Archive for 7 september, 2007

h1

De/di och se/si

7 september 2007

På tal om de och dom i mitt förra inlägg… Jag säger numera ganska ofta dom när jag pratar, och inte di som jag brukade göra förr (för så säger man ju oftast i Finland). När jag bodde i Norge var det lätt – för tredje person pluralis i norskan, de, uttalas helt enkelt di, så där var det ju väldigt enkelt för mig att ”tala norska” åtminstone när det gällde det ordet. Det var ju bara att använda samma uttal som hemma.

Värre var det med verbet se. Hemifrån är jag ju van med att säga si när jag menar se, men det kunde man ju inte säga i Norge för där betyder si ‘säga’ och se uttalas helt enkelt se… Och jag minns att jag tyckte att detta var jättejobbigt, och det var fler än en gång som jag sa si när jag menade se, och de andra trodde då att jag menade si i betydelsen ‘säga’.

Så tidigare språkkunskaper kan både hjälpa och stjälpa när man ska lära sig ett nytt språk, för att uttrycka det på ett mycket förenklat sätt.

Ha en bra dag allihop!

———————————————————————————

Kommentarer från bloggen.fi/my

Inkommet 7.9.2007 12:08:42

Jag har märkt på mig själv att just den här typen av slut-e som blir i är ett dialektalt drag som sitter riktigt djupt. Jag tycker ju annars att jag pratar standardsvenska under större delen av tiden här i Åbo, men just dessa i:n är seglivade. Jag kan reagera på det själv, men ska jag ha bort dem måste jag faktiskt koncentrera mig på att inte säga ”di”, ”tri” eller ”si”. Undrar varför just det här ljudet verkar vara så grundmurat i mitt svenskatalande? Jag tycker ju inte att min standardsvenska dras med tydliga europeiska u-ljud eller kakuminala l. I och för sig är det ju inget problem, inte är det någon som har svårt att förstå mig, men som fenomen är det ju lite intressant.

Ika
http://cassiopeia81.wordpress.com/

Svar:
Ja, slut-i sitter verkligen djupt!! Jag har också märkt det. Typ diftonger och kakuminala l-ljud är ju på sätt och vis ”tydligare” dialektdrag, för det är inte såååå många som har det (eller jo, visst är det många, men det är fler som har slut-i än som har kakuminala l-ljud… tror jag i alla fall). Man tänker inte så mycket på slut-i som ett dialektdrag, eftersom folk som annars inte talar så jättestark dialekt (utan bara lite grann) ju också tenderar att ha slut-i… Typ… Det här blev kanske lite råddigt. Men oerhört intressant är det!! Förresten är det väl så att det är vanligare att ha slut-i på ”di” än på ”tri” och ”si”… (om man inte annars pratar så mycket dialekt…) Eller? En liten tanke bara…

Inkommet 7.9.2007 14:28:24

Om ”dom” finns mitt i en mening säger jag oftast ”Rom”. Tex: Jag gårom till möttes. Jag gillarom.

Johan
http://nicaea.wordpress.com

Svar:
Ja, riktigt till det stadiet har jag inte kommit ännu… :) Det skulle kännas väldigt svenskt att säga så för mig… Men vem vet, så småningom kanske jag också börjar säga så… :) Även om jag inte säger så själv så är det givetvis är bra att berätta för eleverna att folk ofta säger så, och det ska jag försöka komma ihåg att göra… :)

Inkommet 8.9.2007 14:58:07

Ja, när jag läste det som Johan skrev så insåg jag plötsligt att jag flyter på en skala mellan dem och rom när jag pratar och mellan allsköns rikssvenska ihopdragningar och att dela upp varje ord noga och i stackato som på finlandssvenska. Nu höll jag på att sväva ut så att det skulle ha blvit en blogg i bloggen, så jag får lov att göra ett eget inlägg längs samma banor. Kul banor!

Mollalena
http://bloggen.fi/mollalena

Svar:
:) Ja mitt språk blir nog allt mer blandat också…

Inkommet 8.9.2007 16:53:12

efter många år med dom så har jag börjat säja de för har något minne från modesrmålsundervisningen att man itne skall skriva dom i uppsatser och dyl, eller är jag gammalmodig av mig?

C
http://bloggen.fi/lillaC

Svar:
:) Nej du är inte gammalmodig, rekommendationen är fortfarande att man ska skriva ”de” och ”dem”. ”Dom” är OK i talspråk, men i skrift (i mer formella sammanhang) ger det ett lite slarvigt intryck. Men det beror förstås på i vilket sammanhang man skriver – i vissa sammanhang är det ju mer OK med talspråksinslag, i andra mindre… :) Många tycker ju det är svårt att veta när man ska skriva ”de” eller ”dem”, men ett smart tips som jag nyss läste i Språkriktighetsboken är att pröva att byta ut ”de” och ”dem” till ”vi” och ”oss” – då är det lättare att höra vilket det ska vara, subjektsformen ”vi”/”de” eller objektsformen ”oss”/”dem”. Det knepet ska jag ta med mig till klassrummet… :)

Annonser