h1

Mommo å moffa

10 mars 2008

För drygt ett år sedan skrev jag ett blogginlägg om bland annat orden mommo, moffa, fammo och faffa, och hur folk i Sverige förundrats över att jag använder sådant ”babyspråk”, ungefär (läs inlägget här). Till min glädje och kanske också förvåning och förundran använder Mikael Niemi orden mommo och moffa (alltså istället för mormor och morfar) flera gånger i sin bok Mannen som dog som en lax (2006). Boken handlar alltså om Tornedalen, och det verkar ju nästan som om mommo och moffa används där då… Intressant! Det vore kul att veta lite mer om hur utbredda de här orden… Någon som vet…?

22 kommentarer

  1. Det här med smeknamn har gått lite för långt i Finland tycker jag. ”Moffa” låter inte särskilt hedersamt i mina öron.


  2. jag håller inte riktigt med johan, för mig är mommo, moffa, fammo och faffa verkligt hedersamma benämningar. men det är intressant att det kan vara så olika.


  3. Jag håller med Netta, inte tycker jag att mommo, moffa osv låter spec ohedersamt på något sätt men kanske är det för att jag är så van med orden. Jag undrar om jag ens hade någon mormor eller farmor osv. Mommo benämningnen är lika inarbetat som roskis. Jag tror att det ändå är rätt få mor- och farföräldrar här i mina trakter i Österbotten själva benämner sig som mormor och morfar osv. det är nog mommo och moffa som gäller.
    Sen verkar det som om näpersborna har mormor och morfar i alla fall mina näpesbekanta benämner dem så eller så var det bara för att svenskarna i sällskapet skulle hänga med bättre i diskussionen.


  4. I Kiruna är mommo, moffa, fammo och faffa standard.


  5. Mommmo och moffa, fammo och faffa är så inarbetade ord att de är helt naturliga i Österbotten. Därför känns det inte alls som babyspråk att använda dem heller.


  6. Johan, jag tror nog att det mest handlar om vad man är van vid… För mig finns det inget som helst negativt i ordet moffa

    Netta, ja, jag håller med dig! Och visst är det intressant att vi uppfattar ord så olika! :)

    C, intressant det där om Närpes… Nu när jag tänker efter tror jag att mina kusiner, som dock inte är från Närpes men från en ort norr om Närpes, söder om Vasa, brukar säga farmor och farfar, och att deras föräldrar också gör det (medan mina nog säger fammo och faffa)… Jag är inte helt säker men det är som att det känns lite så… Borde kanske kolla med mina syskon om de känner igen det…

    Vulle, wow, va kul!! TACK för kommentaren!! :) Intressant att det är så!

    kicki, precis! De är verkligen ”normalorden” där i trakten. Men jag kan förstå att det kan låta som ”babyspråk” i andras öron, om man inte är van vid dem…


  7. Du kan ju gissa vilka ord jag använder :) Lite roligt hur det har smittat av sig på småkillarna, de säger ”mommo å moffa” och ”farmor å farfar”, inte så konstigt egentligen. Här omkring säger de ibland mommo, men övriga far och morföräldrar kallas ”det vanliga”.


  8. Maria, kul! :) Och intressant också att mommo används där uppe, men inte de andra orden… Spännande! :)


  9. Jag håller också med om att de här ordformerna känns väldigt inarbetade. Dessutom finns det ju också andra språk som har mjukare varianter av de här orden – tänk bara på engelskans ”gran” och ”granny” som komplement till ”grandmother”.


  10. Måste protestera lite, för jag håller inte med signaturen C. Jag har bott i Närpes i 17 av mina 18 år och har då aldrig hört någon här prata om mormor och morfar. Snarare använder man benämningarna momma (ibland också mommo) å moffin samt fammo å faffin. Men det kan ju förstås hända att närpesborna ändrar på orden när de pratar med folk utifrån.


  11. Det som Kajsa skriver är ju superintressant! Jag trodde att det var bara i min familjekrets som morföräldrarna benämnde sig momma och moffin, men det är alltså normal närpesiska?


  12. Det kunde ju faktiskt bero på sammanhanget att de blev kallade mormor och morfar av de näpresbor jag känner i och med att vi befann oss i sverige och vi hade svenskar med i sällskapet många gånger. För att svenskarna lättare skulle förstå och hänga med i diskussionen om våra mommon, moffan osv. så användes mormor osv. i stället kanske. Jag skall kolla med dem va de säjer i dagens lägen när vi åter är bosatta i fäderneslandet.


  13. Ika, bra jämförelse med engelskan! Mommo och moffa känns ju just mjuka och kärleksfulla på något sätt… Mormor och morfar är lite mer respektingivande…

    Kajsa, TACK för din kommentar – va spännande!! :) Momma och moffin låter sådär vagt bekant, jag har nog hört det någon gång, men jag trodde väl mest att det var ord som användes inom en enda familj eller något liknande, men va kul att de orden används så mycket!! :) Bra också att vi fick klarhet i det här med mormor eller inte i Närpes!

