Nej, jag har inte helt glömt bort min blogg, även om jag inte syns till lika ofta som förr… :) Men det är fullt upp med IRL-livet just nu. Här kommer dock ett litet filmtips.

I våras (?) kom den nyaste filmen om Wallace & Gromit ut i Storbritannien och den hade titeln A matter of loaf and death. Om några veckor (9 september) kommer den svenska versionen, En strid på liv och bröd. Härliga språklekstitlar, tycker förstås jag. :) Se filmen – den är bra!

Ett litet livstecken från mig bara… Jag vilar hjärnan och tänker inte så mycket på språksaker nuförtiden, men ett litet intressant ord stötte jag på häromdagen när jag läste en broschyr om ett naturreservat här i närheten.

Spänger har anlagts på flera ställen så att du kan vandra över våtmarkerna.

Spänger…? Ja, tydligen. SAOL anger två möjliga pluralformer av spång: spänger eller spångar. Se där, alltid lär man sig något nytt…

Jag hoppas kunna ge mig ut och testa spängerna snart.

Idag har vi haft friluftsdag. Vissa elever har sprungit sig lökiga i skogen, andra har lunkat fram i sakta mak… Första gången jag hörde detta ord var när eleverna en sen eftermiddag någon gång i höstas sa om en kompis ‘han gick hem efter idrotten för han löka så.‘ Jag fattade ingenting, men de förklarade för mig att kompisen inte haft några idrottskläder och därför svettats i sina vanliga kläder så han ville inte vara kvar i skolan. Ja, alltid lär man sig något nytt. Verbet löka betyder alltså ’svettas’ och adjektivet lökig betyder alltså ’svettig’. Hur gamla är dessa ord, och hur pass utbredda är de? Orden används en hel del bland eleverna på min skola, strax utanför Stockholm. Vad säger ni, har ni hört dem?

Johanna skickade iväg en liten utmaning till mig, så nu är det dags…

1.Tre viktiga läsupplevelser under din uppväxt?
Tja, jag får väl börja med Knubbis-boken, någon bok med rim och ramsor som vi fått från rådgivningen och som jag tydligen älskade… Kommer inte riktigt ihåg den men…  En annan viktig bok var Vi bodde i Helenelund(Ann-Madeleine Gelotte) – inte så mycket för innehållet som för titeln. Den var speciell! I tonåren slukade jag, som verkligen inte var intresserad av historia, alla historiska romaner jag kom över av Bodie Thoene.

2. Tre viktiga serieupplevelser under din uppväxt?
Jag har aldrig riktigt varit så inne på det här med serier, men Min häst tyckte jag mycket om (precis som Johanna), och det var lite extra roligt med den tidningen för om jag minns rätt gick det inte att få tag på den i vår bybutik, utan jag var tvungen att prenumerera, eller låna från min kusin… När det inte gick att få tag på Min häst läste jag Penny, en annan hästtidning, som inte var lika bra, men den fanns hemma i bybutiken… Sen minns jag att vi under någon period prenumererade på Musse Pigg också… Jag minns inget av innehållet i tidningarna, men jag minns hur pärmen såg ut.

3. Romaner som överrumplat berättartekniskt på senare tid?
Ja, utan tvekan Spelar död av Stefan Casta. Fenomenalt intressant roman, uppbyggd på ett spännande och fascinerande sätt. Det finns MASSOR att utforska i den, och den är mer eller mindre ett berättartekniskt mästerverk i mina ögon. Förra veckan läste jag också Rose Lagercrantz Flickan som inte ville kyssas, och även den är intressant ur en berättarteknisk synvinkel. Nu blev det visst bara ungdomsromaner, kanske inte så konstigt just nu… :)

4. Musik eller inte när du läser?
Inte. Det gör mig bara stressad.

5. Vilken bok blir ytligt bekanta överraskade över att du läst och gillat?
Oj, Bibeln kanske? Många (särskilt eleverna) blir lite småimponerade över att man tagit sig igenom hela Bibeln… :)

6. Vilken bok blir ytligt bekanta överraskade över att du läst och ogillat?
Här är jag faktiskt också inne på samma spår som Johanna, och svarar CS Lewis. Jag har aldrig riktigt förstått det fantastiska med hans böcker – särskilt inte Från helvetets brevskola, nej…

7. Finns det någon adaption från bok/serie till film som du ser fram emot?
Ja, jag ser fram emot med viss nyfikenhet men är även väldigt skeptisk mot filmatiseringen av Damernas detektivbyrå. Faktum är att jag köpte dvd:n idag på väg hem från jobbet. Är nyfiken, men jag är inte helt övertygad om att berättelsen passar som film… Och det känns som att jag inte riktigt vill se Mma Ramotswe och alla de andra – jag har ju skapat mig en bild av dem och lärt känna dem nu genom alla de böcker jag läst under några års tid… Jag är inte helt säker på att jag vill att den bilden ska förstöras… Men, jag kommer ändå att se filmen, för jag är nyfiken… :)

8. Vilken författare hade du velat ge en stor kram, tagit en öl med, och vem hade du velat ge en omgång stryk?
Det måste jag nog fundera över ett tag… :)

9. Vem vill du utmana?
Ika, Johan, Marängen och Mia.

Finlands ambassad i Stockholm har sammanställt en liten finsk uttalslära. Kolla in den!

Sådärja, nu är det dags igen. Jag har inte riktigt orkat/hunnit/haft lust att blogga den senaste tiden, men nu gör jag ett nytt litet försök… :)

Idag har vi vårstädat balkongen. Härligt! Nu återstår bara att fylla den med diverse växter. Och vi funderar starkt på att glasa in den och därmed skapa en pensionärskuvös, ett ord som jag stött på flera gånger de senaste veckorna. Intressant ord, eller hur? :)

Min bloggpaus bryts för fem minuter… Jag kunde inte låta bli.

Själv har jag aldrig gjort högskoleprovet, och jag tvivlar på att det skulle gå särskilt bra om jag gjorde det. Men ordkunskapsdelen hade jag åtminstone klarat galant om jag gjort provet i år. Jag var lite osäker innan eftersom jag inte tycker att jag har så jättestort ordförråd, men det gick bra. Endast ett fel blev det… *GLAD*

Hur många rätt klarar du? Testa!

Nu blir det bloggpaus för min del. Jag återkommer efter påsk. Ha det så bra!

Det finns ett ord som jag burit på i flera år, men aldrig riktigt kommit ihåg att skriva om. Jag stötte på ordet någon gång i samband med att jag lärde känna min man, och det är ett rätt bra ord. Det skulle kunna fylla en lucka i mitt vardagsspråk, men av någon anledning har jag inte riktigt börjat använda det än. Ordet är ryggan.

I Norge talade man om sekken, kort och vardagligt. Praktiskt. Det anammade jag direkt när jag bodde där. I Sverige hör jag många säga ryggan, men det har jag alltså inte riktigt börjat använda själv än. Vad säger man i Svenskfinland? Jag kan inte komma på något särskilt… Men ryggsäcken är ju aningen långt och krångligt, och det känns inte så dumt att förkorta det till ryggan (eller sekken i Norge).

Så ryggan är något jag kan lära mig från sverigessvenskan. Fast på dialekt funkar det inte riktigt… Ordet ryggen (alltså kroppsedelen) uttalas ju [ryddjin] på min dialekt, och vad skulle då ryggan bli? [Ryddjan]? Ord som slutar på -a brukar väl ofta vara feminina i våra dialekter, skulle det kunna bli [ryddjon]? Nä, jag vet inte. Det kanske inte funkar på dialekt. [Setjin] låter lite mer redigt österbottniskt, i så fall.

Men det finns ett ord som vi finlandssvenskar använder som fyller en lucka i sverigessvenskan (vad jag vet, i alla fall). Rinkka. Ja, ett finskt ord. Och åh så praktiskt. Vad är en rinkka (eller på dialekt rinkko) då? Det är en stooor ryggsäck, alltså i 50-60-liters klassen (eller något i den stilen). Finlandssvensk ordbok stavar ordet med ett k, rinka. Jag stavade det nu helt spontant med två k, men det är inget ord jag brukar skriva så ofta, och följaktligen har jag aldrig reflekterat över om det ska vara ett eller två k. Men, visst är det ett bra ord?

Slutsats: TACK Sverige för ryggan! Och varsågod, här får du rinkan (ja, okej, vi säger väl ett k då – det låter mer svenskt).