Kona
18 januari 2008Det norska ordet kone betyder ”hustru’, och gissa om jag blev glad när jag för några år sedan kunde koppla ihop det med ett dialektord som används rätt ofta hemma, nämligen sonakono [sånakono], alltså ”sonhustru’. Det är ju samma ord! :) Nu har jag äntligen kommit mig för att kolla upp det i SAOB, och ja – ordet kona i betydelsen ”kvinna, hustru” har även funnits i svenskan. Än en gång ser vi hur gamla ord lever kvar i dialekterna… :) Fascinerande!
Är ordet bekant för er, och i så fall i vilken form?
Detta var ett sammanträffande. Jag drömde nån mystisk dröm som hade med ordet ”kona” att göra och den gjorde uppenbarligen något sorts språkligt intryck på mig för jag tänkte direkt att jag skulle prata med dig om saken när jag väl vaknade. Och vad ser jag om inte just detta ordet som föremål för ett inlägg i din blog, bara någon dag efter min dröm. Dessvärre så har jag glömt vad det var som var så intressant i frågan.
Jag KAN däremot nämna att ordet dessvärre är ett personligt inlån från Norskan. Jag tycker att dessvärre är så mycket bättre och trevligare än vårt svenska tyvärr. Dessvärre =) kan jag inte ge någon motivering till saken ännu. / L
Sånakonon är bekant även i min dialekt, men håller på att falla ur bruk. Det är inte sagt att den yngre generationen vet vad ordet betyder.
Jo, sånakono är nog bekant, men jag använder det inte direkt själv. Inte för att jag använder nåt ord för sonhustru överhuvudtaget särskilt ofta… :)
Jag har funderat på ett annat ord med familjeanknytning, nämligen basyspresent, alltså presenten en baby får när den föds. Har ingenting med dop att göra, man behöver inte annat än födas för att få den. :) Ordet verkar vara väldigt begränsat, används det verkligen bara i Pedersöre? Är det någon som vet varifrån det kommer, och om det finns något annat uttryck för samma sak? Var använder man det?
Mia
Vi använder ”morona” i samma betydelse som basyspresent.
Det är bekant. Det finns en sång: Tå Jeppas Mattas sånakonon båofööld så hadd on elva hästlass.
Jukk
Tror att de är Lars Huldén som skrivit en dikt/sång på dialekt, där denna strof ingår:”Å po sista lassi sat sånakonon Maja å he va he besta lassi”.
Kan den sång du nämnde vara från samma dikt?
Lena, kul sammanträffande! :) Och precis som du gillar jag dessvärre :)
kicki, Mia och jukk, kul att sonakono är bekant för er! :) Intressant också med Huldén-texten!! :)
Mia och kicki, basyspresent och morona hade jag aldrig hört förrän det kom upp i något annat sammanhang här på bloggen för ett tag sen. Totalt nya ord för mig. Men intressanta! Jag har ingen aning om varifrån de kommer – kanske man kunde kolla i någon dialektordbok?? Kan tänka mig att Carola skulle kunna svara på det, men hon verkar inte vara aktiv i bloggosfären längre – synd! Försökte kolla lite i SAOB men fick inga träffar… Vore kul att veta mer! Jag har inte själv något ord för just den företeelse som dessa ord betecknar…
Kicki, det är samma sång, men texten är skriven av Uno Berg och August Björkvall i Kantlax, Munsala (ca 1912). Melodin är upptecknad i Oravais men är allmänt spridd i Österbotten, även på finskt håll. Visan var allmänt spridd i traditionen vid tiden kring första världskriget (enligt Stora Sångboken).
Hej, vilken sång är det frågan om som de har skrivit?? August Björkvall är min gammelmorfars bror. Håller på med släktforskning och planerar att skriva en släkthistoria så denna kunde ju vara intressant att ha med!
Hej Cate,
Visan heter ”Sånakonovisan” och finns bl.a. i Stora sångboken (ISBN 951-9087-45-1). Som jag skrev ovan, så är (enligt Stora sångboken) texten skriven av Uno Berg och August Björkvall i Kantlax, Munsala (ca 1912). Visan börjar med orden ”Tå Jeppas Mattas sånakonon boförd, så hadd on 11 hästlass” (med reserv. f. stavn.). Håkan Streng har också spelat in visan på skiva (som vi redan nämnde).
jukk, va kul! Har aldrig hört talas om den, men vore kul att höra :)
Jag undrar om den kanske finns på Håkan Strengs Heimlaga-skiva…
jukk, Håkan Streng känner jag i alla fall till… :) Får försöka hitta den skivan nån gång!
Skivan Heimlaga finns på Vasa stadsbibiliotek och den innehåller bl.a. Sånakonovisan, men man får tyvärr inte låna så gamla skivor. Jag skulle gärna vilja ha tag på skivan (och den andra skivan Meir heimlaga).
jukk, tack för tipset!
Faffas farbror fick plats på ålderdomshem. Efter att ha varit mycket skeptisk började han trivas bra. Men någon käpp ville han inte använda – han var ju ändå inte ens 90 år. ”Men, he e så mang som e så roko i folaskapi jär…” Jag skulle gärna följa ordet ”folaskapi” i språkhistorien!
Yvonne, oj nu blir jag nyfiken – jag har ingen aning om vad folaskapi betyder!! Aldrig hört det förr… tror jag i alla fall… :)
Folaskapi är ett gammalt ord för ben, men jag har nog inte hört det i ngt annat sammanhang än när denna vår gamla farbror använde det. En teori är att det kommer från ”fora” (jämför forsedel) säger min man nu.
Yvonne, intressant! :) Intressanta tankar kring forsedel ocskå, vem vet – kanske det är så? Annars får folaskapi mig att tänka på ordet fälas, alltså ”färdas’… Undrar om det kan finnas någon koppling till det…?
Jag har hört sången med ”tretton hästlass”.
”På sista lasse kom sonakono Maja o hää va hä välkast lasse”.