h1

Bauta

19 februari 2008

Strax före jul var jag på en disputation vid Umeå universitet där Susanne Haugen försvarade sin avhandling Från bautasten till bautastor. Det var intressant!

Avhandlingen handlar om hur ordet bautasten kom in i svenskan från isländskan i mitten av 1600-talet. En bautasten var en minnessten, ungefär som en runsten fast utan text (tror jag i alla fall). I slutet av 1700-talet kom ordet för första gången med i en svensk ordbok, och sedan dess har det funnits med i svenska ordböcker. Ordet blev dock mer och mer ovanligt, enligt bruklighetsmarkörerna i SAOL, ända fram till 1973 (SAOL 10). Därefter ökade användningen igen. Varför?

Den mest troliga förklaringen till att bautasten igen börjat användas mer och mer är den populära serien Asterix, där figuren Obelix har en stor uppgift som bautastensleverantör (om jag förstått det rätt, jag är själv pinsamt okunnig om Asterix…).

Det intressanta är dock att folk så småningom har börjat tolka ordet bautasten som ‘stor sten’, trots att det inte finns någon sådan betydelse i det från början. En orsak till detta kan vara bilderna av bautastenar i Asterix… Bauta- har också börjat användas som ett förstärkande prefix som helt enkelt betyder ‘stor’, i exempelvis ord som bautastor. Förleden bauta- finns faktiskt med i SAOL 13 (2006).

Bland de ord som Haugen funnit som är bildade med prefixet bauta- kan till exempel nämnas bautahurra (1985), bautakonsert (1993), bautakliv (1998), bautamåne (1999), bautasuccé (2000), bautautredning (2002), bautasemla (2003), bautapudelkonferens (2004), bautaångest (2005) och bautaprojekt (2006).

Oerhört intressant att det går att spåra ett ords intåg i svenskan och att ordet sedan håller på att dö ut, men återupplivas tack vare Asterix, och senare får en ny betydelse och ny funktion. Spännande!

Själv förknippar jag starkt bauta med högstadietiden… Då var allt bauta… Mitt intryck är att det inte används lika mycket längre som då i mitten av 1990-talet, vad säger ni? Men fortfarande händer det då och då att jag använder det. Gör ni? Särskilt mycket använde jag det strax efter disputationen, märkte jag… :)

Det här blev ett ganska långt inlägg, men det är bauta värt, tycker jag! :) Nu ska jag packa ner bautaavhandlingen i flyttlådorna.

8 kommentarer

  1. Jo, bauta är det bautalänge sen jag använt… :D Det blir nog högstadiet eller ännu tidigare, men en period var det väldigt inne. Sen blev det väldigt ute. Jag trodde faktiskt förleden betydde ”jätte”. Där ser man…


  2. Mia, jag hade heller ingen aning om varifrån ordet kom… För mig har ordet på något vis alltid känts lite finskt på något sätt – diftongen au är ju inte så svensk precis… :) Om jag minns rätt så tror jag att Haugen också skrev något om att det använts flitigt i Svenskfinland, eftersom uttalet är så naturligt för oss där… I Sverige har det uppstått andra former som t.ex. banta, kanske eftersom au känns främmande… Om jag minns rätt alltså… Jag har packat ner boken nu så det är lite svårt att kolla… :)


  3. Ja, bauta användes faktiskt i högstadiet :)


  4. I Österbotten är det inte så konstigt med au-diftong. Vi har ju massor av gamla ord i folkmålen med denna primära diftong, även om vi, till skillnad från gotlänningar och jämtlänningar, uttalar den -öu. Skulle bauta ha funnits i äldre österbottniska hade vi troligen uttalat det ”böut”.


  5. jukk, kul att bauta är bekant för dig också! :)

    Intressanta tankar kring diftongen au! :) I min dialekt skulle det kanske istället ha uttalats öi… Vi säger t.ex. föise och inte föusi


  6. Åh, jag hade gärna gått på den där disputationen, men jag har för mig att den ägde rum dagen efter att jag hade flyttat från Umeå. Hade Susanne i mina två sista kurser vid universitetet, men också i en kurs i isländska här i Vasa före jag själv flyttade över Kvarken. Roligt att jag fick ett referat här via din blogg! :)


  7. Intressant! Vi använde bauta någon gång i slutet av lågstadiet och början av mellanstadiet (d.v.s. runt 1993), då var allt bauta. Bautastor var nog den vanligaste kombinationen, tror jag. Nu skulle jag inte använda det, och faktum är att jag inte tänkt på det på länge förrän jag läste det här inlägget.


  8. tanja, ja disputationen var jätteintressant. Och tidpunkten ja, ja det var väl typ sista vardagen före jul, så många studenter hade väl nog åkt hem. Lite synd att disputationen råkade vara just då, för det händer så sällan att folk disputerar i just vårt ämne…

    Elisabeth, jag har också många bausta-minnen från just 1993-1994… :) Jag har kommit på mig själv med att använda det då och då på sistone… :)



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: