Archive for maj, 2008

h1

Vaa(r)

29 maj 2008

TACK för alla kommentarer och all hjälp med ordet fol!! Här kommer nu det utlovade inlägget, som har lite grann att göra med fol.

Min farmor brukar kunna säga exempelvis vi vaar gaa nö, eller vi vaar jäär he tå. Detta vaar är jag nu förstås ganska nyfiken på. Jag skulle översätta det som ‘borde’ eller ‘måste’, men kanske mer ‘borde’ än ‘måste’. Och väldigt ofta förekommer det tillsammans med fol, det är i alla fall min spontana uppfattning. Vi vaar fol gaa nö betyder alltså något i stil med ‘vi borde väl gå nu’. Ibland hörs r i vaar, ibland inte.

Känner någon av er igen detta? Jag är ganska säker på att åtminstone Ika gör det… :) Men hur pass utbrett är det? Var används det?

Jag har funderat lite på vad detta vaar är för ett ord egentligen. Det känns inte direkt som att det har något att göra med verbet varda (som visserligen heter vaar i presens i min dialekt) för det finns ju ingenting av betydelsen ‘bli’ i uttrycket vi vaar gaa nö. Men vad tror ni?

h1

Varda/bli

24 maj 2008

Verbet varda är intressant. I min heldialekt används det mycket. Ja vaar glad (presens) betyder ‘jag blir glad’, ja voor glad eller ja vart glad (preteritum) betyder ‘jag blev glad’. I perfekt tror jag att vi säger ja ha voori glad (jag har blivit glad)’.

I stora delar av Sverige verkar preteritumformen av varda vara väldigt utbredd. Väldigt många säger just ja vart glad eller han vart trött och inte jag blev glad eller han blev trött. Det här brukar svensk(a)lärare tycka om att rätta till, eftersom vart brukar anses vara vardagligt.

Nyligen läste jag dock någon språkvårdares uttalande (det kanske var i Språktidningen, men jag är inte helt säker) om att vart egentligen inte borde anses så vardagligt, utan att det helt enkelt är en äldre form som vi ska välkomna tillbaka i språket. Jag blev nästan lite upprörd när jag läste det, eftersom jag alltid tänkt att vart är en vardaglig/dialektal form, som inte ska användas i skriftspråk. Men jag vet inte – kanske det är okej att använda den ändå..

Nu har jag främst två frågor till er:

1) Vet ni om andra former av varda används i talspråket i Sverige, eller är det mest preteritumformen vart som används?

2) Vad tycker ni, är det okej att mer eller mindre jämställa vart med blev? Kanske en dum fråga, men vad tycker ni? Ska vi (åter)välkomna vart i skriftspråket?

h1

W8

21 maj 2008

Förra veckan efterlyste jag sifferord/uttryck… Idag fick jag minsann svar på den efterlysningen. En högstadieelev kom till mig (läraren i engelska) med en oerhört intressant mening, och han hade förstås ingen aning om att jag hade efterlyst just sådant här… :)

W8, m8 ur l8 4 ur d8

Guld värt!

h1

Komparativ eller superlativ?

17 maj 2008

Konversation vid vårt köksbord i morse:

Jag: säg mig, vad är viktigare – gardinstänger eller mat?
Min make: viktigast heter det

Åh nej. Än en gång händer det. När jag i en fråga jämför två olika alternativ använder jag komparativ av adjektivet. Vilken chokladsort är godare, Marabou eller Fazer? Vilken väg är snabbare, till höger eller till vänster? Så gott som alltid blir jag då rättad av min make, som hävdar att det ska vara godast resp. snabbast. På sistone har det hänt flera gånger i veckan att jag råkat använda denna konstruktion när han hör på.

Jag har för mig att jag läst om det här någonstans, och att det ska vara typiskt finlandssvenskt att använda komparativ (godare), medan man i Sverige använder superlativ (godast) när man jämför två olika alternativ.

Jag har väldigt svårt för att använda superlativ i sådana här sammanhang – kanske för att komparativ är mindre absolut. Om jag frågar vilken chokladsort som är godare, Marabou eller Fazer, så menar jag ju godare av de två, men någon annan sort kan ju vara allra godast… En tredje väg kan ju vara det bästa/snabbaste alternativet… Äh, jag känner nu att mitt resonemang inte riktigt håller – man kan argumentera för att det ska vara superlativ, eftersom det handlar om en jämförelse mellan två olika alternativ, och då är ju ett av dem bäst, jämfört med det andra. Även om det för mig känns mer logiskt att säga bättre, men det är säkert bara för att jag är van vid det.

Känner ni igen er? Skulle ni säga godare eller godast?

Och nu blir jag fundersam – är det så att man på finska skulle använda komparativ i en sådan här situation?

h1

7kt 3vligt

15 maj 2008

Något som jag tycker är lite roligt är alla förkortningar av ord som man kan göra med hjälp av siffror. 

Jag minns mycket väl när jag för första gången stötte på gr8. Jag var ungefär 12 år, och det tog mycket (!) lång tid innan jag förstod att det betydde ‘great’. Jag minns att jag försökte läsa ut det, och liksom inte fattade vad det var för mening med ‘gråtta’ eller ‘grotta’ i just de sammanhang där jag sett ordet… Det var aningen smärtsamt att inte förstå. Så småningom lärde jag mig sedan 3vligt, även om jag inte själv använde det så ofta. Idag dökplötsligt 7kt upp. Det är knappast någon ny förkortning, men jag hade av någon anledning aldrig sett den förr… :)

Nu tänkte jag förstås fråga er vilka sifferord nu känner till… Jag hoppas på många svar… :)

h1

Fol

13 maj 2008

Snart ska jag blogga om en konstruktion i min hemdialekt som jag tycker att är otroligt spännande, men först måste jag ta upp ett annat ord som ofta ingår i den… :)

Mina farföräldrar säger så gott som alltid fol (med MYCKET tjockt l-ljud) istället för ‘väl’. De kan till exempel säga e je fol (‘det är väl så’).

Nu undrar jag förstås om ni har hört detta fol, och om ni själva använder det, eller om ni vet i vilka trakter det används.

Jag är givetvis också nyfiken på ordets ursprung, och jag sökte i SAOB, och hittade under full (adv) följande:

numera bl. ngn gg arkaiserande, särsk. i uttr. full nog, väl

Jag vet inte om det har något att göra med min hemdialekts fol, men jag skulle väl inte direkt bli förvånad om det visade sig att fol är ett gammalt ord… Tyvärr är jag så dålig på att förstå SAOB att jag inte riktigt kan ta till mig det som står där… :( Någon gång när jag har lite mer tid ska jag försöka sätta mig in mer i SAOB.

Men vad tror ni om fol?

h1

Bombis

12 maj 2008

En härlig pensionsmogen tant som jag träffat på sistone använder då och då ett uttryck som bara får mig att mysa. Hon pratar om att vara bombis på något. Så sött! Betydligt gulligare än ‘bombsäker’, som egentligen ju är ett ganska hemskt ord, om man börjar tänka på vad det innebär.

Jag anar att bombis är ett ganska gammalt uttryck, men för mig var det nytt.

Har ni hört det förr?