Archive for the ‘Substantiv’ Category

h1

En spång, flera ?

20 juli 2009

Ett litet livstecken från mig bara… Jag vilar hjärnan och tänker inte så mycket på språksaker nuförtiden, men ett litet intressant ord stötte jag på häromdagen när jag läste en broschyr om ett naturreservat här i närheten.

Spänger har anlagts på flera ställen så att du kan vandra över våtmarkerna.

Spänger…? Ja, tydligen. SAOL anger två möjliga pluralformer av spång: spänger eller spångar. Se där, alltid lär man sig något nytt…

Jag hoppas kunna ge mig ut och testa spängerna snart.

h1

Cv

14 april 2008

I en kommentar till inlägget om racket nämnde Emil ordet cv. Det var ett kul sammanträffande, för jag hade själv tänkt ta upp cv i ett inlägg rätt snart – så varför inte nu?

Emil irriterar sig på sådana som säger en cv, och hänvisar till Catharina Grünbaums svar på frågan om en/ett cv. Hon hävdar att det ska vara ett, eftersom cv är en förkortning för curriculum vitae, och det betyder ‘levnadslopp’ (ett levnadslopp). Ordet curriculum är också ett neutrumord, enligt Grünbaum.

Oj då, får jag säga då. Jag har tidigare noterat att både en och ett cv förekommer ganska allmänt bland folk, och själv har jag använt en cv. Jag tror att jag kopplat det till att det heter en meritförteckning. Jag har alltså gått enligt genuset på en synonym snarare än enligt genuset på ordets ordagranna översättning, kan man säga.

I SAOL finns båda varianterna med, men ett cv är den som anges först, och alltså därmed borde vara den rekommenderade. På Arbetsförmedlingens sidor är det också ett cv som används.

Så jag får nog böja mig för Grünbaum och försöka börja använda ett cv istället.

En liten miniundersökning: använder ni en eller ett cv?

h1

Artikellös form

10 april 2008

Igår fick jag en fråga av Yvonne:

Varför pratas det i bygg/renoveringssammanhang om golv och väggar m.m i obestämd form. Man säger tex. dikt mot vägg eller det ska vara jäms med golv. Varför inte dikt mot väggen eller jäms med golvet?
Man hör det jätteofta i inredningsprogrammen när hantverkarna förklarar hur man ska göra. Hantverkarspråk?

Jag har inget enkelt och färdigt svar på frågan, men här kommer några funderingar… :)

Bestämd och obestämd form av substantiv i svenskan är komplicerat. Dels för att det helt enkelt är ganska svårt att förklara när man ska ha bestämd och när man ska ha obestämd form, dels för att vi i svenskan faktiskt dessutom har en tredje variant, nämligen artikellös form.

Vi använder artikellös form exempelvis när vi anger vad någon har för yrke: han är lärare, han är journalist, han är busschaufför. Vi säger inte han är en lärare o.s.v. som man exempelvis gör på engelska (he’s a teacher). Samma fenomen finns även vid nationaliteter: hon är norska, han är fransman.

Den artikellösa formen används även i uttryck som de har hund, vi har skaffat husvagn, jag har bil. Det handlar liksom om att man när man har dessa ”saker” hamnar i en särskild kategori av människor – hundägare, husvagnsägare, bilägare.

Och det är här någonstans som jag tänker mig att uttryck som dikt mot vägg kommer in. Samma fenomen finns ju även i uttrycket rätsida mot rätsida, för att ta ett exempel från en annan bransch. Kanske är det artikellös form för att det är begrepp på något vis… Jag har lite svårt att exakt sätta fingret på vad det är, men kanske det är för att det liksom inte är någon bestämd vägg det handlar om, utan mer väggar i allmänhet…? Jag vet inte, någon annan som har någon tanke kring detta?

Om man vill fördjupa sig i användningen av obestämd/bestämd/artikellös form i svenskan kan man försöka få tag på ”En flicka gråter inte” – om svenskans artikelbruk av Berth Henriksson, Birgitta Hene och Maria Bolander (utgiven 1983). Den tar upp detta ämne mycket utförligt… Just nu ligger mitt exemplar nerpackat i någon flyttlåda, så jag kan tyvärr inte kolla i det om det finns någon förklaring till dikt mot vägg

Men vad tror ni om dikt mot vägg?

h1

Ett hjärta, hjärtat, hjärtan, ?

20 februari 2008

Mitt under lektionsförberedelserna idag dök det upp något intressant.

Ett hjärta, hjärtat, hjärtan, ?

Vad heter hjärta i bestämd form plural? Rent spontant skulle jag säga hjärtanen, men det stämmer inte alls överens med reglerna. Hjärta är ett ett-ord som slutar på vokal, och därför borde ändelsen i bestämd form plural bli -a, alltså hjärtana… Det lät främmande för mig, så jag kollade SAOL och visst – där står det hjärtana.

Jag har aldrig hört hjärtana förr!! Konstigt!! När jag googlar hjärtana får det knappt 1000 träffar, medan hjärtanen får drygt 3000. Oj då, fler som tänker lika som jag…

Vad gör man? Vad ska jag säga till mina vilsna elever att det heter?

Jag slog en signal till Språkrådets telefonrådgivning, och fick svaret att det definitivt är hjärtana som gäller. Personen som svarade hade aldrig hört formen hjärtanen

Så nu vet vi det. Hjärtana är det som gäller… Och det ska jag förmedla till mina elever imorgon också… Hur konstigt det än känns…

Vad tycker ni om hjärtana/hjärtanen?

h1

Tempi

13 januari 2008

Igår hörde jag ett intressant ord på teve, nämligen tempi, som är en pluralform av tempo. I SAOL anges pluralformen tempon, men även (och då anges det att det mest är i fråga om musik) tempi. Kul! Jag har nog hört tempi någon gång förr, men det är rätt sällan jag hör det… Hur är det med er – är det en bekant form för er?

h1

En/ett loppis

3 oktober 2007

Igår hörde jag nån på TV4 säga en loppis och jag blev lite förvånad för jag säger ju ett loppis. Men efter lite bläddrande i diverse ordböcker kunde jag lösa gåtan. I Sverige heter det ju en loppmarknad, och när man talar om loppis är det loppmarknad man tänker på. Jag däremot tänker på finlandismen lopptorg, med genus ett, och därför blir det för mig ett loppis. Logiskt när man väl tänker efter.

Säger ni en eller ett loppis?

—————————————————————————————–

Kommentarer från bloggen.fi/my

Inkommet 3.10.2007 11:42:22

Oj då. För mig är loppis=loppmarknad. Så finlandssvensk jag är… Ett loppis… Logiskt? Nej…

Aurora

Svar:
:) Kul att höra!! :) Ja det är säkert olika från person till person vad man tänker på när man hör ”loppis”.

Inkommet 3.10.2007 11:56:47

Ett

Johan
http://nicaea.wordpress.com

Svar:
Hm, intressant! Påverkad av mig kanske??? :)

Inkommet 3.10.2007 12:07:51

Ett loppis, fast sedan använder jag också både loppmarknad och lopptorg. Fast lopptorg används nog mera sällan…

Ika
http://cassiopeia81.wordpress.com/

Svar:
Det här var intressant. Kanske har ”loppis” blivit så självständigt att man inte längre väljer genus beroende på om man tänker på ”loppmarknad” eller ”lopptorg”? Kollade i SAOL igår och där var det ”en loppis”… Hm, googlade nyss och ”en loppis” fick ca 18000 träffar medan ”ett loppis” bara fick ca 1000… Men alla här verkar då säga ”ett”…

Inkommet 3.10.2007 18:23:10

en loppis = en loppmarknad i mitt sinne.

kicki

Svar:
Aha, intressant. Så verkar de flesta i Sverige tänka också.

Inkommet 3.10.2007 19:22:38

EN loppis, helt klart. Ett loppis låter… konstigt. ;)

Elisabeth
http://funderingarochtankar.blogspot.com/

Svar:
Tycker du det? :) Ja vi är kanske lite konstiga där borta i Svenskfinland… :)

Inkommet 3.10.2007 21:23:58

Ett loppis skulle jag säga, absolut. Men lopptorg tror jag inte jag skulle tala om. Ungefär som ika alltså…

Mia
miajohanna.blogspot.com

Svar:
Intresant! :) Jag säger ju oftast ”loppis” men om jag säger nåt annat så blir det nog ”lopptorg”, fast om det är tal om Juthbackamarknaden så säger jag nog ”Finlands största loppmarknad”…

Inkommet 4.10.2007 11:00:00

Ett loppis säger jag också. Och så skulle jag säga lopptorg, inte loppmarknad…

ia

Svar:
Ha, då tänker vi lika! :) Kanske inte så konstigt… :)

Inkommet 4.10.2007 15:19:43

Ett loppis. Loppiset. Loppisen låter väldigt märkligt i mina öron. :)

Heidi

Svar:
Ja i mina också… Men det handlar väl bara om vad man är van vid att höra… :) (jfr Elisabeth här nedan (från Sverige) som tycker att ETT loppis låter fruktansvärt konstigt…)

Inkommet 6.10.2007 14:32:08

I bestämd form skulle jag nog föredra lopptorget/loppmarknaden i stället för loppiset/loppisen som ju inte knappt blir kortare heller.

kicki

Svar:
Aha, det var ju intressant! :)

Inkommet 9.10.2007 17:19:31

Enligt österbottnisk grammatik så blir det ett loppis. Böjer man ordet enligt folkmål där utrum inte existerar så får man hittje/hede/heti/iti/hitt loppise (beroende på dialekt, men alla böjer det nog i neutrum). Våra dialekter påverkar oss mera än vi tror, det behöver inte alls vara finskan som är boven. Jag hade aldrig stött på ordet lopptorg innan jag såg det på en skylt i Vasa för kanske 10 år sedan. Men så kommer jag ju från landet. Konstiga felöversättningar tycks samlas runt städerna. Det borde vara straffbelagt med felskrivna skyltar! Tyvärr så slinker många grodor så småningom in i talspråket. Ett annat exempel är ordet ”mätningspunkt” på en skylt utanför Vasa. Det heter faktiskt ”mätpunkt” på svenska.

jukk

Svar:
:) Jag har också sett ”lopptorg”-skyltar i Vasa, och ”mätningspunkt” – ja det har jag ju också sett :) Men jag tror inte att jag riktigt förstod varför ”loppis” blir ”ett” på dialekten…? Kan du förklara det lite mer? Är nyfiken :)

Inkommet 10.10.2007 15:27:33

Nu är det ju så att jag är född och uppvuxen med tregenussystemet så det är enkelt för mig att avgöra vilket genus ett ord har på min egen dialekt. Men alla ord får ju inte exakt samma genus på alla dialekter. Loppis är ju ett ”nytt” ord och då försöker man ju genast medvetet eller omedvetet (som folkmålstalare) att placera det i ett genusfack. Jag själv som är hemma från norra Österbotten hörde direkt att ”loppis” är neutrum. Jag var lite osäker på hur en sydösterbottning skulle böja det, så jag frågade en kompis från Närpes och han sa direkt ”hittje loppis” (neutrum). Vilket genus ett ”nytt” ord antar har nog att göra med böjningsmönstret och hur ett ord är uppbyggt (i ordet loppis tror jag att det är i:et på slutet som har stor inverkan). Jag är inte så insatt i den vetenskapsgrenen utan går nog mest efter ”gehör”. En loppmarknad är förstås maskulinum: hin/hisin/hisa/tan/hande/hate/ate loppmarkna(di(n)) (beroende på dialekt).

jukk

Svar:
Ja, när man hör ett ord så jämför man väl det med andra liknande ord som man känner till och bestämmer genus utifrån det. Undrar om ändelsen -is har nåt att göra med att ”loppis” i Svenskfinland blir neutrum – tänk på ”ett eftis”, ”ett dagis”… Fast ja – ”godis” kan väl vara både en och ett… och ”en fräckis”, ”en snabbis” finns ju också (fast då är det ju bildat från ett adjektiv och inte från ett substantiv som de andra… ). Ja, spännande saker :)

h1

Har alla substantiv ett genus?

28 september 2007

 

Man brukar ju säga att alla substantiv har ett genus – de är antingen en-ord eller ett-ord. Detta trots att man inte kan sätta en eller ett framför alla substantiv – man kan ju inte säga en musik och en mjölk, men genuset märks när man böjer orden i bestämd form, musiken och mjölken, och dessutom när man kombinerar substantiven med adjektiv (den musiken är trevlig att lyssna på, mjölken börjar bli gul nu).

Nu har jag dock upptäckt att det finns substantiv som helt enkelt inte har något genus, eftersom de alltid förekommer i pluralis och aldrig i singularis, och då behövs inget genus (eftersom ju adjektiven också pluralböjs). Hittills har jag stött på ett sådant substantiv, och det är shorts. Det går inte att säga en eller ett shorts (däremot kan man säga ett par shorts, men då är det par som bestämmer genuset), och sätter man ett adjektiv efteråt pluralböjs det – de här shortsen är bruna, även om det handlar bara om ett enda par shorts. Jag misstänker starkt att det finns fler substantiv som uppför sig på samma sätt. Kan ni komma på några?

Va spännande det är att upptäcka mer om språket, och försöka se system i det – och upptäcka luckor i systemet, regler och undantag från reglerna. Fascinerande! :)

——————————————————————————————-

Kommentarer från bloggen.fi/my

Inkommet 28.9.2007 16:56:12

jag har alltid fascinerats av svenska språket. Det finns mängder med lustigheter. Men just biten med genus är mycket trevlig. Framför allt om ens modersmål är dialekt. I den använder vi för det mesta genus. Som i stället för den där så blir det antingen ”onde” femininum eller ”ande” maskulinum! fast det är ju bestämd form förstås, men intressant är det minsann.

Anja
http://bloggen.fi/anjasblogg

Svar:
JA det är så fascinerande med genus i dialekterna :) Mina elever har ju frågat om svenskan har maskulinum och femininum och jag har sagt typ nej, för det finns ju inte kvar i standardspråket. Men så igår dök det upp nåt intressant i läroboken: ”Vad är klockan?” – ”hon är tolv”, och då kom vi in på detta med att det funnits maskulinum och femininum i svenskan förr, men att det är nästan helt borta ur standardsrpåket nu (men att man ibland ser rester av det, som klockan – ”hon e tolv”), och jag berättade förstås att mask-fem-genusen är VÄLDIGT levande i min dialekt, och de tyckte de var fascinerande :)

Inkommet 28.9.2007 17:15:19

Shorts är ju pluralform så det kan ju omöjligen vara en eller ett. Lika som byxor. Där har vi visserligen börjat använda singularformen en byxa, men det går ju inte med låneordet shorts – eller knickers för den delen.

kicki

Svar:
Ja, det var min poäng – att det GÅR INTE att använda ordet i singularis… Kom på att det är ju likadant med ”jeans”. Tack för ”knickers”-tipset förresten, det hade jag inte tänkt på… :)

Inkommet 28.9.2007 19:14:44

Han spelar en musik som är svår att placera. Kon ger en mjölk som har speciella egenskaper.

hsg

Svar:
Jo det har du ju rätt i, men det är endast vid såna mycket speciella tillfällen som man sätter ut ”en” framför såna ord.

Inkommet 29.9.2007 12:17:27

Även om shorts är pluralform så kan man väl ändå se att genuset är ett? Detta på grund av pluralböjningen: shortsen. Det är väl bara ett-ord som kan få böjningssuffixet -en i slutet när det gäller plurar. Ett hus – huset – hus – husen. Eller?

Haydee
http://littleheidiofthemountains.blogspirit.com

Svar:
TACK för det, det hade jag ju inte tänkt på!! :) Du har ju helt rätt! Fascinerande! Alla substantiv HAR alltså genus… :) Har inte riktigt lärt mig deklinationerna ännu (borde göra det MYCKET SNART eftersom jag ska berätta för mina elever om dem nu i veckan… :))

Inkommet 29.9.2007 16:32:55

Hur är det med data då? Finns det överhuvudtaget i någon annan form?

Mia
miajohanna.blogspot.com

Svar:
Bra fråga… :)

Inkommet 29.9.2007 17:04:58

Mia: Datan?

Haydee
http://littleheidiofthemountains.blogspirit.com

Svar:
I bestämd form, eller i pluralis? Tror inte att jag hört den formen…

Inkommet 30.9.2007 17:26:39

Data är också pluralform.

kicki

Svar:
Ja, det märker man om man sätter ett adjektiv framför, ”vetenskapliga data”, t.ex.. Men frågan är då vilket genus det har…

Inkommet 30.9.2007 18:44:04

Jo, men är data singularis? Finns det i singularis? Jag funderade på om det fungerade med ”datan”, men vad skulle det bli, bestämd singularis kanske? Blev så nyfiken nu när ni kommenterade det att jag kollade i SAOL, enligt den är data pluralis… Men det behöver ju inte betyda att det bara används som pluralis förstås!

Mia
miajohanna.blogspot.com

Svar:
Hm, borde kolla i min fantastiska Natur och kulturs stora svenska ordbok som ska vara så bra på att ange böjning och sånt, det kanske står i den… Men den är på jobbet just nu, får kolla imorgon. Ordet måste väl ha ett genus??