Upp-

Första dagen jag var här i den nya staden lyckades jag hitta Upplysningen, alltså platsen där man kan få information om lokaltrafiken här i stan. På fodralen till busskorten såg jag sedan att det stod Upp med en färg och lysningen med en annan färg. Och då fattade jag den språkleken… :) För jag befinner ju mig i Uppland. Haha.

Sedan tog det mig tre dagar att fatta språkleken i att lokaltåget heter Upptåget. Eller, det kopplade jag genast till att tåget går genom Uppland, men inte till att det ju faktiskt finns ett ord som ett upptåg också… Bättre sent än aldrig, liksom… :)

Få se vilka fler upp– som möter mig framöver i denna språkleksglada stad… :)

I föraftost

I höstas skrev jag lite om det underbara i aftost, som betyder ‘igår kväll’. Det är ett vackert uttryck som fammo använder. Och nu under påsk hörde jag henne säga i föraftost, alltså ‘iförrgår kväll’. Hur logiskt som helst, men jag hade helt glömt att man kan säga så. Underbart uttryck, eller hur?

Själv minns jag att jag som liten var lite förundrad och kanske också konfunderad över uttrycken i övermorgon och  i förrgår och jag minns att jag någon gång istället sa i övergår… Mycket att hålla reda på… :)

Läsvärda bloggar

För drygt en månad sedan fick jag en hedrande utnämning av Charlotte, och den tackar jag så mycket för! :)

Här kommer nu mina tio bloggtips, tio bloggar som jag läser ofta och gärna.

1. Jag börjar med Dagens SAOB, en nystartad blogg om ord och deras ursprung. Det verkar lovande! Att skribenten dessutom är en av mina vänner gör det inte sämre… :)

2. Nästa favoritblogg är en blogg som för tillfället ligger i träda, De heligas samfund. En härlig mix av tankar kring ekumenik, brittiska lergubbar och öppen källkod. Fast den beskrivningen ger inte riktigt rättvisa åt allt vad De heligas samfund innehållit… Hur som helst, skribenten är min älskade make, och denna blogg har en alldeles speciell plats i mitt hjärta! :)

3. En annan läsvärd blogg är Mias tankenystan. Där kan man hitta tankar om allt från litteratur till påskgräs, och dessutom en del nyheter om charmtrollet Arvid. Mia är en av mina värdefulla vänner från Åbotiden.

4. En annan Åbovän är Netta som i sin blogg Livet just nu skriver om just livet just nu. Värdefullt och tänkvärt!

5. En Åbovän som faktiskt var en vän redan långt innan Åbotiden är Ika på Ikas ord 2.0. En stilig blogg om allt möjligt intressant. Läsvärd! Att Ika dessutom delar mitt intresse för språk och dialekter, och råkar ha en hemdialekt som liknar min väldigt mycket, gör inte saken sämre! :)

6. Att jag som finlandssvensk i Sverige inte är ensam upptäckte jag så fort jag startade min blogg, då Militäränkan Maria dök upp som första kommentatör. Oj vad glad jag blev! Maria delar med sig av livet i Norrbotten (och snart Österbotten), och det är läsvärt det också!

7. Skribenten på Tänk om… är också en finlandssvensk i Sverige, på västkusten. Vi har fördjupat oss i Modersmålets didaktik tillsammans, och är dessutom avlägset släkt med varandra. På den här bloggen får man ta del av såväl svensklärarfunderingar som melodifestivalsupplevelser. Och mycket däremellan.

8. Svensklärarupplevelser kan man ibland också läsa om på bloggen Underbara Ukraina. Spännande! :) Den här bloggen har jag upptäckt ganska nyligen, och det ska bli intressant att följa med den!

9. En annan språkrelaterad blogg är Ordklyvaren, som står kvar på min länklista trots att det inte hänt någon på bloggen sedan i somras. Den är ändå läsvärd, och bloggaren själv är otroligt kunnig inom detta område. Jag saknar henne mycket!

10. Den sista bloggen på min lista över läsvärda bloggar blir Underbara Clara. En färgsprakande och inspirerande och annorlunda (mode)blogg. Sevärd och läsvärd!

Det var det. Nu är det meningen att de som fått denna utnämning ska göra en ny lista på tio favoritbloggar, och så vidare. Sedan finns det givetvis många, många fler bloggar än de tio som jag listat här som är läsvärda. Håll koll på min bloggtipslista längst ner till höger!

Boktips om Tornedalen

Radion står på i bakgrunden och i P1 Radioföljetången läser Bengt Pohjanen ur sin självbiografiska bok Smugglarkungens son (2007). Om Tornedalen, om meänkieli, om språk. Jag lyssnar inte aktivt, men jag njuter av Pohjanens vackra språk, det låter som finlandssvenska men ändå som sverigessvenska. Det känns liksom lite hemma, fast jag inte har ett dugg att göra med Tornedalen.

Boken verkar intressant, jag kanske skulle läsa den…? Eller lyssna… På sr.se kan man nämligen lyssna på Smugglarkungens son, som ska sändas i 23 avsnitt. Hittills finns bara två avsnitt där, men fler kommer vartefter (men de försvinner efter 30 dagar, om jag förstått det rätt, så passa på att lyssna medan de finns där).

Pohjanen är (enligt Wikipedia) ortodox präst, författare, översättare och litteraturvetare och jag har stött på hans namn i ganska många olika sammanhang tidigare. En mångsidig person, verkar det som. Jag har inte läst något av hans skönlitterära verk tidigare, men andra texter som han skrivit dök upp under studietiden, har jag för mig.

Jag vet inte riktigt varför jag fascineras så av Tornedalen och berättelser därifrån, men det kanske har att göra med mötet mellan det finska och det svenska… Det känns liksom lite bekant, men ändå inte… Tidigare har jag skrivit lite om Tornedalen och meänkieli här.

På grund av

Förra veckan satt jag och läste verksamhetsberättelsen för Riksförbundet Lärare i svenska som andraspråk, och flera gånger i texten återkom förkortningen p.gr. av.

I SAOL finns en lista på vanliga förkortningar i svenskan, och där finns förkortningen p.g.a. för ‘på grund av’. Det är också den förkortningen som jag brukar använda. P.gr. av känns väldigt främmande… Tyvärr har jag inte Svenska skrivregler till hands, så jag kan inte kolla vad det står där, men  jag känner mig relativt säker på att p.gr. av inte är någon ”godkänd” förkortning, och därför känns det lite tråkigt att en sådan förkortning används just av svensklärare i en verksamhetsberättelse…

Är p.gr. av något som ni känner igen?

Om man vill slippa fundera över förkortningar är det en bra princip att undvika förkortningar i längre texter. Den principen brukar jag hålla mig till i uppsatser och sånt, för då kan man vara säker på att man är konsekvent i sitt förkortande… :) Dessutom ser det bättre ut att skriva ut orden än att förkorta, tycker åtminstone jag. Men visst, förkortningar är bra i många sammanhang, och mina sms brukar vimla av förkorningar, av vilka de flesta inte återfinns i SAOL… :)

Lippon

Under påskhelgens gudstjänster kom jag att tänka på ett uttryck som används i hembyn, nämligen ti bjer opp lippon, ‘att bära upp kollekt’. Det här lippon hade jag ingen aning om vad det riktigt var, eller jag förstod ju uttrycket, men just lippon hade jag ingen aning om varifrån det kom. Nu har jag dock fått lära mig att det är själva kollekthåven som kallas lippon, från finskans lippo som betyder just håv. Fast finskans lippo uttalas med [å] i slutet, medan vår lippo uttalas med [o]…

Jag har också fått veta att det inte bara är kollekthåven (som verkligen är en håv med långt skaft i min hemkyrka) som kallas lippo, utan även håvar som man använder när man fiskar kallas så.

Det är lite fascinerande att hitta ett finskt ord i vår dialekt, för det är inte så vanligt precis med finska ord i den här dialekten. Spännande, eller hur? :) Och det här är inget ord som kommit in nyligen i dialekten, utan det verkar ha funnits här ganska länge… Jag har inte direkt hört yngre människor tala om lippon utan jag har nog lärt mig uttrycket från pappa och mina farföräldrar.

Nu är jag förstås lite nyfiken på om man talar om lippon på andra orter i Österbotten också… :) Vet ni något om det?

Boklådor

En boklåda har för mig alltid varit en låda fylld med böcker, men för flera år sedan fick jag lära mig av en av mina svenska vänner att det även kan betyda ‘bokhandel’. Och sedan dess har jag faktiskt hört det i den betydelsen lite då och då, senast nu i bokreatider. Intressant ord, tycker jag! :)

När vi var i Paris på semester för några år sedan såg jag faktiskt något
som påminde mig om ordet boklådor. Längs med Seine fanns lådor som var stängda nattetid och som på dagarna öppnades och blev små affärer där det såldes – just det – bland annat böcker. Jag var bara tvungen att fånga detta på bild… :)

Bokreatider är det alltså, eller bokrean kanske börjar vara över nu?? Jag har konstaterat under den senaste månaden att det är ganska bra att flytta i bokreatider, för man blir liksom mindre benägen att plocka på sig ännu fler ägodelar då… :) Men några fynd blev det i alla fall, och jag är säker på att det finns anledning att återkomma till dem i något blogginlägg.

Boklådor i betydelsen ‘bokhandlar’, känner ni till det? Använder ni det?

Själv måste jag säga att det första jag tänker på när jag hör boklådor är de bruna flyttkartonger som just nu (bokstavligen) omger mig där jag sitter vid vårt skrivbord och tittar ut i snöyran (och jag som trodde att vi flyttat ner till våren…).

Ha en fin påsk! Det kanske inte blir sååå mycket bloggande för mig i helgen, men vi får se… :)

Svenska som andraspråk

Svenska som andraspråk. I Umeå förkortas det SSA, i Uppsala SVAS och i Stockholm SAS. Sånt kan vara bra att känna till när man läser annonser på Arbetsförmedlingen, märker jag… :) På många håll används fortfarande sv2 eller svenska 2, som ämnet hette innan det började heta svenska som andraspråk. Tyvärr kommer jag inte ihåg när namnbytet skedde…

Sedan finns ju SFI också, svenska för invandrare. Det är en speciell kurs, en statligt finanserad kurs för vuxna invandrare.

Kärt barn har många namn, kanske?

För mig är det ett kärt ämne, verkligen. Jag är så glad att jag satsade ett och ett halvt år extra på att studera det, även om jag redan hade en lärarutbildning (i ”vanlig” svenska). Och det har varit jätteroligt att jobba med det också. Idag var min sista dag på det jobb som jag haft det senaste halvåret, och nu är det dags att se sig om efter ett nytt jobb, på annan ort. Håll gärna tummarna för mig, eller korsa fingrarna, eller vad ni nu gör (minns ni?)…

Och ha en trevlig helg! :)

Uppdatering 27/3 2008:

När jag läste verksamhetsberättelsen för år 2007 för Riksförbundet Lärare i svenska som andraspråk stötte jag på ännu en förkortning för svenska som andraspråk, nämligen SVA.

Mjuka leksaksdjur

Ett problem som jag då och då stöter på är vad man ska kalla mjuka leksaksdjur. Björnar vållar ju inga problem, det är ju helt enkelt en nalle. Men hur är det om leksaksdjuret är en bläckfisk, en orm eller en kamel? Kan de också kallas nallar…? Nja… Vad ska man då kalla alla mjuka leksaksdjur? Frågan brukar aktualiseras när jag tittar på min systers imponerande samling av sådana här saker… Idag dök funderingarna kring detta problem upp igen när jag läste Vasabladets artikel om samarbetet mellan H&M och Marimekko… Där talades det om mjukisnalle. Och ja, det var en björn i Marimekkomönster.

Men mjuka djur i allmänhet, vad ska man kalla dem? Gosedjur kan man ju säga, eller kramdjur – det är sött, tycker jag! :) Mjukisdjur säger jag ibland…

Vad säger ni? Är nalle gångbart om andra djur än björnar också, eller vad ska man säga?

Jag minns att jag funderade på samma sak när jag bodde i Norge. Nalle heter bamse på norska (om jag inte minns helt fel :)), och jag kommer ihåg att jag där också blev osäker på vad jag skulle kalla de djur som inte var björnar…

Jag är nyfiken på era kommentarer… :) Kanske kan vi lösa detta problem tillsammans.

Lisös

Häromdagen fick jag lära mig ett nytt ord. Mamma berättade att hon hade stickat en lisös till mommo. Jag hade aldrig hört ordet förr, men mamma förklarade att ett annat ord för samma sak var bäddjacka, en kofta som man har på sig när man sover. Tydligen så hade mamma och hennes syskon använt lisös när de var små. Och mommo använder det än, men hennes var så sliten så hon behövde en ny.

Ett vackert ord, tycker jag! Har ni hört det?

På Wikipedia kan man läsa mer om lisös (som kommer från franskans liseuse, vad nu det exakt betyder vore intressant att veta men min franska ordbok ligger nerpackad i någon flyttlåda, någonstans…).