h1

Orka

8 december 2007

Att jag tycker att det är otroligt spännande att se hur språket utvecklas och förändras har nog knappast undgått någon som brukar läsa min blogg… :)

En sådan språkförändring som jag lagt märke till på senare tid (efter att en kursare hade berättat om det) är att verbet orka numera också används i imperativ, alltså som en uppmaning… Förr har man väl knappast använt detta verb på det sättet, och jag vet inte riktigt när det har börjat användas så (kanske är det redan gammalt? För mig känns det i alla fall nytt eftersom jag aldrig hört det förrän kanske det senaste året… Men ibland ligger jag ju lite efter (se funderingar kring det här))… Men då och då dyker imperativ-orka upp…

Igår var det en som använde det i en kommentar på vk.se… Folk höll på och gnällde om en massa saker och då skrev kommentarören orka gnälla… När man använder orka som imperativ blir det alltså lite ironiskt…

Jag är säker på att jag skrivit ner fler orka-exempel någonstans men jag hittar dem inte just nu – jag har ungefär en miljon lappar på mitt skrivbord (+ x antal meddelanden sparade i min telefon + några utkast sparade här på min blogg + 8 sidor i ett Word-dokument) med intressanta språkobservationer som jag vill blogga om någon gång… Men – ett exempel lyckades jag till slut hitta, också från vk.se (kommentarsfälten är en guldgruva!): orka köra för fort i stan, har man bråttom får man lämna hemmet tidigare var det någon som skrev i somras och diskussionen då handlade väl om hastighetsbegränsningarna i stan, om jag inte minns fel…

Min fråga: känner ni till den här användningen av orka? Om ni gör det, har ni någon aning om hur nytt/gammalt det är? Och har ni hört det användas i Svenskfinland också?

11 kommentarer

  1. Orka i imperativform är ett av de mest rikssvenska uttryck jag känner till för tillfället, typ jämsides med fett och softa. Det är ord som jag aldrig själv skulle kunna använda, om det inte var fårgan om att ironisera eller markera att man medvetet imiterar det rikssvenska. Det är lite som att tala om vilsopee. :) Man vet att andra gör det, man vet vem som gör det, man förstår utnärkt väl vad de menar – men det hör absolut inte hemma i ens eget språk. Undrar hur länge orden kommer att behålla den här statusen innan de importeras till finlandssvenskan?


  2. Jag tycker nog att jag har sett ordet orka i den betydelsen. Kanske mest i blogger och sånt, typ ”orka vänta, orka läsa, orka plugga…”.


  3. Ika, kul att läsa dina tankar kring orka :) Och ja, bra beskrivning av hur det känns när man använder ord som inte är ens egna… :)

    ia, intressant!! Var det finlandssvenska bloggar eller sverigessvenska?


  4. Det här med orka är jätteintressant :) Jag har inte tänkt på det men hör det ofta användas och har läst det här och där. Även om det är en imperativform så används det väl inte riktigt som en uppmaning utan mer ironiskt, som du också skrev. Jag tycker att det ofta används med ett förstärkande ”men” före: ”Men orka!” Jag kommer att tänka på ett annat exempel som jag tycker liknar ”orka”, nämligen uttrycket: ”Spela roll!” som också används ironiskt när något inte alls spelar någon roll. Det kan hända att jag är helt ute och cyklar nu… :)


  5. Anna, ja visst är det intressant!! :) Du har rätt i att det ofta används med men, det stämmer ju nu när jag tänker efter. Det hade jag inte tänkt på innan! Och uttrycket spela roll! liknar ju faktiskt lite grann, kul! :) Jag vet inte om jag hittat på dig själv men när jag är lite småirriterad på min man när han håller på och fånar sig (t.ex. härmar mitt spårk… det kan göra mig galen, typ) så brukar jag säga fåna dig åt honom, också ironiskt…

    Förresten fanns det en till kul imperativ på vk.se en gång i somras tror jag det var… Någon inledde sin kommentar med ordet Sucka…… Då var det ju inte ironiskt menat för personen ”suckade” verkligen över något i sin kommentar, så lite annorlunda än orka var det nog… Hm, kom på nu att jag kanske bara skulle ha skrivit suck (som ett substantiv eller snarare interjektion, utrop…), men det är lite kul att imperativformerna börjar användas på lite nya sätt tycker jag :)


  6. Helt klart ett fenomen i Sverige tillsvidare, men man vet ju aldrig när det kommer hit till svenskfinland också. Som det irriterande ”typ” har gjort.


  7. kicki, det ska bli spännande att se när (om?) det kommer till Svenskfinland… :) Det brukar ju dröja ett tag tills nya uttryckssätt dyker upp i Svenskfinland – om de alls gör det…


  8. Det förekommer nog redan i Finland… ”Men, ork!” har jag faktiskt hört bland högstadieelever i Österbotten. Då har det också använts ironiskt t.ex. om de uppmanats att jobba med skoluppgifter. Tror att jag också har hört min 16-åriga bror använda det. Än så länge har jag inte börjat använda det…


  9. Joanna, oj va kul!! :) Kan se de trötta högstadieeleverna framför mig och också föreställa mig hur de låter… :)

    Kul också att uttrycket anpassas till det lokala språket – imperativ utan -a på slutet, det är ju rätt självklart egentligen men jag hade inte själv tänkt på att det ju skulle bli formen ork och inte orka som anammas av de österbottniska tonåringarna. TACK för din kommentar, det var glädjande nyheter! :)


  10. ”Men bry de”! har jag faktiskt hört vid närmare eftertanke nu när Joanna nämner sitt uttryck. Ironiskt menat, alltså bry dig inte i själva verket.


  11. kicki, kul! Jag är inte säker på om jag hört det, men jag kan mycket väl tänka mig att det används! :)



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: