h1

Varda/bli

24 maj 2008

Verbet varda är intressant. I min heldialekt används det mycket. Ja vaar glad (presens) betyder ‘jag blir glad’, ja voor glad eller ja vart glad (preteritum) betyder ‘jag blev glad’. I perfekt tror jag att vi säger ja ha voori glad (jag har blivit glad)’.

I stora delar av Sverige verkar preteritumformen av varda vara väldigt utbredd. Väldigt många säger just ja vart glad eller han vart trött och inte jag blev glad eller han blev trött. Det här brukar svensk(a)lärare tycka om att rätta till, eftersom vart brukar anses vara vardagligt.

Nyligen läste jag dock någon språkvårdares uttalande (det kanske var i Språktidningen, men jag är inte helt säker) om att vart egentligen inte borde anses så vardagligt, utan att det helt enkelt är en äldre form som vi ska välkomna tillbaka i språket. Jag blev nästan lite upprörd när jag läste det, eftersom jag alltid tänkt att vart är en vardaglig/dialektal form, som inte ska användas i skriftspråk. Men jag vet inte – kanske det är okej att använda den ändå..

Nu har jag främst två frågor till er:

1) Vet ni om andra former av varda används i talspråket i Sverige, eller är det mest preteritumformen vart som används?

2) Vad tycker ni, är det okej att mer eller mindre jämställa vart med blev? Kanske en dum fråga, men vad tycker ni? Ska vi (åter)välkomna vart i skriftspråket?

11 kommentarer

  1. Jag har för mig att jag också har läst om det här i Språktidningen, så det är nog därifrån det kommer. Det lustiga är att jag aldrig tidigare har reflekterat över att de dialektala användningar av varda som du beskriver (och som jag naturligtvis själv använder och hör andra använda) faktiskt är varda i olika former. Märkligt detta att man kan använda ett verb så här ofta utan att veta om att amn använder det. :)

    Och visst känns vart väldigt talspråkligt, men efter att ha läst artikeln i Språktidningen känns det inte alls så främmande att tänka sig att verbet skulle få återkomma i skriftspråket. Jag har i alla fall börjat se på det med nya ögon…


  2. Ika, ja, jag har också blivit lite mindre negativ till varda efter artikeln i Språktidningen… Och idag i kyrkan så fanns det faktiskt med i en psalm, minns inte exakt hur det var men det skulle kunna ha varit något i stil med ”ordet vart kött…”

    Men, om man tänker sig att preteritumformen av varda, alltså vart, skulle bli allmänt accepterad, så är det ju ändå lite konstigt att det bara är en enda verbform av verbet som används, och att man i infinitiv, presens och perfekt så gott som alltid använder verbet bli istället…


  3. ”Varde ljus” är ju också ett uttryck ur Bibeln, så ordet är gammalt. I dialekten använder vi ”vart” och ”vaal” och även som infinitiv ”vaal” (e sko båod vaal..) hela tiden, men jag har märkt att ungdomar ofta säger ”bleiv” istället för ”vart” och det tycker jag är synd.


  4. Hm, för mig, som inte ens använder ”jag vart glad” (utan istället ”jag blev glad”) i talspråk (det är nog inte så vanligt i västra delarna av Sverige, tror jag) skulle det kännas konstigt att se det i skriftspråket. Fast det handlar väl om att vänja sig vid det också, antar jag.


  5. Jag tycker att ”vart” känns lite obekvämt i skriftspråket – särskilt eftersom jag inte använder det själv ens i talspråk.

    Det enda andra exempel på ”varda”, som jag kommer på spontant, är ”illavorden” (t ex om mat som blivit dålig).


  6. kicki, ja det har du ju rätt i. Jag tänkte inte på det uttrycket…

    Och ja, när jag talar lite mer utjämnad dialekt säger jag också bleiv, men när jag talar med familjen och andra ”byssbor” blir det nog oftast voor eller vart.

    Elisabeth, ja, man skulle säkert vänja sig vid det efter ett tag… Förresten så visste jag inte att vart inte används så mycket i västra Sverige… Intressant!

    TEE, så du använder inte heller vart… Finns det någon svensk som läser detta som gör det?
    Undrar förresten i vilka delar av Sverige vart är vanligast… Vet du? I Norrland förekommer det absolut, det vet jag. Men annars har jag inte så stor koll…


  7. Sverige har jag dålig koll på, men en ålänning i bekantskapskretsen använder vart väldigt flitigt, även i skriftspråk.


  8. My>> Jag vet inte i vilka delar av Sverige som ”vart” används, men jag gissar att det inte används i de s k ”Götamålen” (alltså södra och västra Sverige). Elisabeth skrev ju att det inte används i västra Sverige, och själv kommer jag från Småland från början. Sydsverige och Västsverige hänger ofta ihop språkligt, så kanske används ”vart” ungefär från Stockholm och uppåt?


  9. Ika, nu slår det mig att jag faktiskt också hört en del vart från en ålänning… Kaaaanske det är samma ålänning…?

    TEE, ja, det kanske låter vettigt med Stockholm och uppåt. Jag känner ju mest folk på de breddgraderna, och de säger vart… :)


  10. Jag använder normalt vart och är från Linköping. Jag har också skrivit lite om det här: http://www.sprakbloggen.se/2007/11/11/varde-blogg/


  11. Andreas, intressant! Då är alltså vart mer utbrett än vad vi trodde… Intressant blogginlägg du hade också! :)



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: