h1

Boklista

7 februari 2009

Jag brukar inte direkt falla för listor, men den här gillade jag. Tack Ika!

Senaste bokköp:
Jag väntar på ett adlibrispaket med Marjane Satrapis serieroman Persepolis del 1-4 som jag velat köpa i två år nu, och Åsne Seierstads Ängeln i Groznyj som ska bli en födelsedagspresent.

Senaste bibblolånen: Det måste ha varit Alexander McCall Smiths The No. 1 Ladies’ Detective Agency. Jag har läst den på svenska, men funderar på att läsa delar av den på engelska med mina nior… Får se hur det blir… Är tyvärr lite för dålig på att låna böcker – min inköpströskel är tämligen låg.

Senaste utlästa boken: Gör vad du vill av Erlend Loe. Egentligen vill jag helst läsa hans böcker på norska, men just den här impulsköpte jag på Pocket Shop när jag väntade på bussen i stan häromveckan… Underhållande och hemsk om vartannat. 18-åriga Julie får ett sms av sin pappa som är på semester i Afrika: ”Vi störtar. Älskar dig. Gör vad du vill. Pappa”

Favorittidning: Oj, jag läser inte så många tidningar nuförtiden, men försöker hinna med att läsa Språktidningen från pärm till pärm. Dagstidningar har vi inte i pappersversion, men jag försöker kolla vasabladet.fi, vk.se och unt.se så gott som dagligen.

Plats där jag helst läser: I sängen. Eller vid köksbordet om jag äter ensam.

Så sorterar jag min bokhylla:
– x antal hyllor med romaner i alfabetisk ordning (tack min älskade som kom på att genomföra den fantastiska idén), och de romaner som jag vill läsa inom en nära framtid skjuter jag in en liten bit från hyllkanten. Fast sedan glömmer jag ändå bort dem…
– en hylla med lyrik och novellsamlingar och ordspråkssamlingar
– en hylla med biologiböcker (t.ex. Nationalnyckeln)
– en hylla med kyrkofäder (se här)
– några hyllor med övrig kristen litteratur
– en hylla med biblar (ja, det börjar bli rätt många på några olika språk)
– en hylla med allt möjligt, från reseguider till första hjälpen-bok
– en hylla med ordböcker
– några hyllor med språkvetenskaplig litteratur
– någon enstaka hylla med litteraturvetenskap och pedadogik
Ja, ganska strukturerat och lätt att hitta i. För oss i alla fall… :) Och bokhyllan (Billy i ekfaner med glasdörrar till, glasdörrarna är det bästa vi investerat i!!!) börjar bli rätt stor nu…

En bok som jag minns att jag läste när jag var liten: Ojdå… Innan jag läste själv: Knubbis, en bok med rim och ramsor som mamma och pappa fått från rådgivningen. Den lästes flitigt tillsammans med mig. En annan bok som jag minns att jag tyckte om är röd med ett nyckelhål på framsidan och så är det ett rött garnnystan som man följer genom boken… Jag minns inte vad den heter… Jag lärde mig läsa själv först efter att jag börjat skolan (minns att jag var besviken när några i min klass kunde läsa redan innan vi började, själva poängen med skolan var ju att man skulle lära sig läsa, tyckte jag då), och jag kommer faktiskt inte ihåg vilka böcker jag läste där i början… Men snart kom Kittyböckerna in i bilden.

Vilken bok i min bokhylla har jag ägt längst: Oj *reser mig upp för att gå och kolla* det måste nog vara den röda psalmboken som jag fick i ettan eller tvåan… eller möjligen en orange Barnens bibel. Så gott som alla mina barnböcker finns hemma hos mamma och pappa, och så har jag inte heller koll på vilka böcker som är mina, och vilka som tillhör mina syskon… Men en som jag är säker på att är min är Vi bodde i Helenelund av Ann-Madeleine Gelotte som jag fick av mina faddrar när jag fyllde åtta eller nio (tror jag). Jag kanske skulle ta hit den…

Vad ser jag mest fram emot att läsa i vår: Jag ska försöka ta mig tid att läsa Khaled Hosseinis Flyga drake. Den har legat och väntat på mig sedan i somras. Fast nu har jag redan sett filmen för jag vill visa den för mina nior. Annars brukar jag alltid läsa boken innan jag ser filmen…  Och så ska det bli intressant att äntligen få läsa Persepolis. Och Fogelströms stad-serie har jag länge tänkt börja på… Om det nu blir så mycket tid till att läsa annat än nationella prov-uppsatser, vi får se… :)

Ja, det var det. Nu vet åtminstone jag lite mer om mig själv och mina böcker… :)

8 kommentarer

  1. Den där röda boken heter Historien om någon. jag minns den lite vagt från min barndom också, tror vi läste den i typ förskolan eller liknande.

