Akta!

När jag skriver något på tavlan nuförtiden händer det så gott som alltid att någon elev ropar akta! Min reaktion blir då ungefär ”oj, jag måste se upp – håller någon på att kasta något på mig eller är kartan i taket på väg att trilla ner i huvudet på mig eller vad är det som händer?”. Men nej – inget farligt håller på att hända, utan eleverna ber mig helt enkelt flytta på mig så att de kan se vad jag skrivit på tavlan. Jag står alltså i vägen för dem. Ibland är någon extra artig och frågar kan du akta?

Akta verkar alltså, i alla fall bland eleverna i min skola, ha gått från betydelsen (1) ‘att se upp för något och därför vara beredd att förflytta sig från ett ställe för att undvika en farlig situation’ (ungefär) till (2) enbart ‘att förflytta sig’ (för att man står på ett ställe där man inte borde).

Är det någon annan som känner igen akta i den här användningen?

Semikolon

Ika tipsar om Babels semikolonskola. TACK! Jag tipsar vidare…

Matsoda

Idag har jag bakat bröd för första gången på länge. Brödreceptet kom från mamma, och en av ingredienserna var matsoda. Det tyckte min man var lite roligt… Bikarbonat heter det ju, tyckte han. Nåja, själv kände jag till båda orden men visste inte att matsoda inte användes i Sverige.

Jag letade igenom hyllan med bakgrejer här hemma i köket och hittade till slut en gammal burk som tydligen hängt med från när jag bodde i Finland. På den stod det Bikarbonat / ruokasooda (‘matsoda’).

Och för er som undrar: Finlandssvensk ordbok (förra upplagan) tar upp matsoda.

Min mentala lista över saker som inte heter samma sak i Sverige och Svenskfinland börjar bli lång nu. För lång kanske. I början var det mest roligt att upptäcka fler och fler ord som är olika. Nu börjar jag bli lite trött på det – tar det aldrig slut? Är språken så olika?

Utmanad!

Jag har blivit utmanad både av AKO och Simon.

Oj oj oj, inte lätt.

Här är reglerna:

¤ Länka till den person som har utmanat dig och glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget.
¤ Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade.
¤ Utmana sju personer i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till deras sidor.
¤ Låt dessa personer få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar på deras bloggar.

Okej.

1. Min bästa egenskap är att jag kan sova var som helst och när som helst.
2. Jag ogillar att bli kladdig om händerna. Därför äter jag alltid hamburgare med bestick (ja, tack Norrland som lärde mig det!) och ostbågar med gaffel.
3. Hittills i höst har jag tillbringat närmare 150 timmar på buss, tåg och i bil för att ta mig till och från jobbet.
4. Jag har mycket svårt för Jim Carrey. Att jag sett Ace Ventura-filmerna vill jag helst glömma.
5. Jag har gått en nybörjarkurs i estniska. Tere öhtust!*
6. Jag är hopplöst dålig på att få växter att trivas och överleva, men nu håller faktiskt två-tre gamla orkidéer på att börja blomma igen. Gissa vem som är lycklig!!
7. Jag får oerhörd prestationsångest av sådana här uppgifter och har filat på mina svar i ungefär ett dygn nu… :)

Sådärja, då var det avklarat. Puh…

Jag skickar vidare utmaningen till mahelen, Kajsa, Mia, Netta, Lena, frumoskog och Ninna.

*God kväll!

PS. Vill ni veta ännu mer om mig kan ni läsa vad jag svarade förra gången jag blev utmanad.

Placering av partikel och verb

Sonja ställde för några dagar sedan en partikelverbsfråga om i vilka fall verbet och partikeln placeras åtskilda från varandra….

Ja, jag tror faktiskt att jag har ett svar.

Jag tänker på svenskans satsschema med ordningen (för huvudsatser):

FUNDAMENT-VERB 1-SUBJEKT-SATSADVL-VERB 2-PARTIKEL-OBJ-ADVL
Nu                går          jag        aldrig          –          ut –        –         
*                 Tycker      du        inte            –             om          henne? –
*                  Springer   ni            –            –             ikapp?       –          –
Jag              äter           –          alltid           –           upp         maten   –
Han             vill          –           bara            resa      bort          –          –
När             bröt    kriget            –              –           ut?          –            –

*I ja/nej-frågor liksom i vissa konditionala satser (Sonjas exempel: dansar han inte snart ifatt de andra, får han byta till nybörjargruppen) är fundamentsplatsen alltid tom.

Det här blev förstås inte så snyggt som jag skulle önska, men jag hoppas att det går att förstå vad jag menar…

Alltså, partikeln kommer oftast strax före objektet (om det finns ett objekt). Om det bara finns ett verb i satsen kommer eventuella satsadverbial före partikeln, och om det är en ja/nej-fråga eller om meningen inleds med adverbial (t.ex. tids- eller platsadverbial) kommer även subjektet (och eventuella satsadverbial) mellan verbet och partikeln. Om det finns två verb i satsen står verb och partikel oftast tillsammans.

Förstås finns det undantag. Min partikelverbsbok Tänk efter (av Anders Bodegård) tar upp några exempel där flera olika möjligheter finns:
Jag har inga pengar kvar (partikel EFTER obj) – Jag har inte kvar några pengar (partikel FÖRE obj)
Har du fått pengarna tillbaka? – Har du fått tillbaka pengarna?
Vi körde dem ut på landet. – Vi körde ut dem på landet.

När det gäller partikelverbet se ut kommer partikeln ut alltid sist: du ser glad ut, han ser trött ut o.s.v.

Till sist: vid reflexiva partikelverb kan partikeln komma antingen före eller efter reflexiva pronomen. Klä på sig, ha för sig, höra av sig – ge sig iväg, bry sig om, lägga sig i… Man måste helt enkelt lära sig för vartenda uttryck hur det heter. Sedan finns det också reflexiva partikelverb som ändrar betydelse om man byter plats på pronomen och partikel: ta sig för – ta för sig, ställa sig in – ställa in sig…

Och så till allra sist:

Bisatsordföljd:

BISATSINLEDARE-SUBJ-SATSaDVL-VERB 1-VERB 2-PARTIKEL-OBJ-ADVL
…eftersom           jag        inte         kan        få         igång      bilen   idag
…att                     vi          –              går        –          in            –         nu

Slutsats: det är inte så lätt, men det finns i alla fall vissa huvudregler.

Ej

Jag är tillbaka. Äntligen. Förlåt alla bloggläsare som fått vänta tre veckor på livstecken från mig. Vad kan jag säga annat än att det varit extremt stressigt? Jobb till tio-elva-tiden på kvällarna den senaste veckan. Och utvecklingssamtal att hålla och skriftliga omdömen att skriva och mängder av prov att rätta. Lärarjobbet har inte direkt visat sig från sin bästa sida de senaste veckorna. Men nu har eleverna höstlov och det ger mig lite extra tid att jobba ikapp innan eleverna hoppar på mig med frågor om när de ska få tillbaka sina uppsatser. Puh.

Men – det är inte bara stressigt att jobba som lärare också utan ROLIGT. Definitivt. Några guldögonblick som jag varit med om den senaste tiden ska jag försöka dela med mig av de närmaste dagarna. Nummer ett kommer här:

I början av terminen hjälpte jag en liten kille i sjuan med ett korsord, och då kom det fram att han inte visste vad ordet ej betydde, så jag förklarade det för honom. Nu, två månader senare, har jag kunnat konstatera att han verkligen tagit till sig det ordet för han har använt det i två olika texter han skrivit på svenskan, och han har dessutom använt det i sammanhang där det passat ganska bra. Imponerande! :)

Televisionsord

Det senaste halvåret har begreppet tv inte varit så stort i mitt liv eftersom vi lånat ut vår tv. Men just nu är vi och hälsar på vår tv, så då kanske det är läge att posta detta tv-inlägg som varit halvskrivet ganska länge nu…

På en födelsedagsfest i somras konstaterade en av gästerna att värdinnan hade en tjocktv, och då insåg vi som var samlade där att benämningarna på olika tv-apparater har förändrats en aning. Förr var det tv och så småningom kom platt-tv (hur ska man skriva det? Plattv ser så dumt ut…). Numera är platt-tv det normala, och kallas därför ofta bara tv, medan den gamla normaltv:n fått börja heta tjocktv eller tjockistv.

Själv tycker jag att tjocktv är ett oerhört sött litet ord… :)

Men hur ska man skriva tv? Enligt SAOL kan man skriva tv eller teve. TV finns inte alls med… Hur skriver ni det?

I min gradu (=examensarbete) använde jag mig en hel del av tv-program och då tror jag att jag konsekvent skrev teve. Nuförtiden är jag helt förvirrad och har ingen medvetenhet alls om hur jag skriver… Så jag är inte det minsta konsekvent… Tyvärr.

Kontaktplast

TACK för alla jätteintressanta kommentarer som kommit!! Jag ska försöka svara på dem så snart som möjligt, men allt är lite mer hektiskt än vanligt just nu. Ändå kan jag inte hålla mig från att skriva om kontaktplast, som Netta nämnde i en kommentar till ett tidigare inlägg.

Kontaktplast, alltså. Eller självhäftande plast eller bokplast eller vad man nu kallar det… På finska kontaktimuovi (‘kontaktplast’). Jag och min finska kollega hade ganska roligt för några veckor sedan när det här ordet dök upp*. Kontaktplast är så självklart för mig, men jag antar att inte så många svenskar skulle förstå mig… Själv tycker jag det är ett ganska bra ord eftersom plasten verkligen får närkontakt med boken.

Kontaktplast fanns inte med i min upplaga av Finlandssvensk ordbok, men kanske det finns med i den nyaste – jag vet inte. Jag vet inte heller hur pass utbrett kontaktplast är. Använder ni det? Vad brukar ni svenskar säga?

*Ett annat ord som dök upp samma dag var pulpetbok (finlandssvenska)– pulpettikirja (finska, kirja = ‘bok’)– bänkbok (sverigessvenska).