Ryggsäckar
11 mars 2009Det finns ett ord som jag burit på i flera år, men aldrig riktigt kommit ihåg att skriva om. Jag stötte på ordet någon gång i samband med att jag lärde känna min man, och det är ett rätt bra ord. Det skulle kunna fylla en lucka i mitt vardagsspråk, men av någon anledning har jag inte riktigt börjat använda det än. Ordet är ryggan.
I Norge talade man om sekken, kort och vardagligt. Praktiskt. Det anammade jag direkt när jag bodde där. I Sverige hör jag många säga ryggan, men det har jag alltså inte riktigt börjat använda själv än. Vad säger man i Svenskfinland? Jag kan inte komma på något särskilt… Men ryggsäcken är ju aningen långt och krångligt, och det känns inte så dumt att förkorta det till ryggan (eller sekken i Norge).
Så ryggan är något jag kan lära mig från sverigessvenskan. Fast på dialekt funkar det inte riktigt… Ordet ryggen (alltså kroppsedelen) uttalas ju [ryddjin] på min dialekt, och vad skulle då ryggan bli? [Ryddjan]? Ord som slutar på -a brukar väl ofta vara feminina i våra dialekter, skulle det kunna bli [ryddjon]? Nä, jag vet inte. Det kanske inte funkar på dialekt. [Setjin] låter lite mer redigt österbottniskt, i så fall.
Men det finns ett ord som vi finlandssvenskar använder som fyller en lucka i sverigessvenskan (vad jag vet, i alla fall). Rinkka. Ja, ett finskt ord. Och åh så praktiskt. Vad är en rinkka (eller på dialekt rinkko) då? Det är en stooor ryggsäck, alltså i 50-60-liters klassen (eller något i den stilen). Finlandssvensk ordbok stavar ordet med ett k, rinka. Jag stavade det nu helt spontant med två k, men det är inget ord jag brukar skriva så ofta, och följaktligen har jag aldrig reflekterat över om det ska vara ett eller två k. Men, visst är det ett bra ord?
Slutsats: TACK Sverige för ryggan! Och varsågod, här får du rinkan (ja, okej, vi säger väl ett k då – det låter mer svenskt).
My 
‘Ryggsäck’ har alltid dugt bra åt mig. :-)
Två ‘k’ i rad har man väl aldrig i svenskan, bortsett från i sammansatta ord? Eller förekommer det i finlandssvenskan?
D, nej, vi har inte två k i rad i finlandssvenska, inte egentligen. Men vi använder ju en del finska ord i finlandssvenskan, och de kan ha två k i rad…
Rinkka är ett finskt ord och det tycker jag inte alls är samma som ryggsäck, vilket är det enda vedertagna ordet häromkring. Eller ryggsettjin som vi säger på dialekt.
Trevlig blogg… jag gillar vårt språk och är glad att jag hittat hit.
Ryggan som ord är frekvent förekommande här i Småland, i synnerhet bland skolbarn. Däremot uttalas det lite märkligt när det inledande R:et försvinner i en grötig massa.
Inga ryggsäcksförkortningar här… istället brukar jag tala om ”tajten” eller ”kånken”, beroende på vilken ryggsäck jag använder för dagen. :) För ”ryggsäck” ÄR ju lite otympligt…
Förresten, hur förklarar Finlandssvensk ordbok rinka?
Här säger vi både ryggsäck och rinka. Ryggsäcken är liten och rinkan är stor. Jag skulle definiera en rinka som en stor ryggsäck med breda axelremmar (ofta vadderade) och minst ett par remmar att spänna fram på, en i brösthöjd och en i midjan. Rinkan är också till sin karaktär långsmal och brukar ha diverse olika remmar att spänna fast exempelvis sovsäck med. Rinkan är ofta kring 60-70 liter, men kan nog vara mindre eller större om den uppfyller övriga karakteristika. Rinkan är väl främst tänkt för (fjäll)vandring. En bra rinka är ergonomisk. Min är det inte. Därför använder jag den sällan numera. Men den var bra att ha under studietiden då diverse saker skulle fraktas på tåget. Typ. Så tycker jag :-)
Säger sverigesvenskar alltså ryggsäck om såväl små ryggsäckar som rinkor? Norrmännen då, har de ett eget ord för rinka? Kunde man ju tänka sig, de som far ”på tur” titt som tätt. Iaf de norrmän jag hör talas om…
Små ryggsäckar typ kånken fanns inte riktigt när jag var barn; de blev vanliga först på 80-talet. Så på den tiden tänkte man i första hand på något större när man hörde ordet ‘ryggsäck’, antingen militärens stora klumpiga och fruktansvärt baktunga säckar utan mes, eller också Fjällrävens och Haglöfs aningen mer ergonomiska med mes. Jag säger aningen, för den tidens mesar var både tunga och spikraka. Ingen lättmetall, böjda stänger eller bröstrem där inte, och om det alls fanns midjebälte så var det bara en enkel ovadderad rem.
Fast det är klart, går man tillbaka några decennier till så hade ju skolbarnen något som liknade en portfölj med axelremmar. Jag vet faktiskt inte vad man använde för ord om dem, men jag tror knappast de kallades för ryggsäckar.
Det gamla svenska ordet för en liten ryggsäck torde väl vara ‘kont’, som i ‘näverkont’. Enligt Våra Ord kommer det från finskan.
Netta: Jag försökte laborera med lite olika varianter för att hitta skillnader. En skillnad skulle kunna vara att vi med ”ryggsäck” menar skolryggsäck och att vi säger ”fjällryggsäck” för det som du kallar ”rinka”. Men det funkar inte. En annan variant skulle kunna vara att ”rygga” bara kan användas för en liten ryggsäck, men det funkar inte heller, jfr. ”sen packa’ vi ryggan, drog vidare i landet” från Afasi & Filthy (”Sverigetrotters”) där det står klart att det är en stor ryggsäck som avses (och eftersom jag gick i samma skola som dem så borde vårt språk vara hyfsat lika). Så jag tror nog att ”ryggsäck” och även ”rygga” refererar till alla sorters ryggsäckar, med ”skol-” eller ”fjäll-” som prefix om vi måste skilja den ena sorten från den andra.
kicki, nej, jag menar inte heller att rinka är samma som ryggsäck, för det är två helt olika saker i min värld, precis som Netta förklarar. Eller olika och olika, rinkan är en större form av ryggsäck.
Sega pappan, välkommen hit! :) Jag kan mycket väl föreställa mig hur ryggan låter i dina trakter… :)
Mia, ah, tajten och kånken ja, det är ju du det! :) När jag hör ordet tajten tänker jag på dig! :) Och ja, visst är ryggsäck lite onödigt otympligt.
I Finlandssvensk ordbok ges förklaringarna ramsäck, mes, bärmes och (förstås) ryggsäck. Hm, jag kanske är aningen oallmänbildad eller något, men jag kände inte till de orden…
Läs på Wikipedia vad det står om om ryggsäckar.
Netta, tack för en tydlig förklaring! :) Jag håller helt och hållet med dig i allt. Jag använder inte heller min rinka längre, men den var mycket bra att ha under UMU- och Åbotiden! :)
Jag funderar på vad norrmännen sa, men jag kan inte komma på något, så de sa väl säkert sekken om stora ryggsäckar också… Jag borde verkligen komma ihåg det, för vi använde ju rinkor en hel del under min tid i Norge/tillsammans med norrmän.
D, tack för en intressant kommentar! :)
David, tack att du delade med dig av dina tankar! :) Praktiskt med prefixen skol- och fjäll-!
Här träder som så ofta svenskfinlands två språksfärer fram! Ryggan var den etablerade termen under hela min grundskoletid (1992-) i östra Helsingfors. Det passar in bland uttryck som högga (högstadieelev) och jogga (geografi).
Om jag får lägga till mina två öre till diskussionen kring rinkans väsen, så skulle jag påstå att en rinka har en ”ram” i stål eller aluminium, förritiden kan den även ha varit gjord av trä. Det innebär indirekt att dess storlek och syften ofta är de som beskrivits ovan, men i grunden så är det stödet för ryggen som kraktäriserar rinkan.
Valter, oj, intressant! Jag hade ingen aning om att rygga användes i Helsingfors… Jogga sa vi i min hemby, men på högstadiet när elever från alla delar av kommunen plötsligt gick i samma skola blev det jegga, tror jag…
I Esbo brukade (och brukar, vad jag vet, trots att jag för tillfället är Stockholmsbo) säga ”reppu”, direkt lånat från finskan. Grundskolan gick jag 1994->. Selkäreppu heter det väl egentligen, men har nog inte hört någon finne yngre än 70 år använda det ordet.
Ang geografin sa vi gegga!
Linda, ah, reppu är ju bekant… :) Länge sen jag hört det!