h1

Vars ett

8 april 2008

I en text som jag hittade på lektion.se häromdagen stod det ungefär något om att ormen gav Adam och Eva vars ett äpple. Jag fick läsa meningen en gång till innan jag förstod att det var varsitt (eller var sitt) som avsågs. Senare i samma text dök även vars en upp.

Jag blir faktiskt lite bekymrad över att hitta sådana saker i texter som lärare skrivit till sina elever. Lärare har ju en stor uppgift i att vara språkliga förebilder för eleverna, som jag ser det åtminstone…

När jag lugnat ner mig över vars ett insåg jag att det är ju precis så vi säger på min hemdialekt, tror jag i alla fall… Men det skulle aldrig falla mig in att skriva det så.

Hur ska det då skrivas? I SAOL anges först stavningen var sin eller var sitt, men sedan även varsin och varsitt. Om man googlar på dessa uttryck så får varsin många gånger fler träffar än var sin. Hur brukar ni skriva det?

Och om man googlar på vars ett får man faktiskt drygt 10000 träffar… Men jag hoppas att de flesta av dem inte är lärare som skriver så till sina elever…

Jag vet inte – är det bara jag som blir lite upprörd över att just lärare skriver så fel? Jag har tänkt på det här de senaste dagarna på jobbet också. Man ser en hel del språkfel i texterna som lärarna ger eleverna. Lite pinsamt, tycker jag. Fast jag är inte så mycket bättre själv – jag delade nämligen ut vars ett-texten till eleverna idag utan att rätta till stavningen…

17 kommentarer

  1. Jag har också reagerat på det felaktiga uttrycket vars ett, vars en (vasseitt, vassein på min dialekt) men det är ju inte skriftspråk.


  2. Men egentligen säger man ju inte så i våra hemtrakter, det är ju en uttalsmässig grej som är helt korrekt om man ser till hur orden sin/sitt och en/ett uttalas skilt för sig.

    Och ja, jag tycker också att det är hemskt med språkfel i texter skrivna av lärare! Jag är till och med så känslig att jag tycker att det är lite hemskt när en blogg skriven av en lärare i bl.a. svenska innehåller språkfel. (Nej, lärare går tydligen inte säkra någonstans.) Eller som när jag läste Åsa Linderborgs fina Mig äger ingen i helgen, och sörjde över att stavningen ”fönsterbläck” slunkit genom korrekturen. För hopn kan ju det här med språk och skrivande egentligen, det gör det ännu värre.


  3. För att inte tala om sträcket när det ska vara strecket och ända i stället för enda, eller till bredden när man avser till brädden.


  4. ja, jag tycker också att det är hemskt då lärare skriver fel. Visst kan misstag ske, men om man inte ens har koll på att man skriver felaktigt så då är det nog fel nånstans.
    jag skriver varsin/varsitt.


  5. kicki, nej precis – dialekt är en sak och skriftspråk en annan.

    Jag håller med dig om sträcket/strecket och de andra… Men pinsamt nog måste jag erkänna att jag ända fram tills ungefär ett år sedan alltid skrev ”fylla glaset till bredden” – jag hade ingen aning om att brädden ens existerade. Men nu vet jag hur det ska vara… :)

    Ika, nu är jag inte riktigt säker på att jag förstår vad du menar…? Förklara gärna lite mer, det lät intressant!

    Och jag är förresten lite osäker på om vi sägar varsett/varsen i min hemby, jag kan ha fått det från mamma… Hur gör du? Säger du varsett eller varsin?

    Oj hjälp… :) Jag är lärare i svenska och min blogg innehåller nog en hel del språkfel, det är jag tämligen säker på. Egentligen borde jag ha haft en punkt efter ”språkfel” här ovan, för att ge ett exempel… För mig är bloggskrivandet ett annat slags skrivande än mitt yrkesmässiga skrivande. Bloggskrivandet är mer spontant, mer fritt, och där känner jag mig ganska trygg med att bryta mot regler och testa nya uttryckssätt. Bloggspråket ligger närmare talspråket. Men jag hoppas att folk som läser min blogg inte tror att jag skriver som jag gör här i alla sammanhang, för det gör jag verkligen inte… :)

    Och ja, jag kan reta mig sååå mycket på korrekturfel i böcker. Jag har ganska dåliga erfarenheter av många böcker utgivna av Studentlitteratur. Jag har stött på så många korrekturfel i deras böcker… Det ger ett dåligt intryck av förlaget också, tycker jag.

