Gryna

Jag har ägnat de senaste dagarna åt att läsa nationella prov-uppsatser i svenska. Intressant! I texterna vimlar det givetvis av spännande ord och uttryck, som jag säkert kommer att blogga om den närmaste tiden… Och jag kan inte låta bli att börja redan idag med ett litet ord. Ett oerhört vackert verb dök nämligen upp i en text igår då en elev skrev det började gryna. Ja, skymning – skymma finns ju. Så gryning – varför då inte även gryna? Vackert är det i alla fall!

Språket har luckor – kanske gryna kan fylla en av dem?

När jag googlar på ”det började gryna” får jag tre träffar, så min elev är inte helt ensam om det. Men ganska speciellt och nyskapande är det onekligen. Eller är det ett ord som ni har hört/sett användas?

Un-put-down-able-ness

Dagens roligaste ord hittade jag i förordet till Scott & Kimberly Hahns bok Rome Sweet Home:

I can think of four reasons for the un-put-down-able-ness of this book.

Någon som vågar sig på en översättning av the un-put-down-able-ness? :)

Karpalo

Som belöning efter årets första arbetstimmar (bedömning av niornas krönikor om jul eller nyår, det var roligt! :)) mumsar jag i mig en bit ur Fazers chokladkonfektask Present, en av de godaste presenter vi fått den här julen (TACK fammo och faffa!). Jag hade glömt hur mycket godare Present är än Aladdin (som jag nu också börjat uttala som svenskarna, [alladin], och inte som hemhemma, [aladdin], som det ju faktiskt också stavas…).

Chokladbiten jag mumsar på är smaksatt med karpalo, tranbär. Det är ett av mina finska favoritord. Ett härligt, dovt, finskt a, ett kraftfullt r och så ett ordentligt högt-uppe-i-munnen-l, och finskans korta [å]. Karpalo. Härligt. Rejält. Och gott!

Jag tror jag ska ta den sista karpalobiten redan nu… Och önska mig en ny Presentask snart!

Värsta språket

Tadaa – nu finns tydligen Värsta språket på DVD. Se själva! Vad glad jag blir! Och ännu en grej att lägga till min mentala vill-ha-lista.

Det här var verkligen en rolig överraskning, eftersom jag för ett bra tag sedan faktiskt var i kontakt med SVT och frågade om de kommer att ge ut Lindström-serierna på DVD, men då svarade de att det inte är möjligt, eftersom de innehåller så många musik- och filmklipp som de inte får loss rättigheterna till. Men tydligen är allting möjligt!

Själv har jag faktiskt inte sett hela serien, eftersom jag befann mig utanför Finlands och Sveriges gränser när den sändes på TV. Jag har bara sett något enstaka avsnitt i repris någon gång. Men nu ser jag fram emot att så småningom få se allting… :)

Bombis

En härlig pensionsmogen tant som jag träffat på sistone använder då och då ett uttryck som bara får mig att mysa. Hon pratar om att vara bombis på något. Så sött! Betydligt gulligare än ‘bombsäker’, som egentligen ju är ett ganska hemskt ord, om man börjar tänka på vad det innebär.

Jag anar att bombis är ett ganska gammalt uttryck, men för mig var det nytt.

Har ni hört det förr?

Boklådor

En boklåda har för mig alltid varit en låda fylld med böcker, men för flera år sedan fick jag lära mig av en av mina svenska vänner att det även kan betyda ‘bokhandel’. Och sedan dess har jag faktiskt hört det i den betydelsen lite då och då, senast nu i bokreatider. Intressant ord, tycker jag! :)

När vi var i Paris på semester för några år sedan såg jag faktiskt något
som påminde mig om ordet boklådor. Längs med Seine fanns lådor som var stängda nattetid och som på dagarna öppnades och blev små affärer där det såldes – just det – bland annat böcker. Jag var bara tvungen att fånga detta på bild… :)

Bokreatider är det alltså, eller bokrean kanske börjar vara över nu?? Jag har konstaterat under den senaste månaden att det är ganska bra att flytta i bokreatider, för man blir liksom mindre benägen att plocka på sig ännu fler ägodelar då… :) Men några fynd blev det i alla fall, och jag är säker på att det finns anledning att återkomma till dem i något blogginlägg.

Boklådor i betydelsen ‘bokhandlar’, känner ni till det? Använder ni det?

Själv måste jag säga att det första jag tänker på när jag hör boklådor är de bruna flyttkartonger som just nu (bokstavligen) omger mig där jag sitter vid vårt skrivbord och tittar ut i snöyran (och jag som trodde att vi flyttat ner till våren…).

Ha en fin påsk! Det kanske inte blir sååå mycket bloggande för mig i helgen, men vi får se… :)

Lisös

Häromdagen fick jag lära mig ett nytt ord. Mamma berättade att hon hade stickat en lisös till mommo. Jag hade aldrig hört ordet förr, men mamma förklarade att ett annat ord för samma sak var bäddjacka, en kofta som man har på sig när man sover. Tydligen så hade mamma och hennes syskon använt lisös när de var små. Och mommo använder det än, men hennes var så sliten så hon behövde en ny.

Ett vackert ord, tycker jag! Har ni hört det?

På Wikipedia kan man läsa mer om lisös (som kommer från franskans liseuse, vad nu det exakt betyder vore intressant att veta men min franska ordbok ligger nerpackad i någon flyttlåda, någonstans…).

Morsfarsan

Orden morsa och farsa dyker upp då och då i vår nybörjarlärobok i svenska. Den som använder orden är en tonårskille… Studenterna brukar inte riktigt kunna gissa vad orden betyder, men de brukar tycka att de är rätt roliga när de väl lär sig dem. Kul att de får lära sig lite olika stilnivåer av språket, tycker jag! :)

En av våra vänner brukar tala om morsfarsan när han menar både morsan och farsan samtidigt. Kul och framförallt praktiskt! :) Om morsfarsan-upphovsmannen läser detta: TACK för det ordet och tack för flytthjälpen!

Nu börjar min sista undervisningsvecka i Norrland… Lite sorgligt. Men jag ser fram emot att flytta ner till våren och slippa halkan här uppe! :)

Bauta

Strax före jul var jag på en disputation vid Umeå universitet där Susanne Haugen försvarade sin avhandling Från bautasten till bautastor. Det var intressant!

Avhandlingen handlar om hur ordet bautasten kom in i svenskan från isländskan i mitten av 1600-talet. En bautasten var en minnessten, ungefär som en runsten fast utan text (tror jag i alla fall). I slutet av 1700-talet kom ordet för första gången med i en svensk ordbok, och sedan dess har det funnits med i svenska ordböcker. Ordet blev dock mer och mer ovanligt, enligt bruklighetsmarkörerna i SAOL, ända fram till 1973 (SAOL 10). Därefter ökade användningen igen. Varför?

Den mest troliga förklaringen till att bautasten igen börjat användas mer och mer är den populära serien Asterix, där figuren Obelix har en stor uppgift som bautastensleverantör (om jag förstått det rätt, jag är själv pinsamt okunnig om Asterix…).

Det intressanta är dock att folk så småningom har börjat tolka ordet bautasten som ‘stor sten’, trots att det inte finns någon sådan betydelse i det från början. En orsak till detta kan vara bilderna av bautastenar i Asterix… Bauta- har också börjat användas som ett förstärkande prefix som helt enkelt betyder ‘stor’, i exempelvis ord som bautastor. Förleden bauta- finns faktiskt med i SAOL 13 (2006).

Bland de ord som Haugen funnit som är bildade med prefixet bauta- kan till exempel nämnas bautahurra (1985), bautakonsert (1993), bautakliv (1998), bautamåne (1999), bautasuccé (2000), bautautredning (2002), bautasemla (2003), bautapudelkonferens (2004), bautaångest (2005) och bautaprojekt (2006).

Oerhört intressant att det går att spåra ett ords intåg i svenskan och att ordet sedan håller på att dö ut, men återupplivas tack vare Asterix, och senare får en ny betydelse och ny funktion. Spännande!

Själv förknippar jag starkt bauta med högstadietiden… Då var allt bauta… Mitt intryck är att det inte används lika mycket längre som då i mitten av 1990-talet, vad säger ni? Men fortfarande händer det då och då att jag använder det. Gör ni? Särskilt mycket använde jag det strax efter disputationen, märkte jag… :)

Det här blev ett ganska långt inlägg, men det är bauta värt, tycker jag! :) Nu ska jag packa ner bautaavhandlingen i flyttlådorna.

Bondbränna

Ett sommarrelaterat ord så här mitt i blekaste vintern…

För några år sedan utbrast min svägerska när hon såg min man du har ju värsta bondbrännan. Hon noterade alltså att han var helt vit på överkroppen där t-shirten suttit och sen vääldigt röd i nacken och på armarna. Jag kunde bara skratta, för ja – han såg precis ut som min pappa brukar göra, och han är bonde… :)

Jag gillar ordet. En riktig pärla! :) Och just nu läääängtar jag till solen… och sommaren. Tänk att kunna gå ut utan att behöva oroa sig för att halka och slå sig… Fast just nu är vintern ganska hyfsad här. Vi har i alla fall en del snö och det slaskar inte idag. Det kan man vara glad över! Och jag har inte cyklat omkull än i vinter…