h1

Ja’ tyck’ om ä’

4 december 2007

Idag råkade jag se reklam för McDonalds, och som ni vet brukar deras slogan vara I’m loving it. Fast i den reklam jag såg stod det istället Ja’ tyck’ om ä’. Lite kul tyckte jag! :)

Språket här i Norrland liknar språket i Österbotten på många sätt, bland annat i att vi på båda platserna tycker om att lämna bort obetonade vokaler i slutet (apokopering tror jag det kallas). Vi säger ju till exempel int istället för inte.

Men här i trakten tar man bort ännu mer än i Österbotten – hela ändelsen på verben i presensform faller bort. Det blir alltså tyck istället för tycker, sjung istället för sjunger, läs istället för läser och så vidare.

Jag har försökt fundera på om detta ändelsebortfall förekommer i någon dialekt i Österbotten också, men kommer inte på någon… Känner ni till om det finns någon dialekt som tar bort hela presensändelsen?

Jag har inte studerat det här norrländska presensändelsebortfallet så noga så jag vet inte riktigt om det gäller alla konjugationer och alla verb… Men åtminstone andra konjugationen (verb med -er i presens), det är jag säker på. Resten är jag osäker på (fast exemplet flytt istället för flyttar finns ju, och det är ju första konjugationen).

17 kommentarer

  1. I norra delen av Österbotten tappar man -r i slutet på verb i presens. Och det är inget slarv, utan det ska vara så. Men -r kan höras om det efterföljande ordet börjar på en vokal. Men det är inte alltid. Enligt ditt exempel skulle man säga: ”Ja tyckä(r) om e”. Där hörs r ibland (p.g.a. den efterföljande vokalen) och ibland inte. Jag är faktiskt rätt osäker på när och när det inte hörs. Däremot om det är en konsonant efter så heter det alltid ”tyckä no om he”, ”sjungä vi”, ”lesä ni” osv.


  2. jukk, jag känner igen det där! Jag undrar om vi inte gör så i mina hemtrakter också… Ibland hörs -r och ibland inte… Om ordet efter börjar på vokal är det större chans att -r hörs…

    Fast jag undrar om det inte är så även i sverigessvenska… Åtminstone när det gäller verben i första konjugationen (med -ar i presens)… Om -r hörs så är det nog väldigt svagt tror jag… Fast jag är inte säker…


  3. När jag tänker på mitt eget språkbruk, så faller ändelsen bort i presensformen av bruka och i infinitivformer. Jag kan t.ex. säga ”Jag bruk sjung” eller ”Vad ska jag säj (säga)?”


  4. Ja det är sant Anna G. Det tänkte jag inte på!

    Det är lustigt med andra verbformer också. På standarsvenska säger man ”Kom nu!”. Men jag säger ”Koma nö!”. Dvs. infinitiv vid uppmaning.


  5. Vid närmare eftertanke så böjer jag ordet ”säga” på följande sätt: Ti säj, säjr, sa, sagt. Det skall alltså inte missförstås som någon tillfällig förkortning i Annas exempel ovan, utan det är så man böjer orden.


  6. Anna, det där med bruk var intressant! Det händer sig att jag gör så också men oftast säger jag nog mer eller mindre hela ordet tror jag… Men det där var intressant! Undrar varför det inte är så med andra ord än brukar (eller är det?)… Spännande :)

    Vad gäller infintiverna så är det nog ett rätt vanligt fenomen i Österbotten (åtminstone) att slutvokalen trillar bort, och det känner jag verkligen igen mig i. Egentligen tror jag att det är först de senaste åren (sedan jag flyttade till Sverige) som jag överhuvudtaget har uttalat slutvokalen…

    jukk, ja det där med koma nö stämmer ju! Så säger ju många av mina bekanta i norra Österbotten!! Det är ju riktigt intressant!!

    Hur gör du med verb som stänga, läsa, köpa, tänka (andra konjugationen)? Jag har nämligen en känsla av att ni inte använder infinitiven som uppmaning vid alla verb, och den stora frågan är ju då VILKA verb som får infinitivformen i imperativ och VARFÖR… Jag kan tänka mig att du kanske säger läsa i imperativ, men kanske inte köpa… Undrar varför… Det kan ju inte ha något att göra med konjugationerna eftersom läsa och köpa hör till samma konjugation (jag är lite insöad på konjugationer för tillfället)…. Hur är det med verben göra och vara – är de lika i infinitiv och imperativ?

    Det där fenomenet finns ju inte i min hemdialekt (men jag tror att mamma har det). Men däremot så tar vi ju bort -a i slutet på imperativen av verben i första konjugationen – vi säger tal, fråg och slut utan -a på slutet, och där har ni väl också -a (precis som standardspråket)?

    Verbböjning på dialekt är kul! På min dialekt: ti sej, segär, sa(g), sagtsa kan uttalas med hårt g i preteritum om efterföljande ord börjar på vokal…


  7. Jag har anammat det där lite, med att lämna bort slutändelsen..”ja kom tillbaka på en stund…” det låter väl norrländskt? ;) fast med finlandsvensk ”brytning ” så klart…det går ju lite snabbare att prata så, och nuförtiden tycks jag ju ha så bråttom överallt :)


  8. My, det är rätt så enkelt. Jag tänker på hur jag böjer ordet i grundform, nämligen ”ti …”. Ti stäng, ti läsa, ti köp, ti tänk, ti dzära, ti vaa, ti tala, ti fråg, ti slut. Jodå, alla är lika i infinitiv och imperativ.


  9. Maria, kul att du anammat detta! :) Ja, praktiskt och liksom mysigt och på samma gång rejält. Norrländskt. Härligt! Kommer nog att sakna språket här om (när) vi flyttar härifrån…

    jukk,ja, det stämmer ju – men jag undrar lite varför vissa verb får -a i infinitiv och andra inte (på standardspråket har ju alla (utom vissa oregelbundna) -a i infinitiv)… Även om de hör till samma konjugation liksom… Det borde ju finnas något system…


  10. Tja, standardsvenska är ju bara ett system av många, utvecklat ur en dialekt bland många. Dess grammatik är väl inget fulländat system heller.

    Jag har aldrig funderat på verbböjningen. Men det finns säkert ett system bakom. Man borde väl gå till biblioteket. Lars Huldéns avhandling om verbböjningen i Österbottens svenska folkmål vore säkert en utmärkt läsning.


  11. Det är komplicerat det här med verbböjning :) Jag undrar också om det finns något system varför vissa får -a och vissa inte. Jag försöker också hitta fler exempel som liknar ordet ”bruka” men jag har faktiskt inte kommit på något annat ännu :)


  12. Annas ”bruka”: Är det inte bara gammal svenska att använda infinitiv på det där sättet istället för presens? T.ex. ”Jag bruka sjunga”, ”jag pläga giver…” osv.


  13. Jag funderade lite mera på det här. Är det inte fel tankesätt att säga att något ”faller bort” i dialekterna. Borde man inte utgå från folkmålets grammatik och tänka den vägen istället? Bara för att standardspråket är annorlunda betyder inte att folkmålen lägger till eller tar bort något. I fallet med ”Ja’ tyck’ om ä’”, så är jag rätt säker på att det kan översättas till standardsvenska med ”Jag tycka om det”, dvs. det är en gammal infinitivform och att infinitivformen av verbet är just ”tyck”, för det är det nämligen på österbottniska också. Nu är det så att vi håller på att tappa bort infinitivformerna i Österbotten. Därför kanske det kändes förvirrande med Annas ”bruk”. Vi har dock kvar det i olika sammanhang, t.ex. i meningar som ”vafö säj du så?” (varför säga du så?).


  14. På den tiden när man fortfarande böjde verb efter person i svenskan, så såg ju pluralformen i presens likadan ut som infinitiven av verben som slutar på ”a”: t ex ”vi bruka”. Däremot så fanns ju ”r:et” kvar i singularis (”Jag brukar”). Kanske kan det vara en ledtråd i sammanhanget?


  15. jukk, visst – standardsvenskan är bara ett system av många… Men jag undrar ändå över hur det kommer sig att vissa verb i en del dialekter har kvar -a i infinitiv… I min dialekt försvinner alla a:n i infinitiv…

    Visst har du rätt i att vi kanske borde utgå från dialekterna och betrakta standardsvenskan i det ljuset – men samtidigt ska vi inte glömma att dialekterna också förändras. Dessutom är dialekterna sinsemellan så olika så därför blir det oftast enklart att jämföra dem med standardsvenskan… Men visst, det blir kanske lite fel att säga att dialekterna tar bort något… Men ska man då säga att standardsvenskan istället lägger till något? Standardsvenskan bygger ju också på dialekter – om än inte de österbottniska… Det blir liksom fel hur man än gör…

    Men jag funderar på en sak – du skriver här i din senaste kommentar att tyck är en gammal infinitivform – hur vet du det? Det är den infinitivformen som finns i många österbottniska dialekter, men såg infinitiverna ut så även i Sverige förr? Jag kan inte komma ihåg att jag skulle ha läst något sånt någon gång, men jag kan ha fel – det var ett tag sedan jag läste språkhistoria…

    Anna, ja, man blir ju lite nyfiken på hur man liksom vet vilka verb som har -a i infinitiv och vilka som inte har det… :)

    Såg du förresten jukks exempel med säj här ovanför, det är ju samma sak som i ditt bruk, alltså ingen presensändelse… Kul! :) Brukar du säga så också?

    TEE, ja du har rätt – det var pluralformerna av verben som var likadana som infinitiven, inte singularformerna. Tack för förtydligandet! :)


  16. My, jag uttryckte mig fel. Jag menade inte hur infinitivformerna såg ut. Jag tänkte nog närmast på det som TEE sedan skrev, att verben böjdes i pluralform, vilket ser ut som infinitiv. Alltså att det finns spår av detta (om det nu är pluralböjningen då) i dialekterna som i mitt exempel om ”vafö säj du så”.

    Ska man spekulera om detta borde man gå till grunden och faktiskt analysera dialekternas grammatik (såsom det gjorts i tidigare nämnda avhandling t.ex.). Det blir så lätt fel, speciellt för en simpel ingenjör som jag (om dock språkintresserad).


  17. jukk, ja, det är komplicerat det här med dialekter och verbböjning. Borde ta mig en titt på avhandlingen som du tipsade om… Någon gång. Just nu finns det tyvärr inte tid för sånt… :( Måste försöka åstadkomma en större uppsats inom de närmaste veckorna, men det går lite trögt just nu…

    Jag är imponerad över vilka kunskaper du har om språk, du verkar ju kunna jättemycket om sånt! KUL att du hittade hit till min blogg – lär mig mycket av dig! :)



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: