h1

Fröken och andra lärarord

6 september 2008

På den skolan där jag jobbar nu är det hittills ingen som kallat mig fröken (vad jag kommer ihåg i alla fall…) men det hände då och då när jag jobbade som springvikarie att barnen gjorde det. Det känns lite konstigt eftersom man inte alls är van vid det. Men ganska praktiskt, om man som elev inte vet namnet på läraren.

I Österbotten (i alla fall i min gamla högstadieskola) användes (och används fortfarande, enligt min yngsta bror) ett lite mer oartigt ord för att påkalla lärarens uppmärksamhet, nämligen hödö (‘hördu’, ‘hörru’). Inte lika fint som fröken, precis…

En finsk kollega berättade att de ofta sa bara ope till läraren, alltså en kortform av opettaja (‘lärare’). Ganska praktiskt, eller hur?

11 kommentarer

  1. Förnamnet är det vanliga tilltalsnamnet i finlandssvenska skolor här i Österbotten. Blir bra mycket trevligare så, man behöver ju inte skapa konstgjord distans.


  2. Inte för att det har ett skvatt med just det här inlägget att göra, men här är ett boktips för alla språkintresserade: http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/artikel_1683083.svd

    Jag läste hans förra, ‘I döda språks sällskap’, och killen har en suverän förmåga att få språkhistoria att framstå som något av det mest intressanta man kan ägna sig åt. Förutom att man blir vrålimpad av hans språkkunskaper: ett dussintal döda plus ett antal levande innan han ens fyllt 25. Slå det den som kan!


  3. På dagis är också förnamnet det vanligaste, d.v.s. om barnen känner till det. Om inte är det tant som gäller…


  4. Fröken förekommer mycket just nu tycker jag och det är för att eleverna inte kommer ihåg mitt namn (tror jag i alla fall). Sen kan ju vissa säga fröken ibland fastän de vet namnet. När eleverna känner mig bätrre så använder de alltid mitt förnamn. Jag har inget emot fröken, det fungerar.


  5. Hejsan, rolig blogg du har!

    I vår klass säger vi alltid förnamnet, förutom om man har glömt namnet. Då gäller nog bara ”hödö töög” :)


  6. Fröken låter verkligen konstigt i mina öron. I skolan var det oftast förnamnet som gällde, eller kanske nåt smeknamn, så länge det inte var nåt som man visste att läraren absolut inte gillade. Men lika ofta så blev det väl bara ”hej”, ”hej du där”, ”du där”, ”hördu” eller nåt annat som alltid får utländska vänner att bli lika shockerade när man berättar det åt dem!

    Det är intressant hur vi tycker att ”fröken” eller ”Miss” eller ”Sir” skulle låta så konstig och på nåt sätt så kallt, medan de flesta utomlands tycker att det skulle vara alldeles respektlöst att kalla läraren vid namn och tycker att det aldrig skulle fungera om man inte upprättahöll någon slags ”distans” mellan läraren och eleverna!


  7. Förnamnet är helt ok tycker jag, men ”höödo” går inte an. Lite folkvett får vi väl lära dem i alla fall.


  8. ”Mamma” + lite fniss efteråt blev det ibland när jag undervisade åk 1…


  9. kicki, jag upplever inte att det finns någon distans i fröken, det kanske har funnits det förut i Sverige, men nu är det helt enkelt så man kallar (kvinnliga) lärare i Sverige och upplevs nog inte som distansskapande av folk i allmänhet, tror jag i alla fall…

    D, tack för tipset! Jag har hållit i hans förra bok några gånger, men aldrig köpt den. Men det verkar ju vara intressanta böcker…

    ia, kul! :) Använder de tant som tilltal också, alltså ropar de då tant, kan du hjälpa mig? till en person som de inte vet namnet på?

    Sofia, intressant att höra hur det är hos dig och dina elever! Jag håller med, fröken fungerar, det är ju ganska praktiskt egentligen… Det tar bara lite tid att vänja sig vid att bli kallad det… :)

    ninna, välkommen hit! :) Roligt att du hittat hit. Hödö töög känner jag igen… :)

    Karin, ja, det är intressant att jämföra hur sådana här saker fungerar i olika kulturer! :) Hej i funktionen försöka-få-någons-uppmärksamhet är intressant, tycker jag… :)

    kicki, nej jag håller med. Hödö är inte särskilt artigt…

    Yvonne S, kul! :)


  10. När jag gick själv i skolan kallade vi läraren som du säger för ”ope”.
    I Sverige blev jag kallad för fröken i förskolan, men i mina praktikskolor kallade de mig med mitt förnamn.
    Här i Tyskland blir jag kallad för Frau och mitt efternamn, vilket fortfarande känns lite konstigt. Och på något sätt känns det just som Kicki skriver här ovan som lärarnas sätt att ta lite distans till eleverna, vilket jag personligen tycker är lite dumt.

    En sak till. Eftersom mitt efternamn är relativt krångligt för tyskarna att uttala så har några av eleverna börjat kalla mig för Frau Finnland. Min handledare, när hon hörde detta för första gången, frågade oroligt om det var okej med mig att bli kallad så, varpå jag sade att det självklart var det. Påhittigt och enkelt = bra! :)


  11. Haydee, ja, jag förstår att det känns lite konstigt med Frau + efternamn! Och Frau Finland var ju en lite rolig lösning faktiskt! :)

    Jag har hört om invandrare i Sverige som har oerhört svårt med detta att kalla lärare vid förnamn, och löst det genom att kalla sin lärare madame + förnamnet.

    Idag blev jag förresten kallad fröken i skolan. En av mina elever som mycket väl visste vad jag hette lyckades påkalla min uppmärksamhet på det sättet…



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: