Finskt uttal

Finlands ambassad i Stockholm har sammanställt en liten finsk uttalslära. Kolla in den!

Vems jobb?

Jag har surfat runt lite idag på jakt efter lite hjälp när jag rättat prov, och hittat en sida som verkar vara rätt intressant. Särskilt grammatiksidorna kan nog hjälpa mig en del…

Nåja, jag hittade även en lite smårolig berättelse:

That’s Not My Job!

This is a story about four people named Everybody, Somebody, Anybody and Nobody.

There was an important job to be done and Everybody was sure that Somebody would do it. Anybody could have done it, but Nobody did it. Somebody got angry about that, because it was Everybody’s job. Everybody thought Anybody could do it, but Nobody realized that Everybody wouldn’t do it.

It ended up that Everybody blamed Somebody when Nobody did what Anybody could have done.

(här hittade jag den).

Men här fanns även något som var rätt kul. Kolla in det! :)

Jag och x

Häromdagen impulsköpte jag Språket – Svenska folkets frågor till radioprogrammet Språket (2007), om man nu kan säga impulsköpte när det är en bok jag gått och kikat på i flera år… Nåja, jag har bara hunnit börja bläddra lite i den, men redan hittat en hel del intressant.

En fråga handlar om bruket av jag och x i stället för x och jag. Personen som ställde frågan skriver att han/hon tidigare fått lära sig att man aldrig ska sätta jag först, men att många (de flesta?) numera gör så. Det handlar alltså om exempelvis X och jag ska åka på semester imorgon eller jag och x ska åka på semester imorgon.

Det här började även jag fundera över när jag för några år sedan umgicks en del med tyskspråkiga personer. Det var särskilt en av dem som var riktigt upprörd över att alla nordbor (norrmän, några svenskar och så jag) alltid sa jag och x och inte x och jag. Hon tyckte att det var fruktansvärt oartigt att sätta sitt eget namn före den andra personens.

Jag brukar fundera på detta ibland och jag är väldigt medveten om att jag oftast sätter jag först, men ibland (ganska sällan, tror jag) blir det tvärtom…

Har ni tänkt på detta? Och hur brukar man göra i andra språk som ni känner till?

Un-put-down-able-ness

Dagens roligaste ord hittade jag i förordet till Scott & Kimberly Hahns bok Rome Sweet Home:

I can think of four reasons for the un-put-down-able-ness of this book.

Någon som vågar sig på en översättning av the un-put-down-able-ness? :)

Fröken och andra lärarord

På den skolan där jag jobbar nu är det hittills ingen som kallat mig fröken (vad jag kommer ihåg i alla fall…) men det hände då och då när jag jobbade som springvikarie att barnen gjorde det. Det känns lite konstigt eftersom man inte alls är van vid det. Men ganska praktiskt, om man som elev inte vet namnet på läraren.

I Österbotten (i alla fall i min gamla högstadieskola) användes (och används fortfarande, enligt min yngsta bror) ett lite mer oartigt ord för att påkalla lärarens uppmärksamhet, nämligen hödö (‘hördu’, ‘hörru’). Inte lika fint som fröken, precis…

En finsk kollega berättade att de ofta sa bara ope till läraren, alltså en kortform av opettaja (‘lärare’). Ganska praktiskt, eller hur?

Bien ou bien?

Ett nytt nummer av Språktidningen damp ner i brevlådan igår. Spännande, som alltid! :) Jag har inte hunnit läsa så mycket, men imorse läste jag en intressant artikel om slang på franska. Det fanns flera saker där som vore värda att ta upp, men idag tänkte jag koncentrera mig på uttrycket bien ou bien?, som tydligen används som en hälsningsfras.

De vanliga hälsningsfraserna på franska är comment ça va? eller ça va? vilka betyder ungefär ‘hur är det?’. Ordagrant betyder de väl ‘hur går det?’ och ‘går det?’. Man brukar svara ça va (ordagrant ‘det går’) eller ça va bien (‘det går bra’).

Det intressanta med hälsningsfrasen bien ou bien? (‘bra eller bra?’) är att den tar fasta på just detta att man alltid får ett bra till svar när man frågar hur någon mår. Samma sak gäller ju även på svenska. Hur mår du? Hur är det? Det finns liksom bara ett svarsalternativ på en sådan fråga, oftast i alla fall. Ett undantag är förstås om man känner personen som frågar väldigt väl och man faktiskt vågar berätta om allt inte är riktigt så bra… Men oftast svarar man ju ändå bra.

Bien ou bien? Bra eller bra? Ganska talande uttryck, egentligen… Och det säger mycket om den värld vi lever i.

Jag älskar dig

Mer eller mindre akut efterlysning:

Jag älskar dig på så många språk som möjligt… Hjälp mig.

Jag hade en lång lista på väggen hemhemma när jag var typ 13 men jag har glömt… Ia – hittar du den?? Kanske under soffan i lillabrors rum…

Meänkieli/tornedalsfinska

De senaste dagarna har jag roat mig med att läsa Mikael Niemis Mannen som dog som en lax (2006). En väldigt speciell bok. Och mycket läsvärd om man är intresserad av Tornedalen, språk och identitet. Vi har läst en hel del om Tornedalen och meänkieli (tornedalsfinska) under min svenska som andraspråk-utbildning, och en av våra lärare kom därifrån, så jag kände till en hel del om språksituationen där sedan tidigare. Men romanen var riktigt intressant, på sitt sätt. Inte den bästa bok jag läst, men absolut läsvärd.

Det känns som om meänkieli påminner lite om finlandssvenska – inte rent språkligt, men liksom situationen runt omkring det… Meänkieli är finska som påverkats mycket av svenska. Och finlandssvenska är svenska som påverkats mycket av finska…

Några exempel på meänkieli (ur Mannen som dog som en lax, s. 129):
* Nyt lähemä arpeetsförmeetlinkiin stämplaamhaan
(‘Nu går vi till arbetsförmedlingen och stämplar’)
* Ota framile talterikki jos sie halvat äfterrätti
(‘Plocka fram tallriken om du vill ha efterrätt’)

Fascinerande, eller hur? Finsk grammatik, lite finska ord, lite svenska ord… Om någon känner för det så får ni gärna översätta exemplen ovan till standardfinska, så får vi se skillnaden… Själv vågar jag mig inte på det, inte just nu i alla fall…

Meänkieli har, tillsammans med samiska, finska, romani och jiddish, fått status som officiellt minoritetsspråk i Sverige, en viktig signal från svenska staten om att meänkieli är värt att bevaras (läs mer om officiella minoritetsspråk på Språkrådets hemsida). Andra tongångar var det tidigare (i början och mitten av 1900-talet, typ) – då fick barnen inte prata meänkieli i skolan. Svenska var det som gällde, punkt slut. En intressant film som handlar om det är Klaus Härös Elina – som om jag inte fanns (2002). Absolut sevärd!

Jag lovar att återkomma till Niemis Mannen som dog som en lax, för jag har en del andra språkobservationer att dela med mig av… :)

Vändagen

Alla hjärtans dag idag…

På finska heter det ystävänpäivä och på finlandssvenska används ofta den direkta översättningen vändagen. Jag gillar det ordet! En dag när man kommer ihåg sina vänner…

Så, ha en riktigt trevlig vändag allihop! :) Jag är glad att ni finns i mitt liv!

Hålla tummarna

För några månader sedan fick jag veta att man på engelska inte säger att man håller tummarna, utan man korsar fingrarna istället. Igår dök uttrycket hålla tummarna upp i läroboken i svenska, och jag passade på att kolla lite hur det var på studenternas språk… Tyskarna kände igen uttrycket hålla tummarna medan man på franska och spanska (och engelska, ja) istället korsar fingrarna.

Känner ni till hur man gör i andra delar av världen?

Själv har jag upptäckt (eller min man har upplyst mig om :)) att jag håller tummarna på fel sätt – jag håller dem uppåt (som när man visar ”bra gjort” åt nån, bara att jag spänner händerna extra mycket och trycker ner tummarna lite mot resten av handen, typ…) medan alla andra här i Sverige håller i sina tummar med resten av händerna (alltså så att tummarna pekar neråt, inne i resten av handen)… Men igår sa en av mina belgiska studenter att hon gör precis som jag! :) Men hur gör ni andra i Svenskfinland när ni håller tummarna?