h1

Jag och x

20 februari 2009

Häromdagen impulsköpte jag Språket – Svenska folkets frågor till radioprogrammet Språket (2007), om man nu kan säga impulsköpte när det är en bok jag gått och kikat på i flera år… Nåja, jag har bara hunnit börja bläddra lite i den, men redan hittat en hel del intressant.

En fråga handlar om bruket av jag och x i stället för x och jag. Personen som ställde frågan skriver att han/hon tidigare fått lära sig att man aldrig ska sätta jag först, men att många (de flesta?) numera gör så. Det handlar alltså om exempelvis X och jag ska åka på semester imorgon eller jag och x ska åka på semester imorgon.

Det här började även jag fundera över när jag för några år sedan umgicks en del med tyskspråkiga personer. Det var särskilt en av dem som var riktigt upprörd över att alla nordbor (norrmän, några svenskar och så jag) alltid sa jag och x och inte x och jag. Hon tyckte att det var fruktansvärt oartigt att sätta sitt eget namn före den andra personens.

Jag brukar fundera på detta ibland och jag är väldigt medveten om att jag oftast sätter jag först, men ibland (ganska sällan, tror jag) blir det tvärtom…

Har ni tänkt på detta? Och hur brukar man göra i andra språk som ni känner till?

18 kommentarer

  1. Jag har absolut tänkt på det, både vad gäller mig själv och andra! I mitt huvud och i min ”regelbok” så ska man inte sätta ”jag” före ”x”, just för artighetens skull och jag undviker verkligen att göra det, men det händer trots allt ibland ändå att jag sätter ”jag” först.

    Min känsla är att samma regel nog gäller i de andra språk som jag kan lite om, utom möjligtvis de där ordföljden är friare eftersom ordens ändelser bestämmer betydelsen, men min känsla kan vara felaktig.


  2. Utan vidare x och jag av födsel och ohejdad vana.

    I finskan kan man kringgå problemet med exempelvis: ”Päätimme Tiinan kanssa tulla käymään”, alltså Tiina och jag beslöt att komma på besök.


  3. AKO, jag misstänker att det är någon generationsskillnad där. Även om jag inte är så mycket yngre än dig så finns inte alls den ”regeln” i mitt medvetande, eller så är jag allmänt ouppfostrad… Men jag kan mycket väl förstå att det är artigare att säga x och jag. Jag skulle bara aldrig ha tänkt på det själv om inte min tyska kompis påpekat det.

    kicki, intressant!

    Ditt finska exempel var intressant, för det är också en sak som jag funderat på. Många i Svenskfinland säger Vi bestämde med Tina att komma på besök, alltså en direktöversättning från finskan. Nu kanske jag är ute och cyklar, men så brukar man väl inte säga i Sverige?


  4. Jo, det stämmer att man lånat in det finska sättet att uttrycka sig i finlandssvenska och det irriterar mig väldigt mycket.


  5. kicki, samtidigt så undgår man ju ”problemet” med att sätta ”rätt” namn först… :)


  6. Hehe! Hade missat att du har placerat oss i två olika generationer. Huvva! ;)

    Jag tror att det har nog så mycket att göra med att både min mor och far alltid har talat väldigt korrekt, utan att det har varit något som de har tänkt på och därmed så har även vi barn lärt oss det av bara farten.

    Jag hade en kompis som en gång påpekade hur hon tyckte att vi, familjen alltså, alltid pratade så ”ordentligt” och jag blev förvånad. Dels hade jag aldrig tänkt på det innan och sedan hade jag aldrig heller tyckt att min kompis pratade speciellt ”slarvigt” heller jämfört med mig. Jag kan ”slarva” numera, men jag är alltid medveten om när/att jag gör det.


  7. I tyskan har de tom något av ett ordspråk/talesätt kring detta med att sätta sig själv först som de hamrar in i skolbarnen. Fritt översatt: Bara åsnan sätter sig själv först


  8. Jag bor sedan många år i Köpenhamn, och har lärt mig att sätta ”x” före ”jag”. Här i Danmark är det av artighet, som man sätter sig själv ”bakaom”. Ja, jag är norrlänning ;-)


  9. AKO, tja, det där med olika generationer beror väl lite grann på vad det är man pratar om, eller hur? :) Det var intressant att höra om din familjs språk! Jag känner ju inte dem direkt så jag har inte tänkt på deras språk, men vet ju att du har väldigt bra koll på vad som är korrekt. :)

    Johanna G, aha, det var intressant! :) Hur är det med dig själv då, är detta med att sätta jag sist något som du blivit uppfostrad till (eller lärt dig intuitivt), eller något som du lärt dig först senare?

    Moa, kul att höra lite om hur det är i Danmark! :)


  10. Haha, så artig och väluppfostrad är jag inte. Tenderar alltsomoftast att sätta mig själv först. Hade inte ens tänkt på att det kunde ses som oartigt förrän jag kom till Tyskland. Vet förresten inte om jag ser det som oartigt nu heller. Snarare försöker jag väl – i den mån jag nu tänker på saken – sätta ”intiativtagaren” först. T.ex. så var jag och en korridorare iväg och åt ärtsoppa och våfflor förra veckan. När jag bjöd in andra att hänga på så var det självklart för mig att säga ”Jag och X har tänkt…” eftersom det var min idé. Hade det istället varit hennes idé hade jag hellre sagt ”X och jag”. Begripligt?


  11. Johanna G, :) Jag fick också lära mig att sätta x först av tyskar… :) Och ja, jag förstår precis vad du menar med det där med initiativtagare. Det låter logiskt!


  12. Hej!

    Apropå den där direktöversättningen från finskan -Om ni i Sverige hörde någon säga:”Vi bestämde med Tina att komma på besök”, skulle ni uppfatta det som om det var flera personer som tänkte komma? Alltså ”vi” (åtminstone två personer) och ”Tina” (en till person)?

    Eller blir det fel i alla fall? Om det fanns flera personer, borde man då säga: ”Tina och vi bestämde att komma på besök”?


  13. Laura, oj – intressant fråga! :) Jag hoppas någon svensk läsare kan svara på den. Själv känner jag inte riktigt att jag kan svara…


  14. Vi uppfattas nog alltid som fler personer i svenskan. Enda undantaget som jag möjligen kan tänka mig är om kungen skulle använda ”majistätis pluralis” och tala om sig själv i vi-form.

    Fast jag ska väl aldrig säga aldrig, somliga säger ju att ni-formen börjar återkomma som hövlig tilltalsform till enskilda personer efter flera årtionden (från 60-talet?) med enbart du-ande. Är inte helt säker på att jag håller med om det. Det är som sagt var inget jag har reagerat på själv, utan bara något jag har hört andra prata om.


  15. Oj vad intressant!
    Jag försöker sammanfatta det här (om jag nu fick det rätt):
    1)Finska: ”Päätimme Tiinan kanssa” – antingen ”Tiina ja minä (Tina och jag)” eller ”Tiina ja me (Tina och vi)”

    2) Finlandssvenska (kryddad med det finska uttryckssättet):
    ”Vi bestämde med Tina” – antingen ”Tina och jag” eller ”Tina och vi”.

    3) Sverigesvenska: ”Vi bestämde med Tina” – enbart ”Tina och vi”.

    Tänk att man lär sig nytt hela tiden :)


  16. Jag har inte stött på någon som använt ”vi” på det här sättet. Eftersom jag förstår finska så skulle jag nog förstå om någon använde det enligt alternativ 2), men konstigt låter det i en österbottnings öron. Det är ”Tina och vi…” som är den naturliga formuleringen (och då är alltså flera personer med) eller ”Tina och jag”. Formuleringen ”tillsammans med Tina bestämde vi oss för att…” går också an, men då är definitivt minst tre personer inblandade. Den formuleringen skulle jag inte använda om det handlade bara om Tina och mig. Jo, i formen ”tillsammans bestämde vi oss för att…” går det bra eller ”Tina och jag bestämde oss för att…”.


  17. Vi kan väl enas om att ”Vi bestämde med Tiina” är ett översättningslån och som sådant inte är gångbar svenska utan låter som ett missfoster i våra öron och därför är väldigt irriterande varje gång man hör det.


  18. Johanna G, jag har lagt märke att ni är påväg att bli rätt vanligt… Jag har själv funderat mycket på det här. Borde blogga om det någon gång… :)

    Laura, tack för en tydlig sammanfattning av diskussionen! :)

    jukk, jag har försökt fundera var någonstans jag egentligen hört folk säga så här, men jag är inte riktigt säker. Jag har hört det rätt ofta, tror jag. Troligtvis är det i Åbo under studietiden, och så tror jag dessutom att en finskspråkig släkting också brukar säga så (kanske inte så konstigt).

    kicki, nja, så jätteirriterande är det inte i mina öron, men för en svensk kan det ju lätt missuppfattas (så att man tror att det är minst tre personer inblandade).



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: