Ett hjärta, hjärtat, hjärtan, ?
20 februari 2008Mitt under lektionsförberedelserna idag dök det upp något intressant.
Ett hjärta, hjärtat, hjärtan, ?
Vad heter hjärta i bestämd form plural? Rent spontant skulle jag säga hjärtanen, men det stämmer inte alls överens med reglerna. Hjärta är ett ett-ord som slutar på vokal, och därför borde ändelsen i bestämd form plural bli -a, alltså hjärtana… Det lät främmande för mig, så jag kollade SAOL och visst – där står det hjärtana.
Jag har aldrig hört hjärtana förr!! Konstigt!! När jag googlar hjärtana får det knappt 1000 träffar, medan hjärtanen får drygt 3000. Oj då, fler som tänker lika som jag…
Vad gör man? Vad ska jag säga till mina vilsna elever att det heter?
Jag slog en signal till Språkrådets telefonrådgivning, och fick svaret att det definitivt är hjärtana som gäller. Personen som svarade hade aldrig hört formen hjärtanen…
Så nu vet vi det. Hjärtana är det som gäller… Och det ska jag förmedla till mina elever imorgon också… Hur konstigt det än känns…
Vad tycker ni om hjärtana/hjärtanen?
My 
Jag säger hjärtanen.
Hjärtanen skulle jag också ha sagt. Men ju mer jag tänker på det, desto konstigare är hela ordet… Måste sluta tänka nu, annars kommer jag aldrig mer att kunna stava det ens i grundformen… :D
Jag är förvirrad och kan inte alls avgöra vilket av dom jag säger. När jag började läsa ”Ett hjärta, hjärtat, hjärtan, ?” så tänkte jag direkt: ah: hjärtana. Men hur jag faktiskt säger när jag pratar har jag ingen aning om. Båda låter fel och ganska omständligt och dessutom inte särskilt snyggt, tycker jag.
Hjärtanen känns bättre för mig, men det är tydligen fel. Det är nog inte så ofta man behöver använda ordet i plural, då jag tänker efter.
Maria, kul att du också säger så!
Mia, ja visst är det konstigt ord… :)
Markus, jag har frågat två av mina (svenska) kollegor idag och båda tyckte att det var helt självklart med hjärtana… Jag håller med om att både hjärtana och hjärtanen låter fel och konstigt… :)
kicki, nej det är ju rätt sällan man använder orden… Och när jag talar om hjärtan i plural bestämd form så kan jag tänka mig att det inte så ofta handlar om människohjärtan utan kanske snarare om små pappershjärtan eller något sånt, kanske mönster av något slag… de där hjärtanen på våra IKEA-lakan, de är så fina, så skulle jag nog kunna säga. Men nu kanske jag ska försöka gå över till hjärtana istället… :)
Jag skulle skriva hjärtanen, tror jag. Men jag säger hjärtane enligt gammalt mönster (det är väl hjartane på norska??). I min österbottniska skalle skulle jag inte få in hjärtana, det blir fel genus…
Definitivt hjärtana, inget snack om saken.
jukk, så du håller också på hjärtanen… Intressant! Hittills har inte en enda finlandssvensk hållit på hjartana…
På norska ja… Det heter ju olika på nynorsk och bokmål… På nynorsk skulle det kunna heta hjartane, men jag är inte helt säker, har packat ner min norska ordbok… På bokmål skulle jag gissa på hjertene, men jag är inte helt säker där heller…
På standardsvenska heter det alltså ett hjärta, hjärtat, hjärtan, hjärtana på samma sätt som det heter ett äpple, äpplet, äpplen, äpplena… Men på min dialekt har jag inget -a i slutet av bestämd form plural, jag skulle säga teide äplen je god (‘de där äpplena är goda’), likadant med ställena, tillfällena och andra ord som böjs på samma sätt, de tappar också sin slutvokal i min dialekt…
citizen x, intressant! :)
Ännu en finlandssvensk som aldrig ens hört hjärtana. Men på dialekt skulle jag nog säga hjärtona, då liksom som en följd av hjärta, hjärtat, hjärtor…
För mig känns ”hjärtana” som det självklara valet, men jag håller med om att formen känns lite klumpig på något vis.
Själv hade jag spontant använt ”hjärtana”.
Jag tror att det som ställer till det för oss är att vi är vanare vid att höra uttryck där den gamla genetivformen används ”hjärtanes”. I stil med ”kära hjärtanes, då” eller möjligen i lite äldre sångtexter och sånt.
Plural, bestämd form används helt enkelt inte så ofta omkring just det ordet. (Även om jag gärna skulle vilja se det i någon sjukhusserie: ”Var gjorde jag nu av hjärtana… Dr Carter kommer att bli jättearg om han öppnar patienten och inte hittar ett…”)
Ka, intressant! Hjärtor – hjärtona var en ny variant för mig, kul! :)
TEE, ja formen känns klumpig, kanske tur att vi inte behöver den så ofta… :)
Mackan, intressant med kopplingen till hjärtanes, det hade jag inte tänkt på… :)
Och visst vore det kul att få höra en sån replik… :)
hjärtanen :)
nu har jag funderat några dagar på dessa hjärtan. och jag kom fram till att jag nog borde säga hjärtanen, men att jag påverkats av min man (?) och också kunde säga hjärtona. men knepigt ord.
C, kul! :)
Netta, väldigt intressant det där med hjärtona, det är en totalt ny form för mig :) Säger han (din man) då hjärtor i obestämd form plural?
Om man närmar sig svenska deskriptivt måste det ju heta att de flesta talares spontana/intuitiva val är hjärtanen. (IOFS, regeln som ursprungsinlägget citerar – ”Hjärta är ett ett-ord som slutar på vokal, och därför borde ändelsen i bestämd form plural bli -a” – kan ju ha blivit formad deskriptivt också, för att helt enkelt _beskriva_, snarare än _diktera_ hur former skall bildas. Isåfall måste hjärtanen inte ses som ett regelbrott, utan ett undantag – dvs ett fall som den deskriptiva regeln helt enkelt glömmer bort att beskriva, och hjärtana kan tänkas vara en överkorrigering då)
Markus M, intressant kommentar!! Och välkommen hit :) Det enda som jag funderar lite över är din formulering om att ”de flesta talares spontana/intuitiva val är hjärtanen”… Det gäller ju för finlandssvenskar, har vi kunnat konstatera här – men för alla svenskar har det spontana och intuitiva varit hjärtana… Undrar om hjärtanen kan vara någon äldre form som lever kvar i finlandssvenskan…?
Intressant! Jag Googlade precis ”hjärtanen” av just samma anledning som du bloggar om det: att kunna svara på en grammatikfråga från vilsna elever! Tack för svar, och att du delar min lärarförvirring!
Intressant. Vi kan väl sluta oss till att folks språkkänsla i majoritet verkar favorisera hjärtanen. Det betyder förmodligen att den formen kommer att vinna med tiden och formen hjärtana kommer vid något tillfälle att vara så ovanlig att den kommer att anses som föråldrad.SAOB tar för övrigt som best plural upp hjärtana (1820-), hjärtanen (1667-) och hjärtan (1541). Obest plural har förutom hjärtan varit hjärta, hjärtar, hjärte, hjärten, hjärter och hjärtor.
Jag är också förvirrad (vilket ledde mig hit). Höll på att korrigera min fru, som skulle skriva ”hjärtana” och tyckte att så kan det ju inte heta. Hjärtanen låter bättre, men precis som du insåg jag kvickt att reglerna säger ”hjärtana”. Och jag som brukar vara ”språkpolis” och korrigera ”äggena” osv… :(
Jag hamnade här för jag också var osäker. Men nja, ”hjärtarna” låter lite tveksamt för mig som göteborgare/nordhalläning. Jag står och väger mellan hjärtanen/hjärtorna/hjärtana (i den ordningen). Hade accepterat SAOL om jag inte misstänkt att detta är ett dialektalt Stockholmspåhitt. Jag kommer från Sveriges framsida och ställer inte upp på att ändra min ädla tunga för att det skall anbehaga ”huvudstaden”.
Jag föreslår att vi gör slag i saken och avfärdar detta språkkolonialistiska förehavande till förmån för vårt väldiga lands rikliga språknyanser.
#VoteGöteborg
#folketsochhjärtanenshuvudstad
#Stockholmstoppbakomfiskestopp
#BigGlennsomBigBen
#LisebergstörreänGrönan
#HellrelillaLondonänstoraÅbo
#ForeverHisingenisland
#Längelevefiskeriverket #Landetsendagoamyndighet