Yrkesefternamn

Ibland undrar jag om jag har bloggat för länge, för jag börjar glömma bort vad jag skrivit om… Det här ämnet har jag tänkt skriva om länge, och kanske har jag redan gjort det också, men jag hittar inte igen inlägget i så fall… (ja, jag har faktiskt börjat använda hitta igen – det är ett rätt praktiskt uttryck! :)) Så om jag upprepar mig ber jag om ursäkt…

Hur som helst, någonstans, någon gång har jag läst eller hört att efternamn innehållande yrkesbeteckningar med -s på slutet är ett typiskt finlandssvenskt fenomen. Och när jag tänker efter så finns det ett antal sådana bara bland mina förfäder (som jag kommer på just nu, i alla fall):

Snickars
Smeds
Gästgivars

Faktum är att jag själv troligtvis skulle ha hetat Gästgivars om inte min farfars farfar tagit gårdsnamnet till efternamn när han slog sig ner på en ny plats.

Andra efternamn som är bildade på samma sätt är till exempel

Förars
Klockars
Skrivars
Domars
Skinnars (inte för att jag vet exakt vilket yrke det handlar om…)
Fiskars

Kommer ni på fler?

(Och om jag inte syns till här de närmaste dagarna så är det för att jag eventuellt kommer att vara utan internet några dagar… Men jag dyker upp så fort jag har möjlighet till det… :))

Svenska som andraspråk

Svenska som andraspråk. I Umeå förkortas det SSA, i Uppsala SVAS och i Stockholm SAS. Sånt kan vara bra att känna till när man läser annonser på Arbetsförmedlingen, märker jag… :) På många håll används fortfarande sv2 eller svenska 2, som ämnet hette innan det började heta svenska som andraspråk. Tyvärr kommer jag inte ihåg när namnbytet skedde…

Sedan finns ju SFI också, svenska för invandrare. Det är en speciell kurs, en statligt finanserad kurs för vuxna invandrare.

Kärt barn har många namn, kanske?

För mig är det ett kärt ämne, verkligen. Jag är så glad att jag satsade ett och ett halvt år extra på att studera det, även om jag redan hade en lärarutbildning (i ”vanlig” svenska). Och det har varit jätteroligt att jobba med det också. Idag var min sista dag på det jobb som jag haft det senaste halvåret, och nu är det dags att se sig om efter ett nytt jobb, på annan ort. Håll gärna tummarna för mig, eller korsa fingrarna, eller vad ni nu gör (minns ni?)…

Och ha en trevlig helg! :)

Uppdatering 27/3 2008:

När jag läste verksamhetsberättelsen för år 2007 för Riksförbundet Lärare i svenska som andraspråk stötte jag på ännu en förkortning för svenska som andraspråk, nämligen SVA.

Nytt efternamn?

Det är populärt att byta namn i Sverige nu, både för- och efternamn. När folk gifter sig händer det att de hittar på ett helt nytt efternamn också. Patent- och registreringsverket (PRV) är de som har hand om namnbytet, och de har sammanställt en lista med förslag på efternamn som folk kan ta. Ganska underhållande läsning. Vad sägs om Hållbris eller Arnestav, till exempel? Kanske det vore nåt… :)

DN har en artikel om namnbyte idag, och också en lista på de efternamn som godkänts under det senaste året.

När jag och min man gifte oss funderade vi förstås lite på efternamn, och min yngsta svägerska föreslog att vi skulle ta ett helt nytt efternamn, nämligen Skalbagge… För de som inte känner oss kan jag ju berätta att min man är skalbaggsforskare… :) Och Bagge kan man ju faktiskt heta i efternamn, så varför inte Skalbagge? Men nej, det blev inget Skalbagge för vår del… Jag bytte från mitt jätteovanliga efternamn till ett mycket vanligt efternamn. Och jag stornjuter av att kunna säga vad jag heter utan att behöva upprepa det tre gånger så att folk ska förstå. Men visst saknar jag mitt gamla vackra efternamn lite också…