h1

Cykelord

5 december 2007

Mitt huvudsakliga transportmedel i ur och skur är cykeln. Denna fantastiska uppfinning… Och många roliga namn har den också.

På standardspråk: cykeln. Det använder jag rätt ofta.

På mammas dialekt: pedn. Det använder jag väl ibland typ med mina syskon, mest lite skämtsamt eftersom vi alla vet att det inte heter så på vår dialekt, men vi tycker det är lite kul att säga så ändå…

Fammo och faffa talar om vilsopee. Det säger jag egentligen aldrig, möjligen om jag pratar med mina syskon, men oftast väljer jag något annat ord. Men det är ett mysigt ord tycker jag. Och det är ju ganska uppenbart att det härstammar från det äldre svenska ordet velociped. På Wikipedia läste jag att ordet cykel (från engelskans bicycle) allmänt ersatte velociped på 1930-40-talet. Men jag undrar om velociped är en eller ett… Jag undrar om det inte är en…? Vad tror ni? Men fammos och faffas vilsopee skulle jag utan tvekan säga att är ett… Lite mystiskt…

Det händer sig också att fammo helt enkelt säger hjule. Det är kul tycker jag! :) Ja ska ta hjule å far ti byjin. Jag brukar dock aldrig använda det, men det är charmigt på nåt sätt, tycker jag! :) (Fast jag märker ju också att jag i allmänhet älskar alla gamla ord som jag förknippar med fammo och faffa… :))

Sen finns ju hojen också, men det använder jag så gott som aldrig.

Använder ni dessa ord? Och känner ni till andra cykelord?

I allmänhet brukar man i språk ha många ord för saker som man använder mycket ofta. Och cykeln är ju ett typiskt exempel på en sak som används ofta och som har många beteckningar… Så gott som varje gång jag sätter mig på cykeln är jag tacksam över att den existerar. Billig, miljövänlig och motionsfrämjande. Även på vintern funkar den rätt bra, har jag märkt… :) 

17 kommentarer

  1. ”Vilsopee” sade vi alltid i min barndom, men numera har vi övergått till ”pedi”, som kan vara både ”ein ped” och ”eitt ped”. Däremot i bestämd form alltid ”pedin”. ”Greinspeli” brukar somliga skämtsamt säga.


  2. Ped/pedn på min dialekt. På standardsvenska är velocipeden en. Men på österbottniska varken en eller ett, utan ha/tan/hisin osv. Nämligen maskulinum.


  3. Däremot är ju hjule neutrum. Ete/hitt/hittje osv.


  4. Vilsopee brukar pappa också säga, fast jag skulle inte kunna använda det utan att vara mycket medveten om att jag använder ett för min vokabulär främmande ord. Men visst är vilsopee absolut ett neutrumord!

    Hjule använde jag mycket förr, i synnerhet med föräldrarna. Pappa använder det också, och mamma använder det mycket. I närpeskretsar byter hon dock till piede. Är det inte annars ganska intressant att olika former av velocipedförkortningar (pede, pedn) är så vanliga både i norra och södra Österbotten, men knappt alls i mellersta Österbotten. Och: I norr är pedn maskulin, men i söder är piede ett neutrum.


  5. kicki, intressant att ped kan vara både en och ett i obestämd form, men att bara en av dem funkar i bestämd form. Spännande!

    Och ja, greinspele har jag också hört – pappa kan säga det då och då. Kul ord! :)

    jukk, ja för mig är också ped (och cykel maskulina. Men även om de är maskulina räknas de väl till en-gruppen…? För utrum-genus delas ju in i maskulinum, femininum och reale (minns jag att vi lärde oss i högstadiet, men nu har det väl nog försvunnit ur skolböckerna)…

    Ika, kul att få bekräftat att vilsopee är neutrum! Jag kunde tänka mig att ordet skulle vara bekant för dig! :) Men ja, jag tänker också alltid att det är ett ”främmande” ord när jag använder det. Och därför blir det använt typ lite på skoj…

    Roligt att ni använder/använde hjule också! :)

    Och spännande att ped har helt olika genus i norr och i söder… :) Och ja, i våra hemtrakter är det ju egentligen ingen som talar om ped, det är ju rätt intressant!


  6. Hm, märkte nu att det är ju intressant att ped är en (maskulint) i norr och ett i söder, och hos Kicki – som ju befinner sig lite grann i mitten om än mer norrut än söderut kanske – kan det vara både en och ett i obestämd form… Ett slags mellanläge alltså :)


  7. Jag måste säga att det är så intressant med alla ”gamla” (ur min synvinkel då) ord som fortfarande finns kvar i finlandssvenskan! Och tänk vad bloggar är bra, för annars hade jag aldrig vetat om detta med de olika cykelorden. Angående genus skulle jag säga EN velociped (det enda ord, förutom hojen, som jag kände igen), men det beror nog mest på att det heter en cykel skulle jag tro.


  8. Elisabeth, ja, finlandssvenskan har ju rätt många ålderdomliga drag… :) Ord som försvunnit ur svenskan i Sverige är vardagsmat för många av oss (t.ex. använder jag alltid ordet ämbar, och typ aldrig hink, när jag är i Finland alltså… :)). Kul att du hittat hit till min blogg – det är värdefullt att få kommentarer och synpunkter från lite sydvästligare breddgrader också! :)

    Ja, för mig är det också självklart att det heter en velociped (på standardsvenska). Jag antar att vi på något sätt automatiskt tänker på en moped… och tar samma genus…? Och ja, som du säger – cykel är ju också en.


  9. På tal om mopeder… (seriöst, den här kommentarstråden kommer att fortsätta ända in i evigheten) I sydösterbotten pratar man om motorpied också, och om jag har förstått det rätt (teknisk terminologi är inte riktigt mitt starkaste område) så syftar man i det fallet på en motorcykel.


  10. I norr heter motorcykel motoped.


  11. Vi ska uppfylla Ikas önskan och fortsätta med cykelterminologi. Då kommer vi till stsäsn och kräntso. :) Det är sadeln och pakethållaren på P:öredialekt.


  12. Ika, jukk, intressant att motorpied/motoped används både i söder och i norr, men inte i Vasa-trakten (inte vad jag känner till i alla fall)… (kanske är det för att vi inte använder ordet ped överhuvudtaget i Vasa-trakten??)… Jag känner nog igen ordet, mamma och släkten norrifrån pratar om motoped

    De där sadel- och pakethållarorden hade jag aldrig hört, kul!! :)

    Förresten, på tal om cykelord… Jag brukar (brukade) alltid säga sits och trampor men har fått lära mig av min kära make att det ”heter” sadel och pedaler… :) Han tycker om att rätta mig ibland… :)


  13. pedn, men mina två cyklar är kallad vi sina namn (Tunturin heter Ellen som min mommo gjorde och Cresenten heter Jan-Erik. orsaken till två cyklar är att tunturin Edit den nya svindyra blev stulen utanför UB så jag skaffade en skrutt Cresenten istället att ha i Svea och en ny Ellen för försäkringspengarna som fick stanna hemhemma).
    Jag minns att mommo som dog för ca 20 år sedan någång benämde cykeln till velociped.


  14. Cecilia, va kul att du också har namn på dina cyklar!! :) Min cykel som jag hade i Åbo hette Astrid efter dess förra ägare, min farfars syster. Den jag har nu kallar jag nog bara Elina, som den också heter (Tunturi Elina). Den är faktiskt köpt i Sverige även om den är en Tunturi, känns kul! :) BRA är den också! Och jag hoppas få behålla den ett bra tag till, trist med alla cykelstölder :(


  15. ”Sitsin, pakeethållarin å trampona” på vår dialekt och inte att förglömma ”styystanjin å röiri” (på herrcyklar enbart). Varför det finns ”röiri” på herrcyklar är en gåta för mig, då det bara gör ont om man råkar landa opassligt på detsamma:)


  16. kicki, ja det där rörets uppgift är verkligen en gåta!! Kul med fler dialektord :)


  17. I Lovisa sa vi oftast velå. Och vi ”velade” iväg på velån ( sofistikerat som på franska, hahaha!)



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: