h1

Ritstift eller häftstift?

27 september 2008

Häftmassa är svårt.
Häftapparat
är också svårt.
Och jättesvårt är häftstift – ur min mun vill ordet ritstift istället.

Är det någon som vet vad häftstift heter på finska? Varför kallas det ritstift i mina hemtrakter? Vad säger ni andra finlandssvenskar, häftstift, ritstift eller vad?

19 kommentarer

  1. Aha, häftapparat – är det så det heter egentligen?

    Jag säger också ritstift, det är det enda rätta ordet för de där tingestarna som gör så ont att trampa in i hälarna (jag har testat – ofrivilligt).
    Enligt min finska ordbok heter det ”nasta” på finska, så ritstiften är åtminstone inte inlånade från finskan.

    Sedan slog det mig just att det måste vara något med de här häftande orden som gör att de inte funkar på finlandssvenska. Finns det egentligen något som häftar på ett eller annat sätt på finlandssvenska?


  2. ‘Ritstift’??? Det skulle jag trott var en blyertspenna eller en pastellkrita eller något dylikt… Vad i hela fridens namn har ett häftstift med att rita att göra?

    Har ni inte verben ‘häfta’, ‘häfta fast’, häfta ihop’, ‘häfta vid’ på finlandssvenska? Vad använder ni då i stället? Och vad heter ‘häfte’, som i ‘skrivhäfte’, ‘sånghäfte’?


  3. Säger nog ritstift. Tror också att jag stiftar ihop t.ex. papper med en stiftapparat. Sen finns ju också hålstansen. Heter det så i Sverige också?
    Häften har vi nog här i Finland också, åtminstone jag pratar nog om skrivhäfte o.dyl.


  4. Jag har för mig att gamla tiders ritstift faktiskt liknade dagens häftstift, även om de var längre och tunnare och hade metallskalle. Möjligen har ordförväxlingen uppkommit på det viset, eftersom man mycket väl kunde använda dessa ritstift i samma syfte som dagens häftstift. Häftstiften är ju en rätt modern uppfinning. Med ritstift idag avses ändå någon form av vass penna (känner inte till det där konstnärliga så bra).


  5. D, det var just det jag tänkte på. Häften har vi, men jag åtminstone pratar aldrig om att häfta fast/vid/ihop. På sin höjd självhäftande, men det känns väldigt uppstyltat.

    Och häften tror jag att vi till mans glatt pratar om utan att inse att ordet syftar på att sidorna i häftet har häftats ihop. :)


  6. Vild gissning – kan ritstift kallas så för att man sätter fast ritningar på ritbord med dem? Ingen aning om det är så eller inte… men det är så jag kallar dem iaf. Och det kan ju ligga något i att man man inte häftar ihop saker på finlandssvenska, att det är därför det inte är naturligt att använda ordet (utom förstås i häften… och självhäftande plast).


  7. Jag håller med D; jag hade trott att ritstift var något helt annat än häftstift! Tänk så olika ord det finns, det är verkligen intressant. Hålstans som Netta skriver om heter väl hålslag i Sverige?


  8. men, säger ni andra finlandssvenskar faktiskt självhäftande plast?? jag har alltid plastat mina skolböcker med kontaktplast… och det ordet använder jag fortsättningsvis fastän det är x antal år sen jag hade skolbäcker att plasta :-)


  9. […] My « Svenska skrivregler Kontaktplast 2 oktober 2008 TACK för alla jätteintressanta kommentarer som kommit!! Jag ska försöka svara på dem så snart som möjligt, men allt är lite mer hektiskt än vanligt just nu. Ändå kan jag inte hålla mig från att skriva om kontaktplast, som Netta nämnde i en kommentar till ett tidigare inlägg. […]


  10. Alla, intressanta funderingar! Själv hade jag inte kopplat ihop häfte med något som häftats ihop förrän jag läste era kommentarer…

    Alla såna där ”kontorsapparater” av olika slag är det ju så svårt att veta vad de heter… Hålslagare har jag börjat säga nu, och då förstår folk på skolan vad jag frågar efter… När jag gick lärarutbildningen på Peffan i Vasa blev vi tipsade om en artikel i (den finlandssvenska) tidningen Språkbruk som handlade om just sådana här saker… Borde se om jag hittar artikeln någonstans i mina gömmor…


  11. Häftstift heter nasta på finska. Sambon kallar dem ritstift men jag vet int varför. Och självklart HÄFTAR jag ihop saker medan han STANSAR fast dem.. :)


  12. Henni, vad ROLIGT att se dig här igen!! :) Och ja, precis som din sambo stansar jag också ihop saker, även om jag försöker lära mig att häfta. Häromdagen tog det en bra stund innan jag kom på ordet häftar när jag skulle förklara något för mina elever…


  13. Häftstift heter ju nasta på finska och då tänker jag på låten ”kun saan nastahamapaan takaisin kiitos soi ikenistä” =
    ”När jag får tillbaka min stifttand hörs lovsången från???….”
    Jaha ja..? Nu fattas ju ikenistä vad är det på svenska då?? Så är det hela tiden….. Skulle förklara för mina systrar vad bubbelbadkar heter ”bubbeli kylpy” kom de automaatiskt tjii fick jag jag för det, för de heter ju poreallas…*skr*


  14. Vad roligt! :)

    ”Ikenistä” är ett av de inre lokalkasusen: elativ pluralis. Det heter alltså ”ien” i nominativ singularis och ”ikenet” i nominativ pluralis) och betyder ‘tandkött’…

    Lovsången hörs ”från tandköttet”?
    Eller kan man säga ”från tandkötten” – kan ordet alltså böjas i numerus eller är det fråga om en obestämt myckenhet… om man t.ex. tänker på över- och underkäken?
    Vad tycker ni?


  15. Lauras kommentar får mig att känna mig så oerhört stolt äver att jag lärt mig bemästra ett språk som använder sig av något som låter så invecklat som elativ pluralis. Däremot är jag väldigt tacksam över att jag kan använda finska kasus utan att behöva veta vad de heter. :)


  16. Ja, till all lycka använder man dem oftast utan att behöva veta vad de heter :)

    Men jag funderar ännu på om substantivet ”tandkött” kan böjas i plural. Om man jämför med ”kött”…
    ”Köttet finns i kylskåpet” kan man säga men om det finns två olika sorts kött där? ”Kötten finns i kylskåpet” är väl otänkbart?
    Hur är det då med ”tandkött”? Skulle ni t.ex. säga att ”det kliar i tandkötten”?


  17. Jag tycker dessvärre att både kötten i största allmänhet och tandkötten sådär mera specifikt känns väldigt ovana och obekväma.


  18. Så tänkte jag också…blev bara fundersam när jag märkte att det fanns en dambalett kallad ”Tandkötten” (knuten till Odontologiska Fakulteten vid Sahlgrenska Akademin). Men det är kanske fråga om studentikos humor :)


  19. Intressant allt detta med kötten och tandkötten! :) Båda två låter främmande i mina öron men det var lite roligt med Tandkötten faktiskt! :)



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: