-, måste, måste, har måst
20 januari 2008Häromdagen upptäckte jag något intressant. I en grammatikbok angavs det att måste är både presens- och preteritumform. Och jag som sagt till alla mina elever att måste bara är presens, och att man måste säga var tvungen att om man vill säga det i preteritum. Jag kollade upp det i Natur och Kulturs Stora Svenska Ordbok, som är gjord just för andraspråksinlärare. Och ja – där fanns det också. Verbet måste har ingen infinitivform men i presens och preteritum heter det tydligen måste, och i perfekt har måst. Intressant, verkligen!
På dialekt säger jag ofta måsta i preteritum, alltså en apokoperad (?) form av ett tänkt måstade. Men nu är det alltså fritt fram att använda måste även i preteritum. Är ni medvetna om det, eller är det bara för mig som det är en nyhet?
Oj oj oj, någon riktig nyhet kan det inte vara för även i Deskriptiv svensk grammatik som är utgiven på 70-talet finns preteritumformen måste med… Det är kanske bara jag som är lite efter… :)
Jag använder nog måste i både presens och imperfekt, men däremot har varit tvungen (ha måsta på dialekt). Tydligen är det OK med har måst nu då.
Jag använder bara måste i presens. I preteritum skulle jag (precis som du sagt till dina elever) använda ”var tvungen att’. ”Har måst” låter i och för sig inte fel, men det känns ändå väldigt främmande för mig att säga eller skriva så.
På dialekt använder jag också måst, måsta, ha måsta. Så där hörs ju skillnad. I standardsvenska använder jag det i presens och preteritum, för i tal framgår ju ändå skillnaden för det mesta ganska bra – i skriftspråk skulle jag däremot bara använda det i presens, även om jag nog inte skulle se det som inkorrekt att använda måste i preteritum, bara lite opraktiskt.
i imperfekt har jag måstat, men det är väl ett eget påfund eller?
kicki, ja, har varit tvungen använder jag också (förutom på dialekt, då har jag också ha måsta).
Elisabeth, jag håller med dig – det känns väldigt främmande för mig också att använda har måst. Och var tvungen att i preteritum är ju tydligare än måste, ingen risk för missförstånd…
Mia, jag har precis samma dialektformer som dig :) Och ja, de är praktiska för man hör ju verkligen skillnad mellan dem! Jag håller med om att måste i preteritum kan vara lite opraktiskt… Men det beror väl på situationen annars också hur väl det framgår att det handlar om dåtid och inte nutid…
c, det var en ny form för mig, spännande! :) Känner du någon annan som säger så?
tja, jag tror det mest är dialektalt. Kan nog hända att min bekantskapskrets också har måstat, en del ord smittar ju av sig.
c, kul ord! :) Och ja, vissa ord tenderar verkligen att smitta av sig.
Hej! Jag kommer från Östra Nyland och vi säger måst i presens och mådast i imperfekt, men jag kommer faktiskt inte på hur jag skulle säga det i preterium! Möjligtvis skulle det då bli ha mådast.
Ka, välkommen hit! :) Intressant med mådast, det har jag aldrig hört förr!! :)
Måste resp. vara tvungen/ har varit tvungen känns riktigt för mig. Det jag har problem med är användningen av verbet. Nuförtiden känner sig vem som helst oförhindrad att att påstå att vilken som helst annan ”måste göra si eller så”. ”Nu måste påven…”, ”Nu måste president Bush….”, ja, till och med ”Nu måste LO…”
Min uppfattning av betydelsen av verbet ”måste” kommer från min mor. När hon sa:”Nu måste du äta upp gröten” då var utrymmet för konstringar över, basta!
Är dagens frikostiga bruk av ”måste” ett utslag av den maktlöses önskan att demonstrera makt, eller????
Pablo, hm – intressanta funderingar! Jag har inte själv tänkt på att måste börjat användas mer och mer, på det sätt som du beskriver…