi/caolila

Svar:
:)