    Och om poängen med att börja skolan var att lära sig läsa är det inte så underligt att jag inte var helt igenom begeistrad under mitt första skolår… Det handlade för mycket om saker jag redan kunde som jag av någon anledning ändå var tvungen att träna på för att läraren hade bestämt det.

    Persepolis läste jag i höstas. jag tyckte om den, mycket för att det kändes som ett ovanligt men spännande sätt att ta del av Irans moderna historia. Fast lite, lite överreklamerad tycker jag ändp att den är. Bra, men man ska inte ha skyhöga förväntningar.


  2. Ika, ah, Historien om någon, ja! Så var det ju! Tack!

    Ja, kan tänka mig att skolan kändes meningslös i början… :) I min klass (30 personer – eller vänta, kanske tänker jag på min ”lilla klass”, 15 personer) var det kanske 3 st som kunde läsa, varav en så småningom flyttade till din by. Medan vi andra plöjde på med Ole och Elsa fick de läsa Leo (tror jag).

    Roligt att du läst Persepolis! Jag ska försöka att tona ner mina förväntningar lite… :)


  3. Aha! En del av detta visste jag ju redan om dina böcker, men det var ju kul att läsa ändå. Själv tog jag faktiskt och räknade mina böcker förra veckan. Hade gjort en liten omstrukturering av alla böcker och passade då på att räkna dem. Det blev 540 stycken +/- några stycken. Då har jag inte räknat med diverse barn- och ungdomsböcker och viss kurslitteratur utan bara det som står framme. Jag får se om jag testar din lista någon gång senare. :)


  4. Vi hade bara Ole, Leo och Elsa som någon sorts extraböcker, och inte som läseböcker. Istället hade vi en röd bok om två finlandssvenska syskon, tror flickan hette Isa. (De hade i alla fall en kusin som hette Viktor och bodde i Vasa). Jag läste under stora samvetskval ut boken hemma samma dag som vi fick den. Samvetskvalen kom sig av att jag inte trodde att man fick läsa i förväg. Mitt sjuåriga jag kunde dock aldrig komma över tillräckligt med läsbart material, så läseboken var oemotståndlig.
    Såhär i efterhand önskar jag att den här läsivern när det gäller skolböcker hade hållit i sig under de närmaste två decennierna… Dessutom önskar jag att jag haft en lärarte i ettan som gett mig lite mer krävande läsuppgifter. Jag hade säkert varit nöjd med att på egen hand läsa genom en ”riktig” bok medan mina klasskompisar satt och försökte foga ihop tre bokstäver till ett ord.


  5. AKO, tack för kommentaren! :) Jag har inte räknat våra böcker på sistone, men vet att vi gjorde oss av med drygt 70 st när vi flyttade förra vintern… Och sedan dess har vi nog köpt en del nytt. Räknade en gång mina romaner (kanske för något år sedan) och landade ungefär på 300, kom fram till att jag hade läst kanske hälften… Det finns mycket kvar att läsa! :)

    Vore kul att läsa din lista någon gång! :)

    Ika, ja… Jag sliter lite med samma sak just nu fast med engelskan. Jag har vissa elever i sjuan som jag måste hitta betydligt mer avancerade uppgifter till för att de inte ska tråka ihjäl.

    Läsinlärning är förresten något som jag är pinsamt okunnig om. Det var inget vi direkt fick lära oss under högstadie- och gymnasielärarutbildningen… Lite synd, för det hade nog varit bra att ha lite koll även på sånt, tror jag. Nåja, inget hindrar ju att man förkovrar sig lite på egen hand…


  6. […] äger, ja. Härlig språklek, och tänkvärt budskap också. Visserligen har jag nyligen avslöjat att jag inte är så bra på att låna böcker på biblioteket som jag borde/skulle vilja vara, men […]


  7. Jag har faktiskt också ett litet smygintresse för läsinlärning, även om jag fortsättningsvis tycker att lärare, det ska någon annan än jag vara. Men läsinlärning är ändå intressant! Hur kommer det sig att i princip alla människor kan lära sig läsa? Skriftspråket är ju ändå inte medfött, men anlagen till färdigheterna för skriftspråket verkar ju vara det. Varför? Vad gör man med de här färdigheterna i kulturer utan skriftspråk?

    Sedan är ju själva läsningen också fascinerande, att man inte kan välja att backa utvecklingen och bli icke-läsande, att man inte ens kan se en text utan att läsa den. Det är som att cykla…
    Och, förstås, eftersom jag själv var en tidig läsare och minns min egen läsinlärning som något som mer eller mindre bara hände så undrar jag ju hur det egentligen gick till. Varför blir en fyraåring nyfiken på bokstäver, börjar klippa dem ur dagstidning och sätta ihop dem till nya (förvisso icke-existerande) ord?


  8. Ika, ja, det ÄR spännande med läsning och läsinlärning! :)



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: