Johannesdagen

Det har varit aningen tyst från min sida här på bloggen de senaste veckorna, och en stor orsak till det är att vi har flyttat (igen!), och inte har något internet hemma för tillfället, så jag kommer bara åt internet lite då och då när jag råkar få sitta en stund vid någon dator. Men snart ska det förhoppningsvis bli ändring på det…

Hur som helst, jag skyller på avsaknaden av internet när jag nu, drygt en vecka för sent, tänkte skriva lite om midsommar…

För mig har midsommar alltid varit en Stor Helg, med villaliv, släktgemenskap och Pörkenäsbesök. Därför blev jag lite snopen när jag för några år sedan råkade vara i Norge på midsommar och det liksom inte hände någonting alls. Där firade de inte alls midsommar… Några dagar senare, 24 juni, firade man dock Sankt Hans istället, och det tog en stund för mig att koppla det till Johannes Döparen, som ju firas på vår midsommardag (han föddes sex månader före Jesus). Nu i år har det slagit mig att finskans Juhannuspäivä (päivä = ‘dag’) kanske också har en viss koppling till Johannes Döparen… Det hade jag aldrig tänkt på förr.

Sankt Hans, Juhannuspäivä och så svenskans midsommar, inte Johannesdagen. Men är det någon av er som ändå har hört Johannesdagen någon gång, eller som själva använder det?

Kladd eller klott

Klottpapper brukar jag säga men min man har vänligt men bestämt upplyst mig om att inga svenska elever då kommer att förstå vad jag menar – kladdpapper heter det nämligen. Så jag försöker lära mig att säga så…

Just nu har jag inte Finlandssvensk ordbok tillhands så jag kan inte kolla där, men är det alltså så att klotta är en finlandism? Jag misstänker det… Men vad tror ni?

Klotta är ett ord som jag använder jättemycket, och jag försöker börja säga spilla eller möjligen kladda istället, men det är ganska svårt.

Det kastar eller det slår

Då och då händer det att man plötsligt använder ord eller uttryck som man inte riktigt visste att man hade i sin vokabulär. Jag var med om det häromdagen när jag hjälpte min man att räkna skalbaggsägg (vilket jag gör rätt ofta nuförtiden… bråda tider för biologer just nu). Jag satt och kollade på äggen i mikroskåp när jag plötsligt frågade min man det gör väl inget om det kastar på ett eller två ägg? Han såg aningen frågande ut, och jag förklarade vad jag menade. Själv var jag också lite överraskad över att jag använde det uttrycket för det är inget uttryck jag brukar använda. Men jag menade alltså att jag kanske räknade lite fel, så att det blev ett eller två ägg för mycket eller ett eller två ägg för lite.

Några dagar senare råkade jag, sysselsatt med samma uppgift, fråga samma sak igen, och då sa min man något om att han nog brukar säga slår istället för kastar, alltså typ det slår på en eller två.

Jag blir ju förstås nyfiken på om det här är ännu en skillnad mellan finlandssvenskan och sverigessvenskan, eller om det bara är jag och min man som använder konstiga uttryck som ingen annan känner till… Så hur är det med er, känner någon av er igen dessa uttryck?

Imperfekt i engelskan

För ett bra tag sedan skrev jag ett blogginlägg om termerna preteritum och imperfekt. Preteritum är en bättre term just i svenskan än vad imperfekt är, enligt grammatiker. Dessvärre verkar inte preteritum ha slagit igenom lite i skolorna, men jag hade tänkt börja använda det. Nu har jag dock börjat fundera lite över en sak…

Fungerar imperfekt i engelska och svenska ungefär likadant, när det gäller aspekt? Imperfekt är ju en bra term i språk som skiljer mellan fullbordad och ofullbordad/pågående handling, men hurdant språk är engelskan i det här avseendet? Var kommer ing-formen in i bilden? Är det någon sorts imperfekt form (pågående handling)? Vore det vettigare att tala om preteritum även i engelskan? Vet någon? Vilken term används i engelska grammatikböcker? Just nu önskar jag att jag faktiskt hade studerat engelska på universitetet. Börjar bli riktigt nyfiken på engelskans grammatik… :)

I läroböckerna i engelska (åtminstone i vår skola) används termen imperfekt, och då kanske det blir förvirrande för eleverna om man plötsligt ska börja säga preteritum om svenskan, men imperfekt om engelskan…

Hm, vad tänker ni? Är det någon som orkar tänka på sådana här tunga saker i sommarvärmen?

Chilla

Det är mycket just nu, betyg som ska sättas och annat som ska fixas också. Men på torsdag kväll lugnar det ner sig… Vet ni vad jag ska göra då? Jo, chilla.

Det är rätt kul att jobba med tonåringar, för man får verkligen höra en hel del intressanta ord och uttryck. Vårens uttryck (både på min nuvarande skola och på andra skolor jag jobbat på i vår) är just chilla. Ordet finns i nyaste SAOL (med beteckningen ‘vardagligt’) och betyder (för den som inte vet det) ‘softa, ta det lugnt’.

Nu har lärarna på skolan, som inte alltid verkar vara så snabba på att ta till sig nymodigheter, också snappat upp detta ord och börjat använda det, lite halvtveksamt och med glimten i ögat.

Frågar man eleverna just nu vad de vill göra blir svaret så gott som alltid chilla. I elevernas engelskatexter vimlar det också av chill just nu – särskilt när de skriver om vad de tycker om att göra… Aningen skoltrötta? Ja, kanske det.

På torsdag ska jag chilla. Men före det ska jag jobba hårt… :)

PS. Har ni någon uppfattning om hur vanligt chilla är i Svenskfinland? Och har ni någon uppfattning om hur nytt det är som ”modeord”?

Frottera

För ett bra tag sedan träffade jag för första gången i mitt liv på ordet frottera. Det fanns på bruksanvisningen på en sådandär torka-händerna-under-luftströmmen-apparat, och då stod det något i stil med frottera händerna under luftströmmen. Frottera var nytt för mig, och jag trodde att det hade något att göra med ‘torka’, från frottéhandduk, tänkte jag då. Jag gick hem och kollade i SAOL, och nej – frottera betydde inte ‘torka’, utan ‘gnida’. Jag tänkte blogga om det då, men glömde bort det…

Men de senaste dagarna har frottera dykt upp flera gånger i mitt liv. I lördags var det en rubrik i DN som fångade min uppmärksamhet. Condoleezza Rice har, liksom Kiss, varit på besök här i trakten, och rubriken löd Rice rundade av – med Kiss. Frotterade sig med rockbandet. Då började jag fundera vad frottera sig med någon egentligen betyder… Jag hittade så småningom en definition här, nämligen ‘söka och njuta av ‘finare’ människors sällskap’. Aha, det förklarar saken! :) Ett engelskt uttryck Rob shoulders with somebody fanns också med där… Det gjorde saken ännu klarare för mig.

Nu efteråt när jag kollade upp frottera i SAOL igen såg jag att den betydelsen också fanns med där – ‘av fåfänga umgås med’.

Det var alltså det andra frottera i mitt liv. Det tredje dök upp igår, i Karin Wahlbergs deckare Ett fruset liv (2003). Hon frotterade kroppen torr, skriver Wahlberg.

Frottera verkar förfölja mig just nu… Men jag tycker att det är rätt roligt att lära mig nya ord! :)

På NE.se läser jag sedan att frottera kommer från latinets fricare och har något med friktion att göra. Aha, nu förstår jag ordet ännu bättre.

Men hur är det med er, är frottera bekant? Det är väl inget jättevanligt ord, men knappast jätteovanligt heller…