h1

Hemifrån hem

1 mars 2009

När syrran kom hit tidigare i veckan hade hon med sig en massa godsaker till oss (Musta leima-ost, malaxlimpa, färgade Tyrkisk peber…). TACK för det! :) Men den största överraskningen var ändå en bok som hon och mamma hittat på ett loppis häromveckan, Camilla Berggrens Hemifrån hem – berättelser om ett utvidgat hemland (2007). 20 cent fick de tydligen betala för boken. Vilket fynd! Jag har bara bläddrat i den hittills, men det verkar väldigt lovande. Boken handlar om ett antal finlandssvenskar (kända, t.ex. Mark Levengood, Lars Sund och Stefan Ingves, som okända) som flyttat till Sverige, och Berggren har träffat dem och intervjuat dem. Värdefullt för en som är i samma situation!

Jag återkommer säkert med tankar när jag läst klart boken.

11 kommentarer

  1. Den här boken minns jag att jag läste om i Husis när den var aktuell, Camilla Berggren jobbar ju åt dem. Minns att de hade med en lite förkortad version av intervjun med Stefan Ingves också, där han bland annat sa att det ju måste vara något allvarligt fel på finskaundervisningen i de finlandssvenska skolorna när så många studiebegåvade finlandssvenskar flyttar till Sverige för att de har svårt med finskan. Det här inspirerade mig att skriva ännu en kolumn om varför något är grundläggande fel i finskaundervisningen… (Det där ämnet måste, jämsides med folk som tycker att sanna historier är mer värdefulla än fiktion, vara min främsta käpphäst. Jag har ålagt mig själv kolumnförbud på ämnet finskaundervisning, känns nämligen som om jag har skrivit pinsamt många. Men det gör mig fortfarande så arg att det får vara som det är, och att så lite tycks förändras!)


  2. Ika, ja, finskaundervisningen kan man säga mycket om… :) Det vore intressant att läsa dina kolumner! Finns de på nätet någonstans?

    Jag har inte kommit till Stefan Ingves-kapitlet än, men det ska bli intressant att läsa. Orsaker till att folk flyttar till Sverige intresserar mig mycket. Jag har själv aldrig hört till den kategorin finlandssvenskar som ens funderat på att flytta till Sverige. Men plötsligt fanns det liksom inget annat alternativ. Plötsligt var det bara RÄTT att flytta!


  3. […] « Hemifrån hem Menföre 2 mars 2009 Nu börjar det snart bli vår, åtminstone på våra breddgrader. För […]


  4. Dessvärre hör kolumnerna till den typ av material som inte publiceras i nätupplagan. Men de finns fortfarande på min hårddisk i originalutförande (utom tre som jag skrev på jobbets datorer i somras, men de handlade inte om finskaundervisning). Om du vill läsa kan jag ju alltid maila dem?


  5. Ika

    Publicera gärna dina åsikter om finskundervisningen här så får vi se. Det är så lätt att kritisera allt möjligt vid sidan om, men verkligheten i våra klassrum är en helt annan än vad folk tror.


  6. Det är en bisak men ska man skriva ”finskaundervisning” eller ”finskundervisning”? Båda förekommer men finns det någon rekommendation?


  7. Har just nu i min hand ett utskick från utbildningsstyrelsen, där man skriver både finskundervisning och finsklärare utan -a-.


  8. (Jag tänkte avböja med tanke på kolumnens längd. Skulle sammanfatta min uppfattning, och kom sedan till att min kommentar blev ännu längre. Här är kolumnen, trots allt. Ingick september 2007 i Vasabladet.)

    Att göra finskan möjlig

    Ett par svenskösterbottniska gymnasier har utnyttjat flexibiliteten i den nya läroplanen och börjat erbjuda kurser i B-finska. Nu befarar man att B-finskan kommer att locka de elever som vill komma enkelt undan. Förespråkarna lyfter fram fördelarna med en mer praktiskt anpassad finskaundervisning, en finskaundervisning som dessutom är nivåanpassad och ger utrymme även för de svagare eleverna.

    I det gymnasium där jag gick för tio år sedan fanns ingen nivåanpassning över huvud taget. Alla klämdes in i samma undervisningsgrupp. Där satt jag, enspråkigt svensk, utan annat än flyktiga kontakter till det andra inhemska språket, jämsides med mina tvåspråkiga kompisar. Under min gymnasietid förekom en enda muntlig övning. Jag fick inte ur mig ett ord, låst som jag var av att förväntas tala finska inför vänner som själv kunde byta språk mitt i en mening, som talade finska i sömnen och hade gjort språket till sitt samtidigt som de lärde sig tala. Det var förstås skönt att den muntliga övningen aldrig upprepades. Men lite märkligt var det att medan vi i tyska och engelska ägnade oss åt att prata och leka med språket jämsides med grammatikundervisningen så bestod finskalektionerna enbart av grammatikplugg och läsande av åldriga artikelkopior ur finska dagstidningar.

    Under abiturientåret tillbringade jag en timme i veckan hos en privatlärare som redde upp min snåriga uppfattning om finsk grammatik. Det handlade inte om att klara sig i studentskrivningarna, det handlade om att över huvud taget kunna komma igenom gymnasiet för att få delta i studentskrivningarna.
    Sedan kom jag ut i verkligheten. Hösten efter studenten valde jag att tillbringa ett år på en finsk folkhögskola, där jag efter ett par timmar gjorde den häpnadsväckande upptäckten att jag inte alls var så okunnig som mina gymnasielärare hade fått mig att tro. Jag pratar numera finska obehindrat, om än knappast perfekt. Att åstadkomma skriven text på finska är fortfarande obehagligt efter att allt jag skrev i gymnasiet och lät läraren läsa kom tillbaka underkänt.

    Stefan Ingves, chef för Sveriges riksbank och med rötterna i Sydösterbotten, talar i en intervju i den nyutkomna boken Hemifrån hem om hur finskan var en bakomliggande orsak till hans sverigeflytt. Han kallar det en kulturell katastrof att skolan kunde undervisa i finska under så många år utan att eleverna lärde sig språket. Jag kan inte annat än hålla med honom, och samtidigt beklaga det faktum att den kulturella katastrofen fortfarande verkar upprepas.

    Jag tror inte på att lyfta bort grammatikundervisningen ur gymnasiefinskan, men jag skulle gärna vilja påminna alla som har ansvar för undervisningen om följande: Om det är något vi inte lär oss för studentskrivningarna utan för livet så är det just finska. Så snälla, ge även oss enspråkiga en chans. Metoderna kan ni välja själv, bara ni lovar att vi får en hederlig chans, bara vi får gå ut gymnasiet och känna att finskan är en möjlighet snarare än ett oöverstigligt hinder.


  9. Du har väl tänkt på möjligheten att du hade nytta av grundundervisningen i finska när du faktiskt kom i en sådan situation som krävde att du började prata.

    Antalet timmar i finskundervisningen gör det ganska hopplöst att få någon att kunna tala språket, utan i skolan ges eleverna verktyg för att sedan kunna utöva språket i praktiken (på ett sommarjobb, med finska kompisar, elevutbyte under en längre period och senare i arbetslivet).

    Om man slår ut antalet timmar man läser finska i grundskolan så blir det sammanlagt 28 dagar. Hur många lär sig ett främmande språk på 28 dagar, då attityden till språket ifråga är ganska negativ? Det är en helt annan sak med engelskan som barnen matas med via TV ända från späd ålder och dessutom är ett släktspråk till svenskan.

    Viktigt är dock att vi i skolan skapar en trevlig inlärningsmiljö så att man får känna att man duger och får misslyckas utan att det är en katastrof. Muntliga övningar förekommer varje vecka beroende på gruppstorlek, men egen praktik är det enda saliggörande.


  10. Kicki: Jo, jag är medveten om att jag har haft nytta – och dessutom ganska mycket nytta – av grundundervisningen när jag sedan stirrade demonen i vitögat och slängde mig ut i en nästan helt finskspråkig miljö. Det är ju inte det att det som lärs ut under skolans finskalektioner skulle vara meningslöst på något vis. Problemet som jag ser det är att i synnerhet i mitt fall handlade finskalektionerna allt för mycket om att beröva mig mitt självförtroende när det gäller finskan. Det är det jag när jag blir riktigt arg kan tycka är snudd på kriminellt – för det sista som borde få hända i en undervisningssituation är att eleverna inte längre vågar försöka.
    Jag hade egentligen hyfsade grundförutsättningar för att hänga med på lektionerna – jag upplever mig som språkbegåvad (numera innefattar detta även finska), och jag förstod väldigt mycket finska, mycket till följd av ett språkbasprojekt i sjuan där vi tillbringade varje måndag i finsk skola. Högstadiet kom jag också genom med sexor och sjuor i finskan och upplevde att även om det var svårt kunde man på något sätt hanka sig fram.
    Men den finskaundervisning som bedrevs i mitt gymnasium var alldeles för inriktad på att rätta elevernas grammatikaliska fel framom att uppmuntra dem att använda språket både på lektionerna och utanför skolan. Jag upplever själv att den stirrade sig blind på studentskrivningarnas utformning, och att allt för mycket kom att handla om just studentskrivningarna, på bekostnad av den faktiska språkanvändningen.

    Att elevernas attityder inte alltid är de bästa vet jag, men det är väldigt synd om lärarna till följd av detta ger upp. Det jag sphär i efterhand saknar är bland annat ett kulturellt flirtande med oss elever. Tänk om vi hade kunnat få lite smakprov på det som våra jämnåriga finskspråkiga konsumerar i kulturväg – exempelvis film och musik. Jag tror att man i många fall sätter ambitionerna lite väl högt när det ska ses på film – eller att läraren kör med samma filmer år ut och år in (som fallet i mitt högstadium). Inte kan skolan på egen hand ge en heltäckande bild av den finskspråkiga kulturen – men om man varje läsår introducerar en finsk film med tonårsfokus och lyssnar på och läser texten till åtminstone en finsk låt (som legat högt på listorna de senaste åren) så kunde man så många potentiella frön till intresse för den finskspråkiga kulturen. Heder åt alla finskalärare som bjuder sina elever på det här – jag vet att ni finns även om jag inte mötte er under min tid som elev!

    (Jag vann ju till slut, och det måste jag erkä’nna att jag fortfarande är mycket stolt över. Jag skrev M i finska (om än B-varianten därtill skrämd av gymnasieerfarenheterna), och jag pratar flytande finska till den grad att jag till och med kallats tvåspråkig i ett fall. Eventuellt måste man ha gråtit bittert över underkända finskakurser och svurit på att emigrera till ett ställe där man slipper språket för att till fullo kunna känna storheten i dessa befrifter.)


  11. Laura & kicki, finskundervisning “heter” det, det är det korrekta. På samma sätt heter det finsklärare, svensklärare m.m. MEN i Svenskfinland är finskalärare ”normalordet” (i Sverige anses det (bland ”eliten” åtminstone) vardagligt med svenskalärare). Finskaundervisning är det som oftast används (och det är ganska accepterat, tror jag…). Se https://sprakmy.wordpress.com/2006/12/14/vad-ska-du-bli-nar-du-blir-stor/ och https://sprakmy.wordpress.com/2008/05/10/larare-i-engelska/

    kicki, intressant att du råkade ha skrivelsen från utbildningsstyrelsen till hands! Börjar starkt misstänka att du är lärare… :) Vilka ämnen undervisar du i?

    Ika, tack för kolumnbidraget och dina tankar kring detta! Jag minns inte heller egentligen att vi hade några muntliga övningar i finska (tack och lov, tyckte jag då, det var ju skrämmande med sånt…). Jag hör till kategorin som klarade finsk(a)kurserna hyfsat bra, för jag förstod grammatiken, men jag kunde ju inte prata ett dugg. Och nu har jag glömt en stor del av grammatiken… :( Men jag har lite som projekt att läsa finska böcker för att upprätthålla lite finska… Har tagit mig igenom en, och köpt en till men inte börjat läsa än…

    Men här i landet räcker min finska till. Alla är glada över den lilla finska man kan, och man kan få använda den lite då och då och hjälpa till där man kan och behövs. I min klass har minst 20% av eleverna finska föräldrar/far-morföräldrar och några är fullt tvåspråkiga. De (även de som inte alls har någon finsk anknytning) håller på och tjatar på mig nu att vi ska ha lite finsk(a)undervisning någon gång på vår projekttid… :) Utmaning! :)

    Det var intressant att läsa om dina tankar, Ika, och även dina, kicki. 28 dagar!!! Jag hade ingen aning om det… Skrämmande.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: