Archive for the ‘Stavning’ Category

h1

Vars ett

8 april 2008

I en text som jag hittade på lektion.se häromdagen stod det ungefär något om att ormen gav Adam och Eva vars ett äpple. Jag fick läsa meningen en gång till innan jag förstod att det var varsitt (eller var sitt) som avsågs. Senare i samma text dök även vars en upp.

Jag blir faktiskt lite bekymrad över att hitta sådana saker i texter som lärare skrivit till sina elever. Lärare har ju en stor uppgift i att vara språkliga förebilder för eleverna, som jag ser det åtminstone…

När jag lugnat ner mig över vars ett insåg jag att det är ju precis så vi säger på min hemdialekt, tror jag i alla fall… Men det skulle aldrig falla mig in att skriva det så.

Hur ska det då skrivas? I SAOL anges först stavningen var sin eller var sitt, men sedan även varsin och varsitt. Om man googlar på dessa uttryck så får varsin många gånger fler träffar än var sin. Hur brukar ni skriva det?

Och om man googlar på vars ett får man faktiskt drygt 10000 träffar… Men jag hoppas att de flesta av dem inte är lärare som skriver så till sina elever…

Jag vet inte – är det bara jag som blir lite upprörd över att just lärare skriver så fel? Jag har tänkt på det här de senaste dagarna på jobbet också. Man ser en hel del språkfel i texterna som lärarna ger eleverna. Lite pinsamt, tycker jag. Fast jag är inte så mycket bättre själv – jag delade nämligen ut vars ett-texten till eleverna idag utan att rätta till stavningen…

Annonser
h1

Nån, nåt, nåra

10 januari 2008

Den här veckan vikarierar jag några dagar på en kurs i sjukvårdssvenska för utländska läkare. Det är kul! Fast jag blev lite konfunderad nyss när jag satte mig ner för att kolla lite grann på grammatiken som vi ska gå igenom imorgon…

Indefinita pronomen. Någon, något, några. Och sedan står det i boken att i talspråk och i ledig stil används nån, nåt, nåra. Nån och nåt, ja, men nåra? Nu blir jag osäker. Jag använder nån och nåt då och då, men aldrig nåra. Jag har faktiskt reflekterat över det rätt nyligen och funderat på om formen nåra finns. Ja, man uttalar ju ofta det så, men kan man skriva så också? Enligt den här grammatikboken kan man alltså det. Och – enligt SAOL kan man faktiskt också det… Men jag har en känsla av att man i skrift ser nån och nåt betydligt oftare än nåra… Vad tror ni? Använder ni själva nåra i skrift? Vad har ni för uppfattning om hur vanligt/ovanligt det är?

När jag talar säger jag nån och nåt, men i plural uttalar jag det faktiskt ofta med g, några. Kanske är det därför som det känns så främmande för mig att skriva nåra också…? Och ändå vet jag med mig att jag oftare säger nåra nuförtiden än vad jag gjorde förr… Då var det alltid några, förutom när jag talade dialekt förstås, då blev det nagär :)

h1

Ett debacle

3 januari 2008

Idag kan man läsa på vasabladet.fi om en händelse som utspelat sig i Bennäs i Österbotten. Ett tåg har kört ifrån några passagerare, och – skriver Vasabladet – somliga missade sina flyg på grund av debaclet.

Debaclet. Det var jag tvungen att kolla upp. Jag förstod ju av sammanhanget ungefär vad det betydde, men hade aldrig hört eller sett det förr. I SAOL anges betydelsen ‘sammanbrott; misslyckande’. Ordet låter ju franskt, och ja – det finns också i min franska ordbok (med stavningen débâcle), där anges betydelserna ‘sammanbrott; konkurs’, ‘vild flykt’ och ‘islossning’. Och även i engelskan finns det…

Men en sak undrar jag över… I SAOL anges uttalet [ak’el] för den obestämda formen… Men ändå skriver vi det på det franska sättet, och inte debakel (som vore ett mer ”svenskt” sätt att skriva det). Tänk till exempel på franskans spectacle som på svenska är spektakel (fast betydelsen inte är helt samma) och miracle resp. mirakel… Kanske hade vi börjat skriva det debakel om det hade varit ett oftare använt ord… Men nu används ju ordet rätt sällan och då har man kanske velat behålla den franska touchen (skriver man det så??) i det…. Kanske, jag vet inte.

Har ni hört debacle förr?

h1

Ska eller skall

11 oktober 2007

Andra numret av Språktidningen har anlänt, och jag ser fram emot att sätta mig ner och läsa det (när jag nu ska få tid med det… :)). Jag har som hastigast ögnat igenom det nu och det verkar finnas en hel del intressant. En liten notis la jag särskilt märke till…

Regeringskansliet (i Sverige) genomförde en stavningsreform 18 september 2007. Då övergick man från att skriva skall till att skriva ska. Så i alla officiella texter från Regeringskansliet ska det numera stå ska och inte skall. Ja, då vet vi det.

Samma stavningsreform genomförde jag för tre och ett halvt år sedan när jag började skriva min gradu. Fram tills dess hade jag skrivit ska i mail och i mer informella sammanhang, men alltid skall i uppsatser och andra mer formella sammanhang. Fast i mars 2003 bestämde jag mig för att övergå helt och hållet till ska, och det fungerade jättebra! :) Skönt att liksom inte behöva fundera på vilket av dem man ska använda, och om man hela tiden använder samma så slipper man ju risken att man blir inkonsekvent och skriver olika på olika ställen (stor risk för det i låååånga saker som gradun… :)).

Hur är det mer er, är det ska eller skall som gäller?

——————————————————————————————-

Kommentarer från bloggen.fi/my

Inkommet 11.10.2007 22:59:24

kosntigt nog är det skall som gälelr här. Vet itne hur det har fått sin början men det sitter i.

C
http://bloggen.fi/lillaC

Svar:
Ja, då vi gick i skolan kanske det var ”skall” som gällde (minns faktiskt inte vad lärarna sa om detta), och det är ju lätt att sånt hänger kvar. Och det är ju inte fel att skriva ”skall” heller :)

Inkommet 12.10.2007 11:43:01

”Ska” absolut, även i gradun…

Mia
miajohanna.blogspot.com

Svar:
Ja, det känns mest naturligt för mig också, numera.

Inkommet 12.10.2007 13:19:03

Sådär spontant så skulle jag säga att jag skriver ”ska”, fast egentligen kan det ju hända att jag skriver ”skall” i vetenskaplig text utan att jag är riktigt medveten om det.

Ika
http://cassiopeia81.wordpress.com/

Svar:
:) Ja, man skriver ju bara utan att riktigt tänka på det, och då är det inte så lätt att säga hur man gör… :)

Inkommet 12.10.2007 15:06:36

Kanske man skall börja skriva ”ska”. Eller ska man kanske i alla fall fortsätta att skriva ”skall”. ”Skall” behövs då det är tydligt och mera tvingande än ”bör”. ”Ska” låter svagt och fungerar inte riktigt bra i avtal, lagar och förordningar.

hsg

Svar:
Ja, du har rätt i att det finns en betydelseskillnad mellan ”ska” och ”skall” – ”skall” är verkligen mer tvång… Kanske skulle man börja använda dem båda, fast i olika sammanhang – ”ska” för vanligt futurum (”jag ska åka bort i helgen”) och ”skall” som du säger i lagar och förordningar… Fast risken finns ju att det blir lite råddigt då… :) Men en intressant tanke är det!

Inkommet 12.10.2007 16:19:11

Skulle nog använda skall i formella sammanhang, men annrs funkar ska mycket bra. Det kan ju vara bra att veta att det är ok överallt nu då.

kicki

Svar:
Jeps. Kollade på Språkrådets hemsida nu och i frågelådan fanns en fråga kring detta. Där har Språkrådet svarat att det inte finns någon betydelseskillnad men att ”skall” fortfarande krävs i t.ex. lagtexter – fast nu har det ju blivit ändring på det.

h1

Charmerande sje-ljud

3 april 2007

Häromdagen fick jag en fråga i en kommentar här om stavnings- och uttalsregler, och ja, stavningsregler är ju intressanta på sitt sätt. De senaste dagarna har jag läst en norsk roman, och jag fick då syn på många ord som jag inte sett på några år… Och blev samtidigt påmind om att norskan och svenskan valt ganska olika vägar när det gäller stavning…

I många fall har norskan ”förnorskat” stavningen av ”internationella” ord medan svenskan har behållit en mera internationell stavning… Medan vi i svenskan skriver giraff, chimpans och choklad skriver norrmänen sjiraff, sjimpanse och sjokolade. Sött på nåt vis, tycker jag :) Några andra sjarmerende (charmerande) ord på norska är sjampinjong (champinjon), sjalusi (svartsjuka), sjakk (schack), sjampo (schampo), sjanse (chans), sjef (chef), sjekke (checka, kolla). Svenskan har alltså större variation i stavningen av sitt sje-ljud än norskan har.

När svenskan har ändelserna -tion, -xion och -sion har norskan helt enkelt –sjon. Alltså heter det på norska definisjon, tradisjon och nasjon med -sjon istället för som i svenskann -tion. (Här är också uttalet intressant – i finlandssvenskan har vi ju ett hörbart -t medan -t (vad jag vet) inte alls hörs i sverigessvenskan (och givetvis inte heller i norskan).) På samma sätt skriver man i Norge misjon och eksplosjon istället för som i svenskan (och i många andra språk) mission och explosion. Till slut har vi då i svenskan reflexion (som ju faktiskt oftare skrivs reflektion) medan det på norska heter refleksjon.

Slutsats: för en invandrare vore det kanske lättare att lära sig norska eftersom de skriver alla sje-ljud (nästan, det finns förstås undantag) på samma sätt. Men samtidigt ligger svenskans stavning närmare den stavning som finns i många andra språk (t.ex. engelska och franska) och det finns ju också fördelar med det…

Oj, en ny tanke: en liten snabbkoll i min danska ordbok visar att danskan inte har den sj-stavning som norskan har, utan att den danska stavningen är mer lik den svenska och den internationella. Jag kan tänka mig att en av förklaringarna till att norskan har sj-stavningen är att man velat markera sin status som ett eget språk gentemot danskan… Norska skriftspråket som sådant är ju ganska ungt – det var inte så länge sen som norska författare (t.ex. Ibsen) faktiskt skrev på danska… Så jag kan tänka mig att det kan vara en orsak till att man valt att förnorska stavningen i många ord… sj-stavningen. 

Hm – det var en intressant tanke som jag aldrig tänkt förr… Och det är ju inte precis sällan som jag lär mig/inser nya saker om språket genom inläggen och kommentarerna här på bloggen… :)

————————————————————————————

Kommentarer från bloggen.fi/my

Inkommet 4.4.2007 07:42:38

Är det skillnad mellan nynorsk och bokmål vad gäller sj-ljudets stavning? Borde jag förstås veta men eftersom du kan mer norska än jag så frågar jag dej :)

Carola
http://bloggen.fi/ordklyv

Svar:
Nej jag troooooor att både bokmål och nynorsk har samma stavning på sj-ljudet… Skillnaderna mellan bokmål och nynorsk ligger väl lite mer i böjningsändelser och diftonger och sånt, om jag kommer ihåg rätt… Men jag tror att de stavar sj-ljudet lika… Är inte så hemma på nynorsk – har aldrig läst nån bok på det, mest bara mail från kompisar o.s.v….

Inkommet 5.4.2007 14:05:36

Norrmännen, liksom finlandssvenskarna har ju bara ett enda ”Sje”-ljud, nämligen ”sje”. Därför behöver de naturligtvis bara en stavning i Norge. Svenskarna har flera olika ”sje”-ljud, och därför många stavningar som reflekterar de många ljuden. Jag förstår att det blir lite svårt för er finlandssvenskar; ni har norrmännens uttal, men svenskarnas skriftspråk.

Slumpsmurf

Svar:
Ja det kan det nog ligga nåt i… Jag har ju jättesvårt med svenskans sje-ljud – kommer aldrig att klara av dem…

Inkommet 6.4.2007 10:57:06

Det här var ett intressant inlägg! Vad roligt det är att se dina språkförklaringar! Jag minns själv hur jag kämpade med sje-ljuden. Tungan ville inte och så fel det blev ibland. Men nu sitter dom allihop en länge. Jag har funderat ibland om det kan vara så att man har lättare att ta in andra språkljud när man är ung, under 16 typ? Vet du? Jag var 15 när jag flyttade hit och fick tungan att ta sig an rikssvenskan. Men jag har träffat några finlandssvenskar som flyttat hit äldre än 15-16 och som inte kan bl.a sje-ljuden hur länge den än varit sen. Det är lika bland andra invandrare. Som ung är det väl lättare att få in ett nytt språk utan brytning helt enkelt.

Månn
http://bloggen.fi/caolila

Svar:
OJ jag tror att jag är lite trött – skrev svaret på din kommentar som en ny kommentar istället för som ett svar här… :) Kan kanske skylla på att jag sitter vid en främmande dator?? :)

Inkommet 7.4.2007 10:32:32

Ja det ÄR faktiskt så att man som vuxen har svårare att lära sig uttala ett främmande språk än om man är ung när man lär sig det. Gränsen lär gå någonstans vid 12 eller så, när man kommer in i puberteten. Innan dess är hjärnan mer formbar, och då kan man lära sig nya ljud bättre. Det finns t.o.m. de som hävdar att man som vuxen ALDRIG kan lära sig uttala ett nytt språk helt felfritt – det kan givetvis diskuteras… Men ju yngre man är när man lär sig språket, desto bättre (ur uttalssynvinkel sett). Så för dig var det bra att du kom till Sverige när du var så ung :)

My
http://bloggen.fi/my

Svar:

h1

Läsandets mysterium

1 mars 2007

Den här texten fick jag i ett mail av en kompis för några år sen, tycker att det är rätt fascinerande…

Eilngt en uneörnskding på ett engskelt uivtnierset så seplar det inegn roll i viekln odrnnig bksotrnävea i ett ord står i, det enda som är vtikigt är att fsötra och ssita bavstoken såtr på rtät patls. Rseetn kan stå hlelur om blluer och man kan ädnå lsäa tetxen uatn porbelm. Dttea broer på att vi itne leäsr vjrae bkosatv för sig, uatn odern som hlehet.

Vsist är det isrnatesnt… :)

————————————————————————————–

Kommentarer från bloggen.fi/my

Inkommet 1.3.2007 23:48:26

Det är ett mysterium. Inga svårigheter att läsa din text.

Majapii
http://bloggen.fi/denpositivaidioten

Svar:
:) Visst är det konstigt…

Inkommet 2.3.2007 07:21:31

Och detsamma funkar på andra språk åxå. Fick en liknande text på engelska och jag hade inga som helst problem att läsa eller förstå den. Där ser man – det har asbolut ignen betyledlse hur man stavar :)

Carola
http://bloggen.fi/ordklyv

Svar:
Nä just det :)

Inkommet 2.3.2007 14:16:09

Jag har också fått det där mejlet nån gång. Det är otroligt fascinerande :)

Anna
www.bloggen.fi/annasblogg

Svar:
Ja visst är det :)

Inkommet 3.3.2007 17:02:39

Ja det är coolt. Fredrik Lindstöm tror jag också tar upp fenomenet i en av sina böcker.

Sofia
http://bloggen.fi/lillasystern

Svar:
Jasså? Jag borde kanske läsa om hans böcker… De var intressanta.

h1

Knackkorvar

26 februari 2007

Jag blir ofta osäker på hur man stavar knackkorvar, med bara ck eller ckk… Regeln är ju att man bara får ha två av samma konsonant efter varandra. Men jag kollade upp det nu – det stavas med ckk, alltså c räknas inte som k…. Ifall nån undrade. Och jag skrev då fel i förra inlägget…

——————————————————————————————

Kommentarer från bloggen.fi/my

Inkommet 26.2.2007 23:10:30

Nu måste jag gå och koka mig en knackkorv. Ditt fel! :)

sus
http://bloggen.fi/no

Svar:
:) Oj då, det var inte meningen…

Inkommet 27.2.2007 08:42:51

Dem åt vi upp i söndags så nu behöver vi inte stava till dem på ett tag! :-)

Inge
http://bloggen.fi/inges

Svar:
Jag har några i frysen ännu… Eller – FINSK knackkorv är det ju inte, men nån slags svensk kopia…

Inkommet 27.2.2007 10:24:48

Här i södra Finland kallar man dem för knackar eller knackisar :) Men i Sverige finns väl inte knackkorv? Eller har Snellmans börjat exportera åxå dit? :)

Carola
http://bloggen.fi/ordklyv

Svar:
Nej, det finns nog inte knackkorv här. Inte med det namnet alltså… Men Atria har ju en del produkter här, kanske det finns i alla fall… Ska kolla nästa gång jag åker till nån större affär…

Inkommet 27.2.2007 13:44:58

Jag trodde att knaskorvar bara fanns på RG.

Slumpsmurf

Svar:
:) Nej de finns nog i hela Svenskfinland. Jag lovar.

Inkommet 28.2.2007 09:54:08

Det är nog bara för att det är ett sammansatt ord, annars är det ck som gäller.

kicki

Svar:
Ja det är väl så. Sammansatta ord råddar alltid till reglerna lite…