Häromdagen fick jag en fråga i en kommentar här om stavnings- och uttalsregler, och ja, stavningsregler är ju intressanta på sitt sätt. De senaste dagarna har jag läst en norsk roman, och jag fick då syn på många ord som jag inte sett på några år… Och blev samtidigt påmind om att norskan och svenskan valt ganska olika vägar när det gäller stavning…
I många fall har norskan ”förnorskat” stavningen av ”internationella” ord medan svenskan har behållit en mera internationell stavning… Medan vi i svenskan skriver giraff, chimpans och choklad skriver norrmänen sjiraff, sjimpanse och sjokolade. Sött på nåt vis, tycker jag :) Några andra sjarmerende (charmerande) ord på norska är sjampinjong (champinjon), sjalusi (svartsjuka), sjakk (schack), sjampo (schampo), sjanse (chans), sjef (chef), sjekke (checka, kolla). Svenskan har alltså större variation i stavningen av sitt sje-ljud än norskan har.
När svenskan har ändelserna -tion, -xion och -sion har norskan helt enkelt –sjon. Alltså heter det på norska definisjon, tradisjon och nasjon med -sjon istället för som i svenskann -tion. (Här är också uttalet intressant – i finlandssvenskan har vi ju ett hörbart -t medan -t (vad jag vet) inte alls hörs i sverigessvenskan (och givetvis inte heller i norskan).) På samma sätt skriver man i Norge misjon och eksplosjon istället för som i svenskan (och i många andra språk) mission och explosion. Till slut har vi då i svenskan reflexion (som ju faktiskt oftare skrivs reflektion) medan det på norska heter refleksjon.
Slutsats: för en invandrare vore det kanske lättare att lära sig norska eftersom de skriver alla sje-ljud (nästan, det finns förstås undantag) på samma sätt. Men samtidigt ligger svenskans stavning närmare den stavning som finns i många andra språk (t.ex. engelska och franska) och det finns ju också fördelar med det…
Oj, en ny tanke: en liten snabbkoll i min danska ordbok visar att danskan inte har den sj-stavning som norskan har, utan att den danska stavningen är mer lik den svenska och den internationella. Jag kan tänka mig att en av förklaringarna till att norskan har sj-stavningen är att man velat markera sin status som ett eget språk gentemot danskan… Norska skriftspråket som sådant är ju ganska ungt – det var inte så länge sen som norska författare (t.ex. Ibsen) faktiskt skrev på danska… Så jag kan tänka mig att det kan vara en orsak till att man valt att förnorska stavningen i många ord… sj-stavningen.
Hm – det var en intressant tanke som jag aldrig tänkt förr… Och det är ju inte precis sällan som jag lär mig/inser nya saker om språket genom inläggen och kommentarerna här på bloggen… :)
————————————————————————————
Kommentarer från bloggen.fi/my
Inkommet 4.4.2007 07:42:38
Är det skillnad mellan nynorsk och bokmål vad gäller sj-ljudets stavning? Borde jag förstås veta men eftersom du kan mer norska än jag så frågar jag dej :)
Carola
http://bloggen.fi/ordklyv
Svar:
Nej jag troooooor att både bokmål och nynorsk har samma stavning på sj-ljudet… Skillnaderna mellan bokmål och nynorsk ligger väl lite mer i böjningsändelser och diftonger och sånt, om jag kommer ihåg rätt… Men jag tror att de stavar sj-ljudet lika… Är inte så hemma på nynorsk – har aldrig läst nån bok på det, mest bara mail från kompisar o.s.v….
Inkommet 5.4.2007 14:05:36
Norrmännen, liksom finlandssvenskarna har ju bara ett enda ”Sje”-ljud, nämligen ”sje”. Därför behöver de naturligtvis bara en stavning i Norge. Svenskarna har flera olika ”sje”-ljud, och därför många stavningar som reflekterar de många ljuden. Jag förstår att det blir lite svårt för er finlandssvenskar; ni har norrmännens uttal, men svenskarnas skriftspråk.
Slumpsmurf
Svar:
Ja det kan det nog ligga nåt i… Jag har ju jättesvårt med svenskans sje-ljud – kommer aldrig att klara av dem…
Inkommet 6.4.2007 10:57:06
Det här var ett intressant inlägg! Vad roligt det är att se dina språkförklaringar! Jag minns själv hur jag kämpade med sje-ljuden. Tungan ville inte och så fel det blev ibland. Men nu sitter dom allihop en länge. Jag har funderat ibland om det kan vara så att man har lättare att ta in andra språkljud när man är ung, under 16 typ? Vet du? Jag var 15 när jag flyttade hit och fick tungan att ta sig an rikssvenskan. Men jag har träffat några finlandssvenskar som flyttat hit äldre än 15-16 och som inte kan bl.a sje-ljuden hur länge den än varit sen. Det är lika bland andra invandrare. Som ung är det väl lättare att få in ett nytt språk utan brytning helt enkelt.
Månn
http://bloggen.fi/caolila
Svar:
OJ jag tror att jag är lite trött – skrev svaret på din kommentar som en ny kommentar istället för som ett svar här… :) Kan kanske skylla på att jag sitter vid en främmande dator?? :)
Inkommet 7.4.2007 10:32:32
Ja det ÄR faktiskt så att man som vuxen har svårare att lära sig uttala ett främmande språk än om man är ung när man lär sig det. Gränsen lär gå någonstans vid 12 eller så, när man kommer in i puberteten. Innan dess är hjärnan mer formbar, och då kan man lära sig nya ljud bättre. Det finns t.o.m. de som hävdar att man som vuxen ALDRIG kan lära sig uttala ett nytt språk helt felfritt – det kan givetvis diskuteras… Men ju yngre man är när man lär sig språket, desto bättre (ur uttalssynvinkel sett). Så för dig var det bra att du kom till Sverige när du var så ung :)
Svar:
My 