Gamm-

Även om jag inte alls har tid med det just nu så kan jag inte låta bli ett skriva ett kortkort inlägg… :)

Johan nämner idag i ett av sina inlägg ordet gammböcker. Jag troooor inte att jag skrivit om gamm- förr, men det är ett rätt intressant prefix! Här i trakten kan man sätta gamm- framför substantiv och då blir betydelsen att det substantiv som man nämner är ‘gammalt’. Man hör folk tala om t.ex. gammkaffe (alltså kaffe som inte längre är så fräscht) och en massa annat. Här i stan finns också friluftsmuséet Gammlia, som uttalas typ [gammliia], både a och i betonas  alltså och i:et är långt. Tror jag i alla fall… :) Samma gamm- där alltså! :)

Praktiskt prefix, tycker jag.

Ja’ tyck’ om ä’

Idag råkade jag se reklam för McDonalds, och som ni vet brukar deras slogan vara I’m loving it. Fast i den reklam jag såg stod det istället Ja’ tyck’ om ä’. Lite kul tyckte jag! :)

Språket här i Norrland liknar språket i Österbotten på många sätt, bland annat i att vi på båda platserna tycker om att lämna bort obetonade vokaler i slutet (apokopering tror jag det kallas). Vi säger ju till exempel int istället för inte.

Men här i trakten tar man bort ännu mer än i Österbotten – hela ändelsen på verben i presensform faller bort. Det blir alltså tyck istället för tycker, sjung istället för sjunger, läs istället för läser och så vidare.

Jag har försökt fundera på om detta ändelsebortfall förekommer i någon dialekt i Österbotten också, men kommer inte på någon… Känner ni till om det finns någon dialekt som tar bort hela presensändelsen?

Jag har inte studerat det här norrländska presensändelsebortfallet så noga så jag vet inte riktigt om det gäller alla konjugationer och alla verb… Men åtminstone andra konjugationen (verb med -er i presens), det är jag säker på. Resten är jag osäker på (fast exemplet flytt istället för flyttar finns ju, och det är ju första konjugationen).

Inandnings-ja

Då och då kommer någon av mina studenter fram till mig på rasten och säger att de hört att man här i trakten säger ja samtidigt som man andas in. Och de är väldigt fascinerade av detta.

När jag jobbade med att transkribera samtal (enligt transkriptionsprinciper utvecklade inom samtalsanalysområdet (särskilt Conversation Analysis), inte inom dialektologin!) funderade jag ett bra tag på hur jag skulle transkribera detta ord/ljud… Inom samtalsanalysområdet är det viktigt att få med så mycket som möjligt i transkriptionen – pauser (ofta mäter man också pauserna!), samtidigt tal, skratt, inandningar, viskningar, röstförställning och så vidare. För inandningar använder vi oss ofta av tecknet .hh, och ord som sägs direkt på en inandning kan man transkribera genom att sätta en punkt framför ordet. Så till slut valde jag att transkribera detta inandnings-ja som .ju . Knappast den bästa lösningen men ändå en lösning på problemet.

Använder ni detta inandnings-ja? Jag gör det när jag talar dialekt särskilt i hembyn, men typ aldrig annars. Men ett ganska roligt ljud/ord är det! :) Lite kul också att det förekommer på båda sidorna om Bottniska viken! :)

På ett tag

För en dryg månad sedan skrev jag om uttrycket (inte) på ett tag… I vanliga fall använder man det bara i nekande sammanhang – jag kommer inte tillbaka på ett tag – men i Norrland kan det även användas i jakande sammanhang – hon kommer tillbaka på ett tag.

Det här är alltså vad jag hittills trott om detta uttryck. Men i Karin Wahlbergs Sista jouren (2001) är det en person som säger Jag försvinner på ett tag. (s. 348).

Då blir jag lite fundersam… Vad är det här?? Wahlberg är ju inte norrlänning (i alla fall står det på bokens baksida att hon jobbar i Lund)… Fast nu slår det mig – de olika uttrycken betyder ju olika saker… Det norrländska hon kommer tillbaka på ett tag betyder i alla fall i de sammanhang där jag hört det användas att personen i fråga kommer tillbaka OM ett tag… Medan det här Wahlbergska på ett tag snarare betyder att personen i fråga ska vara borta ett tag, och jag skulle snarare säga bara jag försvinner ett tag och skippa på…

Hm, vad tänker ni?

Tjorvigt

Ett kort inlägg bara innan jag rusar vidare till nästa punkt på min ”att-göra-lista”… 

Då och då hör man folk här i trakten säga att något är tjorvigt, och substantivet tjorv förekommer också då och då. Betydelsen är väl ungefär ‘jobbigt’, ‘rörigt’, ‘problematiskt’ – om jag förstått det rätt. Ett ganska praktiskt och talande uttryck, tycker åtminstone jag.

Det som jag inte vet är om det här ordet är något norrländskt påfund, eller om det används i hela det svenska språkområdet… Vet ni?

(inte) på ett tag

De senaste dagarna har jag vid två tillfällen mötts av följande meddelande på telefonsvararen när jag har ringt till olika företag här i stan: vi kan inte svara just nu men försök gärna igen på en stund.

Försök gärna igen om en stund skulle man ju säga på alla andra platser, men här i Norrland (åtminstone i delar av Norrland) säger man på en stund. Jag kommer på fem minuter säger man också, istället för jag kommer om fem minuter. Och det har jag skrivit om någon gång förr också, minns inte när…

MEN – nu har jag kommit på en grej. Nyligen var det en som sa till mig hon kommer tillbaka på ett tag, och då insåg jag att om man ändrar satsen till nekande – då blir det ju rätt i standardspråket: hon kommer inte tillbaka på ett tag, men om det är jakande måste man i standardspråket ha om: hon kommer tillbaka om ett tag. Vi har alltså olika preposition beroende på om det är jakande eller nekande. Fascinerande, eller hur?  :)

Skuff

Loppis i skuffen löd en rubrik på vk.se idag och den rubriken fångade mitt intresse. En skuff är, enligt SAOL, ‘låsbart utrymme i för el. akter av båt; bagageutrymme i bil; koffert’. I det här fallet handlade det om bagageutrymme i bil. Ganska bra ord, för det är alltid lite svårt att veta vad man ska kalla just bagageutrymmet i bilden – jag vet att jag (som så många andra) ofta säger bakluckan, även om det ju egentligen bara borde vara själva luckan och inte  utrymmet innanför luckan som menas då… Men – en del av något får ofta beteckna själva helheten, det är inget ovanligt med det…

Det svenska skuff var i alla fall ett nytt ord för mig, men jag hade ändå någon aning om vad det kunde betyda – något litet och lite trångt… På norska betyder skuff ‘låda’ (alltså i ett skåp eller en byrå eller ett bord).

På norska kan man också bli skuffet (eller skuffa, en lite mer dialektal variant). Har ni någon aning om vad man blir då?

————————————————————————————–

Kommentarer från bloggen.fi/my

Inkommet 20.8.2007 21:31:56

Jag är född i Västerbotten och där funkar skuffen som ett praktiskt ord för just bilens bagageutrymme.. Jag har fortsatt att använda skuffen:-) också sen jag flyttat over hit..

guni
http://bloggen.fi/Gunis_Puzzle

Svar:
Kul! :) Jag hade helt missat att det ordet fanns… tror jag i alla fall. Sött och trevligt ord, tycker jag :)

Inkommet 21.8.2007 07:57:40

Våra släktingar i Sverige använder också skuffen flitigt när de är här på semester. Skuffet på norska är väl då man blir lite förargad.

kicki

Svar:
Kul att du också känner till ordet :) Och ”förargad” – njäää, lite ditåt, eller förargad kan man väl kanske också bli om man blir ”skuffet” men inte riktigt… det finns ett annat svenskt ord som är mer exakt. Men bra gissning :)

Inkommet 22.8.2007 07:53:18

förnärmad?

kicki

Svar:
Nej inte riktigt det heller…

Inkommet 23.8.2007 20:16:37

Sambon blev också förvånad när han för första gången hörde mig anv ordet skuffen. jag tror att man blir puttad om man blir skuffad..?

Henni

Svar:
Ja, ”skuffa” på österbottniska betyder ”putta” eller ”knuffa” :) Men norskans ”skuffet” betyder nåt annat…

Liks

När jag liks kommer hit (…blir jag alltid glad, eller något liknande) sa en av mina vänner nyligen. Jag hoppade till, detta liks var inte helt nytt för mig – jag har hört det förr, men inte så ofta, och jag har inte funderat så mycket över det tidigare. Kanske dags att göra det nu? :)

Några google-träffar:
… måste man liks byta moderkort så byter man
… ska man liks måsta köpa nytt moderkort…
… äh, skicka amfetamin hit och dit till alla sina feta kompisar när man liks är i Thailand är väl ingen grej
… något jag ångrar då jag liks har win98-licens redan
… 13-åringar är liks rätt töntiga

Jag vet inte riktigt vad detta är för ord, men jag har en känsla av att det betyder ungefär ‘väl’ eller ‘likväl’. Jag trooor inte att det har något att göra med liksom, men jag är inte säker… Känner ni till detta ord? Vet ni något om var det används? Jag antar att om jag hade en svensk dialektordbok skulle jag få svar… Aha, dags att kolla SAOB kanske??

(Några minuter senare…)

JA, det finns med :) och det står att det används i vissa trakter av norra Sverige och är ”starkt bygdemålsfärgat”. Och att det är utvecklat ur likasåväl och betyder ungefär ‘likväl’, ‘lika gärna’, ‘ändå’, ‘i alla fall’. Jag hade ganska rätt när det gällde betydelsen, kul :)

Nu har jag ju fått veta vad det betyder, men jag kan ju fortfarande fråga om ni känner till detta liks? Var har ni hört det isåfall?

————————————————————————————–

Kommentarer från bloggen.fi/my

Inkommet 6.6.2007 21:42:02

Jepp, har en vän från Umeå…bodde här i ca. 20 år, men liks sa hon liks…hela tiden då hon mena…”ändå”…Nu bor hon i Umeå…igen…å då hon liks bor där så kan hon ju liks använda ordet liks…:-D

Sanna…

Svar:
Oj *imponerad* det verkar vara ett användbart ord :)

Inkommet 6.6.2007 22:37:20

I vår dialekt finns det också men utan -s. ”Tå ja lik e tär så kan ja jo kåm me”. Betydelsen är likväl, ändå.

kicki

Svar:
Oj nu när du säger det så tror jag ju att jag känner igen det… Hade inte tänkt på det – kul!! :)

Inkommet 7.6.2007 12:09:15

Nepp, faktiskt aldrig hört vare sig liks eller lik, helt nytt för mig…

Mia

Svar:
Ja de är ju inte direkt så jättevanliga ord…

Inkommet 21.6.2007 00:42:25

Kickis kommentar är intressant, den påminner mig om att man använder ”lik” på mer eller mindre motsvarande sätt i närpesdialekten. Vad jag fäste mig för i din bloggtext var däremot att ett av de citerade exemplen inte bara använder liks, utan även verbet måsta. Är inte måsta en typisk finlandism, eller används det på annat håll också?

Ika
http://cassiopeia.wordpress.com/

Svar:
Intressant det där om närpesdialekten! Och ”måsta” – jag vet inte riktigt hur utbrett det är, men det förekommer nog inte bara i Svenskfinland, utan även i Norrland. Men utöver det vet jag inte hur vanligt det är… ”måsta” är ju både infinitiv och preteritum, egentligen, men oftast säger vi väl ”måst” i infinitiv – ”ja sku måst far ti stan”, men i preteritum ”ja måsta far ti stan igår”.

Medans och andra talspråksinslag

Vars eller vart är som sagt väldigt frekventa i de elevtexter jag nu håller på att läsa, och ett annat ord som dyker upp i ungefär varenda uppsats är medans istället för medan. För så säger man ju här uppe…

Istället för förrän har jag också sett elever skriva förens, och en hade till och med försökt med försns… Ja, det är kanske inte så tokigt – när man uttalar det ordet här i stan trooooor jag att man säger typ [förns] med väldigt ”tjocka” ljud där i mitten…

Många skriver också den hära istället för den här och den dära istället för den där, alltså typ jag läste den dära boken.

Det är oerhört intressant att se hur talspråket avspeglar sig i skrivet språk, och  jag känner verkligen att jag lär mig mer om språkbruket här i trakten – man ser det tydligare när man ser det i skrift än när människor talar…

—————————————————————————————-

Kommentarer från bloggen.fi/my

Inkommet 15.5.2007 20:35:42

min son säger den dära (eller den däja, ”r” är litesvårt att utala. Hmmm, vad säger mamma om det då…:)är medans ett norrländskt uttryck? Det visste jag inte, men jag använder det när jag skriver, stavningskontrollen tycker inte om det. Försvenskning på gång?

Maria
http://bloggen.fi/marias

Svar:
:) Jag vet inte om ”medans” är bara norrländskt, eller om det används i södra Sverige också… men talspråkligt är det i alla fall… Ja, det är väl svårt at stå emot försvenskningen, antar jag… Jag börjar redan märka av det fastän jag inte bott här såååå många år än… :)

Inkommet 15.5.2007 21:09:49

Ja just det. Så där säger de ju i talspråk! Jag kan tänka mej att man får många aha-upplevelser då man rättar uppsatser. :)

Anna
http://bloggen.fi/annasblogg

Svar:
Ja, absolut :) Det är hur kul som helst! :) Och snart ska jag kanske få rätta ännu yngre elevers texter också, väntar mig att få se en hel del intressant då också :)

Inkommet 16.5.2007 16:22:28

”våran” i stället för ”vår” är också frekvent förekommande. Och ”dem” i stället för ”de” ska vi inte ens tala om, t.ex. ”Dem tror att vi är lediga idag”. Det låter väldigt väldigt konstigt i mina öron (och ogrammatiskt är det ju också).

Sofia
www.bloggen.fi/lillasystern

Svar:
:) Ja det låter konstigt i mina öron också… ”dem” är det någon enstaka som har skrivit här också, men ”dom” (både för ”de” och ”dem”) är nog det vanligaste…

Var/vart/vars

I Sverige är det nu snarare regel än undantag att folk säger vart bor du istället för var bor du, både bland yngre och även bland lite äldre människor (men vart är nog vanligare bland yngre än äldre…). Vart, som egentligen anger riktning, har alltså också börjat ange befintlighet. Men detta vart ska inte accepteras i skrift, enligt Språkriktighetsboken.

Här i trakten har man sin egen variant – inte var, inte vart utan vars, med uttalet [vasch]. De senaste dagarna har jag haft privilegiet att bedöma ett större antal svenska högstadieelevers uppsatser, och där stöter man hela tiden på vart, och till och med vars. Jag tror inte att det är en enda elev som skrivit var…

Uppsatserna har varit en guldgruva när det gäller att se mer av vilka ord/uttryck som unga människor här i trakten använder, och jag har snappat upp ett och annat som jag säkert kommer att komma tillbaka till här… :)

—————————————————————————————

Kommentarer från bloggen.fi/my

Inkommet 13.5.2007 22:16:45

Finns det något mera irriterande än detta vart? Det stör mig alldeles oerhört. Tur att vi inte säger så här i österbotten… än…

Aurora
http://bloggen.fi/aurora

Svar:
:) antagligen kommer det, för det sprider ju sig för fullt i skriftspråket i Sverige nu också, oavsett vad språkvårdarna säger… så nog lärt det väl komma till Österbotten också, men det kan nog dröja ett tag…

Inkommet 13.5.2007 22:23:11

Jag irriterar mej också på ”vart”. Livet är tillräckligt förvirrande som det är, men frågan ”vart bor du” gör mej konfys. ”Vars” tycker jag är lite sött – det är ju dialektalt.

Snusmumriken
http://bloggen.fi/sniff

Svar:
Ja, och det som är ännu mer ologiskt är när folk säger ”vartifrån kommer ni?”… Men jag håller med, ”vars” är lite sött… :) jag har INTE börjat säga ”vart” ännu, tror nog det dröjer ett tag tills dess…

Inkommet 13.5.2007 23:03:05

Tycker inte om det där…här uppe säger alla bara ”vars”. Och jag kan ju inte uttala det där ”rs-ljudet” (inte skriva det heller tydligen…) så det är nog ingen risk att jag börjar använada det :)

Maria
http://bloggen.fi/marias

Svar:
:) jag är inte heller så bra på det där ljudet… :)

Inkommet 14.5.2007 09:15:36

Vart-fenomenet är en sak som stört mig länge. Ett annat är satskonstruktioner av typen : ”Vi hade kunnat gjort det bättre.”

kicki

Svar:
Ja, Språkriktighetsboken är inte fullt så negativ till dubbelt supinum, men skriver ändå att man borde anpassa sig till den rådande skriftspråksformen (men när man i skrift vill återge talat språk eller ledigt vardagsspråk, då är det OK med dubbelt supinum)… intressant fråga :)

Inkommet 14.5.2007 12:51:24

En till som länge har stört sig på ”var-vart”-fenomenet. Det klingar så otroligt fel i mina öron! Men det är ju ett faktum att språket hela tiden förändras och det har det ju alltid gjort, men nog ska jag ”spärr imot” länge förrän jag börjar säga ”vart bor du?”…

Netta

Svar:
:) ja visst är det så, språket förändras vare sig vi vill det eller inte. Tror nog att språkvårdarna får ”ge upp” efter några år när det gäller detta, eftersom det är så otroligt vanligt… Men vi får väl se hur länge det dröjer…

Inkommet 14.5.2007 15:09:14

”Vart” istället för ”var” skär även i mina öron. P och jag har dock haft våra diskussioner om det :) Haha… han säger nämligen ”vart är du”. Han tycker nog jag är petig! Nåja… jag stör mig på det i alla fall. En reklam som går här på radio går ungefär såhär: ”Barnet: Pappa om vi köper en bilstol till lillebror så får vi den rätt monterad också! Pappan: Vart då? Barnet: På Babyhuset!” Jag tolkar det som att man får bilstolen monterad på/i babyhuset… :)

Sofia
www.bloggen.fi/lillasystern

Svar:
Ja, så skulle ju jag också tolka det… :)

Inkommet 14.5.2007 15:09:56

”Vart” istället för ”var” skär även i mina öron. P och jag har dock haft våra diskussioner om det :) Haha… han säger nämligen ”vart är du”. Han tycker nog jag är petig! Nåja… jag stör mig på det i alla fall. En reklam som går här på radio går ungefär såhär: ”Barnet: Pappa om vi köper en bilstol till lillebror så får vi den rätt monterad också! Pappan: Vart då? Barnet: På Babyhuset!” Jag tolkar det som att man får bilstolen monterad på/i babyhuset… :)

Sofia
www.bloggen.fi/lillasystern

Svar:
:)

Inkommet 14.5.2007 15:11:06

Ojoj.. det blev visst två gånger om… SÅ MYCKET stör jag mig på det! Haha!

Sofia

Svar:
Intressant att se vilka starka reaktioner mitt blogginlägg väckte :) Fast jag hade nog väntat mig det också… :)

Inkommet 14.5.2007 15:14:09

Kommentar till ovan… det är kanske mer syftningsfel än nåt annat i readioreklamen men ändå… det låter lite märkligt. Lovar att detta är mitt sista inlägg för idag :)Kan skriva namnet baklänges så kanske nån tror det är nån annan än jag som trackar din blogg!

Aifos

Svar:
:) Roligt att du engagerar dig :)

Inkommet 14.5.2007 20:20:16

Några killar från Skellefte som jag känner brukar alltid fråga mig ”Vars är du?” ..första gången fick jag tänka efter VÄLDIGT noga före jag förstod vad de frågade. Min första tolkning var ”Vad skär du” Haha. Men det är en skön dialekt.

emma
http://bloggen.fi/xylonx

Svar:
:) Ja jag tyckter också att det är en mysig dialekt på nåt vis… :)

Inkommet 14.5.2007 21:39:39

Oj, vad mycket jag också stört mej på detta! :) Det värsta är nästan när en svensk kompis ber sin hund söka en boll och säger det med betoning: ”VART är bollen?” Men jag har märkt att jag stör mig allt mindre på det. Man blir tyvärr lite härdad efter en tid.

Anna
www.bloggen.fi/annasblogg

Svar:
Ja visst vänjer man sig :) Igår när jag kämpade med deklarationsblanketterna höll jag på och funderade på om det skulle vara ”vart ska jag skriva det här” eller ”var ska jag skriva det här”, men det heter väl ”var”, visst gör det??? Skrämmande att jag börjar bli osäker – men kanske inte så konstigt, jag är ju totalt omgiven av ”vart/vars” här i stan… Fast igår läste jag en uppsats där en svensk elev skrev ”var” när det faktiskt skulle vara ”vart”, och det verkar ju tyda på att åtminstone den personen hade någon sorts medvetenhet om att man ska vara försiktig med ”vart”… :)

Inkommet 16.5.2007 16:20:16

Jag skulle nog säga ”var ska jag skriva”… man tar ju inte liksom bokstäverna och flyttar dem eller? (Men bläcket flyttar ju sig i och för sig från pennan till pappret!) :)

Sofia
www.bloggen.fi/lillasystern

Svar:
Ja, så är det ju nog. Jag blev så skrämd/förvånad över att jag ens började tänka på om det skulle vara ”vart”… :)

Inkommet 17.5.2007 21:39:14

Finlandssvenskar bör hålla inne med pekpinnarna tycker jag… ordet ”var” kanske försvinner helt till slut – vi klarar oss helt bra bara med ”vart”. I Svea rike (Svealand) säger vi dessutom ofta ”vart” i betydelsen ”blev”; tex jag vart blöt när det regnade. Det kommer av det fornsvenska ordet varda (varde ljus).

Slumpsmurf

Svar:
Jag tror också att ”var” kommer att försvinna så småningom… Anledningen till att vi i Svenskfinland är så medvetna om skillnaden mellan ”var”/”vart” K A N vara att det i finskan verkligen är stor skillnad mellan detta, och något man måste tänka på i många olika sammanhang, för det avgör hur man böjer orden………. ”vart” i betydelsen ”blev” är gammalt, ja. Det används även här uppe i Norrland och även i Österbotten (t.ex. ”e vart bra”) men i min dialekt säger vi ofta istället ”voor” (”ja voor sjuk”).