    Netta, ja precis – där sa du något viktigt. Slarvfel är en sak men fel som orsakats av okunskap är pinsamt. Visst ska man undvika slarvfel också, men de är svåra att undvika till 100%.

    Jag funderar mycket på det här med var och vart, som vi ju också diskuterat här på bloggen. Så många har ju ingen koll på när man ska använda det ena och när man ska använda det andra – hur ska sådana personer kunna berätta för sina elever då hur man ska göra? Antagligen kommer väl var att försvinna ännu mer ur språket, och det är lite synd, för en betydelsenyans går ju förlorad då…


  6. Jo, jag inser ju att jag uttryckte mig lite luddigt.

    Det jag menade var att även om det låter som om man skulle säga ”vars ett” så är det bara en uttalsgrej. Grammatikaliskt säger man ju i ”översättning” fortfarande ”varsitt”, eftersom uttalet följer det uttal man använder för ordet ”sitt”. Om man skulle använda den felaktiga formen ”vars ett” skulle man ju säga ”varseitt”, inte ”varsett”.

    Och jag vet faktiskt inte riktigt vad jag säger, jag tror att mitt uttal ligger någonstans mellan e och i, och att det också varierar beroende på vem jag talar med.

    Och vad gäller språkfel brukar jag inte hänga upp mig på sådana i din blogg, dina är inte tillräckligt grova för att sticka mig i ögonen. :)
    Slarvfel av typen omkastade bokstäver bryr jag mig inte så mycket om, det är ju uppenbart att det bara handlar om att folk slinter på tangenterna. Sånt gör ju alla! Jag vet att jag själv slarvar med att kolla den här sortens slarvfel i bloggtexter innan jag publicerar dem.

    Och visst måste språket i bloggen få vara annorlunda. jag tycker att mitt bloggspråk ligger ganska nära mitt dagboksspråk – både bloggen och dagboken får vara lite lekfullare och mindre strikta när det gäller språkhanteringen. Fast jag blir irriterad när jag hittar upprepningar och bortglömda ord i min dagbok – då hjälper det inte att jag vet om att jag ofta skriver så sent och är så trött att ett och annat tappas bort.


  7. Det här med att lärare måste vara föredömen är intressant. Eller skrämmande. Och någon grupp lärare som granskas hårdare än modersmåls-/svensklärare finns ju inte! Man kanske missuppfattat uttalet av ett ord, har problem med kommateringen eller tycker om attt använda talspråk på sin blogg – och vips, så finns det nån som ifrågasätter om en så obildad person verkligen kan undervisa andra i Språket. Jag har en känsla av att det inte är lika vanligt att smygkika på om en mattelärare lägger märke till att han får fel växel tillbaka i kassan… men det är visserligen svårare att upptäcka… men jag kommer från ämnet. Jag har kanske blivit väl känslig för det där eftersom jag hela tiden ifrågasätter mig själv, om jag verkligen har ett tillräckligt säkert språköra/stabila kunskaper för att utföra språkgranskningar och liknande jobb. Men jag försöker sluta att gå tillbaka till gamla blogginlägg och redigera dem om jag upptäcker nån klumpig ordvändning… Småningom börjar jag bli tillräckligt trygg i mina kunskaper för att strunta i sånt – till en viss grad. :)

    Men Ika – jag håller absolut med dig om språkfel i lärartexter som är någorlunda offentliga (jo, till och med i bloggar). Det är störande, och oroande!


  8. Eftersom jag är uppväxt i Skåne är det fullkomligt naturligt för mig att det finns personer som säger ”vars ett (uttalas ‘itt’) äpple” och analogt med detta också ”vars en (uttalas ‘éin’) banan”. Det är alltså ett slags dialektal folketymologisk tolkning som spridit sig till skriftspråk.


  9. Ika, NU förstår jag äntligen vad du menar! :) Alltså att sitt i våra dialekter faktiskt uttalas [sett]. Fast ett uttalas inte [eitt] i min dialekt utan precis som det skrivs [ett]. Men hur som helst – intressanta tankegångar! :)

    Skönt förresten att höra att du inte brukar reagera så mycket på fel i mina bloggtexter… :) Är relativt noga med stavningen, men slarvar ofta (precis som nu) med att skriva ut subjekt i meningarna, till exempel. Och jag tror att jag har ett mer ”talspråkligt” språk i kommentarerna än i själva blogginläggen, antagligen för att kommentarerna känns mer som en dialog.

    Mia, hehe, intressant jämförelse med matteläraren! :) Det ligger något i det, faktiskt…

    Jag håller envist fast vid att bloggspråket måste få vara ett annat än det professionella språket, men samtidigt ligger det en fara i att vänja sig vid att skriva alltför talspråkligt, har jag märkt.

    Under mina år i Norge var all svenska som jag skrev ganska talspråklig, eftersom det mest var mail och sms jag använde svenska. När jag kom tillbaka till ÅA och skulle börja skriva akademiska texter igen var det lite jobbigt att komma igång. Och vissa talspråksdrag satt i ännu två och ett halvt år senare. Det uppdagades när en elev under en praktikperiod påpekade att jag hade skrivit ungefär vad ha varit bäst istället för vad har varit bäst på ett papper som jag delat ut till dem. Det var minst sagt pinsamt.

    Hans, intressant att få höra din syn på detta! :) Är det alltså så att ett uttalas [itt] i Skåne? Då är det ju ganska logiskt att stavningen vars ett dyker upp… Spännande! :)


  10. Javisst – och betoningen flyttar också till räkneordet (Det som uppfattas som räkneord!): ”De fick vars en banan.” = ”De fick en banan var.” ”De fick vars ett äpple.”


  11. Måste kommentera var sin också… Ju mer jag tänker på det, desto säkrare blir jag att jag säger vassin, vassit – eller ibland vassi (vassi bil). Tror jag. Kan återkomma om jag råkat säga det spontant, för nu är jag osäker.


  12. Intressant när uttalet i en dialekt ”överkompenseras” så att man stavar fel fast man säger rätt. Det måste ju vara det som händer när en skåning skriver ”vars ett”, fast han uttalar ”varsitt”, eftersom han lärt sig att t ex ordet ”ett” skrivs med ”e” trots att han uttalar det med ”i”.

    Kanske är det även därför som man så ofta ser uttrycket ”i stort sett” stavat ”i stort sätt”. Kanske stockholmare eller andra som i sitt uttal inte skiljer på sett och sätt? Är väl samma sak med bredden/brädden som Kicki skrev ovan…


  13. Hans, oj – intressant att betoningen också flyttar!! :)

    Mia, ja, jag kan tänka mig att du uttalar det med i… Det där vassi bil lät väldigt mycket som du i mina öron! :) Kanske det är olika – vassi bil (en-ord), men vasse bord (ett-ord)…?

    TEE, du lyckades sätta ord på det som var mina tankar men som jag inte klarade av att formulera… :) TACK! :)

    Det där med i stort sätt tror jag faktiskt inte att jag stött på, men det är ju förståeligt att folk blandar (i Svenskfinland har vi också samma uttal på sett och sätt).


  14. Om man skall vara logisk och strunta i dialekter utan tänka på ”ren svenska” så borde ”vars ett” och ”vars en” vara det enda rätta.
    Men vi får väl leva med att folk rättar sitt språk efter vad de hör (och läser). Nu säger man ”medans” och ”förräns” trots att det skall vara utan ”s”.
    Många hemska saker kan man läsa på forum som t.ex. en ”ända” gång. Suck…


    • Vars en må vara logiskt. Men majoriteten av befolkningen i det här landet säger varsin eller varsitt. Det är inget man säger för att man läst om det i en blogg. Varsin är en ihopskrivning av orden ”var” och ”sin”. Underförstått menar man ”var sin egen” eller ”var sitt eget”. Exempelvis: De fick var sitt eget äpple. Eller de fick var sin egen bil. Kommer från ännu äldre svenska då man sa: de fick envar sin egen blaha..


      • Ett annat sätt att se på det är: De fick var och en(envar) sin egen blaha..


  15. Jag reagerar på att läraren skrev att Adam och Eva fick ett äpple. Det står ingenstans;)



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: