Archive for the ‘Uttal’ Category

h1

Finskt uttal

2 maj 2009

Finlands ambassad i Stockholm har sammanställt en liten finsk uttalslära. Kolla in den!

Annonser
h1

Karpalo

2 januari 2009

Som belöning efter årets första arbetstimmar (bedömning av niornas krönikor om jul eller nyår, det var roligt! :)) mumsar jag i mig en bit ur Fazers chokladkonfektask Present, en av de godaste presenter vi fått den här julen (TACK fammo och faffa!). Jag hade glömt hur mycket godare Present är än Aladdin (som jag nu också börjat uttala som svenskarna, [alladin], och inte som hemhemma, [aladdin], som det ju faktiskt också stavas…).

Chokladbiten jag mumsar på är smaksatt med karpalo, tranbär. Det är ett av mina finska favoritord. Ett härligt, dovt, finskt a, ett kraftfullt r och så ett ordentligt högt-uppe-i-munnen-l, och finskans korta [å]. Karpalo. Härligt. Rejält. Och gott!

Jag tror jag ska ta den sista karpalobiten redan nu… Och önska mig en ny Presentask snart!

h1

Besvärlig diktamen

24 september 2008

Förra veckan fick jag i uppdrag av vår speciallärare att ha diktamen med min klass, en diktamensövning som genomförs i alla sjundeklasser i min skola – kanske också i hela kommunen, för att kolla hur eleverna stavar. Det gick bra till en början, men sedan började ord som köttsoppa, station, tjöt, jour och charter dyka upp. Köttsoppa och station gick väl an, men när vi kom till (vinden) tjöt, jour och charterresa blev mina stackars små sjuor helt förvirrade… ”Säger hon sköt eller tjöt?”… Men, på något sätt lyckades de till slut förstå vilka ord det handlade om. Tror jag i alla fall. Jag har ännu inte sett resultaten från diktamen, men det ska bli intressant.

Men jag kanske tänker mig för lite nästa gång det är dags för diktamen, och ber någon annan lärare ta det…

Sje- och tje-ljud är jobbiga. Jag funderade mycket på detta när jag jobbade med nybörjarundervisning i svenska, och jobbade på att få bort t-ljudet från mina tje-ljud, men problemet då är att mina tje-ljud och sje-ljud blir alltför lika, eftersom jag inte lyckats lära mig svenskarnas sje-ljud (tja, även inom Sverige finns det ju variation på sje-ljuden…), så då går det ännu sämre att skilja på mina tje- och sje-ljud. Det kanske var därför mina elever blev så förvirrade.

Kanske det är bäst att jag behåller mina t:n i tje-ljudet. För då skiljer jag tydligare på tjöt och sköt

Tidigare har jag bloggat om liknande funderingar här, här och här.

h1

Köttbullar

13 september 2008

När högstadieeleverna är jobbiga* händer det att jag längtar tillbaka till mitt gamla jobb med svenskundervisning för utbytesstudenter och forskare…

En grej som jag kommer ihåg från den tiden var när en tysk tjej plötsligt insåg hur köttbullar skulle uttalas.

I svenskan uttalas nämligen g, k och sk olika beroende på vilka vokaler som följer efter dem.

G uttalas [g] framför hårda/bakre vokaler (a, o, u, å), t.ex. i gammal, god, gul, går
G uttalas [j] framför mjuka/främre vokaler (e, i, y, ä, ö), t.ex. i ger, gick, gycklare, gärna, gör
(Det är därför uttalet av g ändras i ger – gav – gett, gå – gick – gått)

K uttalas [k] framför hårda/bakre vokaler, t.ex. kall, ko, kul, kår
K uttalas med tje-ljud framför mjuka/främre vokaler, t.ex. kemi, kikare, kyla, kär, köra

Sk uttalas [sk] framför hårda/bakre vokaler, t.ex. skal, skor, skur, skåp
Sk uttalas med sje-ljud framför mjuka/främre vokaler, t.ex. sked, skidor, skymma, skära, skör

Sedan är dessa regler inte hundraprocentiga, utan det finns givetvis undantag, men ganska långt stämmer de.

Åter till den tyska tjejen. Efter att vi gått igenom detta berättade hon att alla tyskar åker till IKEA och äter köttbullar med [k], eftersom de inte känner till de svenska uttalsreglerna. Men nu skulle hon åka hem och lära dem vad det är de äter på IKEA (tror jag i alla fall… :)).

*Men allt som oftast är de ganska mysiga. Särskilt de små sjuorna… :)

h1

Uttalsrapport

21 november 2007

Jag fortsätter på samma tema som sist… 

Jag vänjer mig gradvis vid språket här i landet, bl.a. har jag de under de senaste veckorna tvingat mig själv att uttala kilo och kilometer med tje-ljud och terapeut som [terapeft] och patient som [pasient] i undervisningssammanhang. Det tar emot lite, men det är det värt. För jag vill inte orsaka mer förvirring än nödvändigt…

h1

Min infinitivmärkesresa

8 november 2007

Jag har gjort en infinitivmärkesresa.

Jag har gått från dialektens ti (till exempel ti ha) till standardfinlandssvenskans att (till exempel att ha) och nu håller jag på att försöka få in sverigessvenskans å (till exempel å ha).

Men jag känner att jag halkar efter. Jag ligger fortfarande på att. Om vi typ håller på och pratar om infinitivmärket å i undervisningen, då kan jag komma ihåg att säga så. Men om jag bara läser en mening högt inför eleverna blir det automatiskt att… Och det gör mig lite frustrerad just nu. 

Och någonstans där i mitten mellan ti och att vistades jag i Norge och lyckades helt bra med att få in norskans å, för det var ju ett helt annat språk, typ. Och så skrivs det ju å också… Så det var mycket lättare att komma ihåg än svenskans å, eftersom det skrivs att

Känner ni igen er? Jag tror att det är dessa småord som ”avslöjar” oss. Länge, länge hängde ti med när jag talade standardsvenska, och jag vet att det gör så hos många andra också… Men det kanske inte gör något… Fast nu känns det så dumt att jag säger ”fel” inför mina elever. Det är annat med andra uttalsgrejer eftersom de kan variera lite inom Sverige också, men infinitivmärket uttalas så vitt jag vet alltid å i hela Sverige…

Ja, det var några reflektioner så här i mitten av en lååååång arbetsdag. Skönt att få skriva lite och få vila rösten…

h1

Tje-ljudet

25 september 2007

Jag har ju lyckats få bort t-ljudet i tjugo, köra och kjol, så att jag skulle säga rätt inför mina nya elever. Men – de har sååå mycket problem med skillnaden mellan tjugo och sju, och jättemånga frågade idag hur de ska klara av detta och VAD skillnaden är, så jag tog mig friheten att introducera t för dem – jag sa att det är bättre att de säger tjugo med hörbart t än att de säger [schugo] – för det blir ju lätt problem med 27, att veta om det är [schu(go)sju] eller [sjuttisju], typ… Och JA – alla tyckte att det var MYCKET lättare med t

Robert Bannert har i sin bok På väg mot svenskt uttal en lista på uttalssaker som är VIKTIGA att uttala rätt, och sånt som är MINDRE VIKTIGT. Tje-ljudet finns på hans lista över mindre viktiga saker, och han skriver att det inte gör något om man har ett t framför…

Så jag skyller på Bannert om nån skulle få för sig att protestera. Varenda svensk kommer att förstå dem om de har ett t framför, medan det lätt blir missförstånd om de uttalar tje-ljudet och sje-ljudet precis likadant.

Men lite nervös är jag – tänk om jag gjort fel som medvetet lärt dem finlandssvenskt tje-uttal… Fast jag sa ju det till dem också att ingen i Sverige säger såhär (men att vi gör det i Svenskfinland), men att alla kommer att förstå vad de säger även om de har t framför… Så om det är lättare att säga med t så är det ok. För det finns faktiskt viktigare uttalssaker att lägga ner energin på – vokalljuden och betoning är tusen gånger viktigare.

————————————————————————————

Kommentarer från bloggen.fi/my

Inkommet 26.9.2007 00:04:12

Det skulle ju vara lögn att påstå något annat än att jag som finlandssvensk naturligtvis ler förnöjt över hur fint och bra vårt tje-ljud är i jämförelse med rikssvenskarnas motsvarighet… :)

Ika
http://cassiopeia81.wordpress.com/

Svar:
Kan tänka mig det… :) Vårt språk ÄR klarare och tydligare (förutom dialekterna då kanske…:))

Inkommet 26.9.2007 11:03:22

Instämmer med föregående talare! :D

Mia
miajohanna.blogspot.com

Svar:
:) Sen är det ju också så att jag lär dem mitt sje-ljud eftersom jag inte klarar av svenskans sje-ljud (fast jag försöker öva – men det är OMÖJLIGT!! eller jag kan klara det typ i mitten av ord men inte i början, och det låter INTE bra när jag gör det…), fast jag har ju sagt att sje-ljudet faktiskt varierar en del beroende på var i Sverige man bor… Och vissa av mina studenter klarar av det där svenska hals-sje-ljudet, så de får demonstrera ibland… :)

Inkommet 26.9.2007 14:32:50

Heh, ja men varför inte liksom? Är det lättare för eleverna att uttala, samt för deras lyssnare att förstå så spelar det väl ingen roll om det är rikssvenskt eller finlandssvenskt. Däremot så måste jag säga att jag själv blivit kär i de rikssvenska tje- och sje-ljuden! :)

Haydee
http://littleheidiofthemountains.blogspirit.com

Svar:
:) Jag har lyckats lära mig tje-ljudet men inte sje-ljudet, sje-ljudet funkar ibland men det känns inte alls bra. Tje-ljudet känns lite bättre – tror att det har att göra med att jag bott i Norge och läst norska och lärt mig deras tje-ljud (som ju är typ samma som svenskans… en fonetiker skulle kanske inte säga att det är samma men för mig är det samma).

Inkommet 26.9.2007 16:18:44

Tycker bättre om vårt tje-ljud som hörs. Svenskarnas konstiga sje-ljud gör ju att de inte heller kan uttala engelska korrekt, exempelvis chick, choice, Charlie blir ju alltid fel.

kicki

Svar:
Jag har också funderat på det på sistone men kan inte riktigt komma på hur det låter när svenskar uttalar såna ljud på engelska – har åtminstone inte reagerat på att det skulle vara nåt konstigt med det… Men visst – våra ljud är närmare engelskans.

Inkommet 26.9.2007 17:42:37

Men sju måste man kunna uttala på svenska. En kollega övade med mig en halv dag innan jag lärde mig. Att vänja sig vid hörapparat är mycket svårare för svenskar än för finländare. Det är t.ex. svårt att skilja på Torsten och Posten för en svensk.

hsg

Svar:
Nej man måste inte uttala ”sju” med hals-sje-ljudet. Det måste man inte. Här uppe har folk ungefär samma sje-ljud som jag. Olika i olika dialekter. Både tje- och sje-ljudet är sånt som inte är så viktigt att uttala exakt rätt, utan det finns sånt som är myyycket viktigare (t.ex. då vokaler och betoning). Konstiga tje- eller sje-ljud kan de flesta förstå, men om du betonar ord helt fel så blir det mycket svårare att förstå. Så sje-ljudet är inte prioriterat.

Inkommet 27.9.2007 17:12:40

Lite finsk-ugriskt inflytande? Min ungerska mamma sätter också gärna ett t framför tj-ljud. Folk brukar fråga om hon är finsk. jag, som har skånskt uttal överdriver å andra sidan sj-ljuden, eller sssscchhhh-ljuden, jo, jo…

enkla Z
http://enklabloggen.blogspot.com

Svar:
Va intressant!! :) I finskan har man ju inga tje- eller sje-ljud alls, har man det i ungerska? Hurudana är din mammas sje-ljud då, är de likadana som dina? Spännande… :)

Inkommet 28.9.2007 18:01:57

My tj-ljude, som i svenska tjur eller ‘kär’ skrivs som ett vanligt ‘s’ på ungerska Svenska S-ljudet skrivs där som ‘sz’ ex. Låneord: sztar trek ;) Så t-et förstår jag inte riktigt var mamma får ifrån, men jag skyller på hennes finskugriska gener…..

enkla Z
http://enklabloggen.blogspot.com

Svar:
:) Intressant!! :) Jag vet typ inget om ungerska, trots att det är ett ”släktspråk” till finskan, men det är ändå ganska annorlunda har jag förstått… Har läst lite estniska däremot och det är ju nästan exakt finska…

Inkommet 7.10.2007 22:38:01

Det är inget finsk-ugriskt inflytande med hörbart t i tje-ljud. Gammal svenska uttalades på detta sätt. Gamla norrländska dialekter har också tje-ljud med hörbart t. För att inte tala om älvdalsmål…

jukk

Svar:
Åh, visste inte att svenskan förr uttalades med hörbart t-ljud, intressant!! :) Tack för kommentaren!!