    Kul att få kommentarer från lite sydligare breddgrader – de flesta österbottniska kommentatorerna kommer från Vasa-trakten eller längre norrifrån. Och själv har jag väldigt dålig koll på Sydösterbotten…

    Ika, spännande!! :) Kallar du din mormor och morfar just momma och moffin? Eller säger du mommo och moffa?

    C, ser fram emot att höra vad dina vänner säger när de är hemhemma :) I början av min tid i Sverige använde jag alltid mommo och moffa men nu använder jag bara de orden om jag talar med människor jag känner riktigt bra, människor som fått veta att dessa ord är normalorden i Österbotten. Annars blir det nog oftast mormor och morfar.

    Förresten, jag har märkt något intressant. När jag här i Sverige säger fammo gör jag det alltid så, fammo helt enkelt, som ett namn. Men om jag använder farmor (eller de andra, motsvarande orden) sätter jag oftast ett min framför. För det känns lite för högtravande och framförallt främmande och distanserat på något vis att kalla min älskade fammo farmor. Då blir min farmor ett alternativ som känns bättre, en slags förklaring på vem det är man pratar om, men inte ett namn på personen i fråga. Någon som känner igen sig i detta…?


  14. Jag har fortfarande inget svar på näpres mommo och moffa, håll till godo. Jag ville bara hålla med om att benämningar glidit över till namn för personer. Sällan heter min faster iris länge utan faster som namn, mina grannar och gudföräldrar heter moster och sabba det har de alltid hetat( moster är dock inte min moster utan mammas kusinsfru), jag har väldigt svårt att få reeda på vem det är vi pratar om om de benämns med något annat namn, de hter ju moster och sabba:).


  15. Jag växte upp med lite olika finska varianter av bådadera.

    Mummo och vaari kallas mormor och morfar (i Österbotten).

    Och muori och faari blev det oftast i Kiruna (min styvfarmor och farfar).

    Ska fråga vad man brukade säga i min pappas släkt…

    Tycker det klingar bekant med ”fammo”.


  16. I vår familj är det helt vanligt med mommo och moffa, fammo och faffa. Har själv blivit mommo och det är en verklig hedersbeteckning, tycker jag! Jag kallar mig gärna mommo själv – och min man anser detsamma om sin nya titel moffa, tror jag! Min farfar har jag aldrig träffat, men pappas farfar kallade vi högtidligt farfar och hans fru farmor. Men fammo, det var min fammo! Gamla farfar och farmor kallade vi faktiskt ”ni” – och det kändes helt naturligt. Det var inget avståndstagande, jag tyckte mycket om dem. Numera ”niar” jag ingen – kanske om jag skulle träffa presidenten…


  17. Jag måste tillägga: Här i Purmo kallades ”gamla faffa” förr ”fassa” och fammo var ”faaso”. Speciellt ordet faaso kan jag inte förlika mig med…Det är nog dialektord som försvinner, kan jag tänka mig.


  18. c, ja det är intressant det här med benämningar/namn! :) Alla mina
    mostrar/morbröder/fastrar/farbröder kallas vid namn, däremot kallades mammas mostrar moster Anna, till exempel. Och även hennes fastrar tror jag… Och pappas faster kallade vi också faster Tea, minns jag från när jag var liten… Fast jag kunde inte säga det så det blev fantaster Tea istället, fast numera är det nog bara namnet som gäller för hennes del…

    Charlotte, va spännande att få höra vilka ord ni använt!! :) Oerhört intressanta ord! :)

    Yvonne, intressant att ni också kallade din pappas farfar farfar, precis som i min familj! :)

    Och det där med ni, ja… Det är ett jättespännande ämne! :) Numera har det ju dykt upp ett ”service-niande” som man hör då och då i affärer etc. När jag städade på hotell kände jag mig alltid lite osäker på hur jag skulle tilltala gästerna, och det blev faktiskt rätt ofta ni

    Jättespännande det där med fassa och faaso, det är helt nya ord för mig! :)


  19. Jag inser att det är ett gammalt inlägg men jag kan inte låta bli att skriva. Jag håller på läser meänkieli och på meänkieli heter mormor – mummu, farmor – fammu, farfar – faffa och morfar – muffa. Det uttalas som du skrivit i inlägget mommo, fammo osv.

    Mvh Elin


  20. Hej, i hos finlands-svenskar används ordet flitigt.


  21. Jag måste ”dokumentera” några varianter. I Pedersöre används både faffa och fafa (med korta vokaler). I Vörå finns ännu de gamla benämningarna faasmåor, faasfaar (alternativt faassin, faason) och måosson, måossfaar.


  22. elinlaaksonen, tack för din kommentar! Det var oerhört intressant! Jag såg också dessa ord i Mikael Niemis Mannen som dog som en lax som ju utspelar sig i Tornedalen, fast då med svensk stavning.

    jukk, tack för dem! De var lite annorlunda benämningar!

    Måste bara dokumentera vad jag nyss läste i Joyce Carol Oates Fallen. Där träffar huvudpersonens barn för första gången sin farmor, och huvudpersonen presenterar damen i fråga och säger att det är Fammo Burnaby, varpå farmodern protesterar ”‘Farmor’ Burnaby, om jag får be. Jag känner mig inte som någons fammo.” (s. 163).



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: