Undrar på
4 januari 2008Imorse hörde jag en norrlänning i tv säga typ jag undrar på vad du sa eller något i den stilen, jag kommer inte exakt ihåg hur det var. Men jag fäste mig vid undrar på, för det är inte första gången jag hört folk säga så… Själv brukar jag nog bara säga undrar, utan på.
Det liknar lite uttrycket menar på, som jag skrev om i våras (läs det här). Jag trodde först att det var norrländskt, men det visade sig förekomma över hela Sverige. Så jag vågar mig inte på en gissning om att undrar på skulle vara typiskt norrländskt… Fast kanske det är det? Jag vet inte…
Förresten liknar det ju det norska uttrycket lure på, som ju faktiskt betyder ‘undra, fundera’ – jeg lurer på når de kommer hjem… Det har jag inte tänkt på förr :)
Har ni hört undrar på?
——————————————————————————————
Ett litet tillägg bara för att jag brukar skriva om partikelverb… Detta är inget partikelverb, eftersom betoningen ligger på verbet och inte på prepositionen. Samma sak gäller också menar på… Annat blir det förstås om man tänker sig följande konversation, till exempel:
- Jag undrar när de ska gifta sig
- Ja, undra på du bara. Det lär vi inte få veta på ett tag…
Då blir undra på ett partikelverb eftersom man betonar på… Och då betyder det ungefär ‘fortsätt undra’, på samma sätt som jobba på – ‘fortsätt jobba’…
Kanske det är en kortare form av fundera på, eller rentav en kontamination av de båda uttrycken. I Svenskfinland undrar vi bara.
Jag skulle, precis som Kicki, kommentera att det säkert har nåt med fundera på att göra… :) Men jag har inte hört det.
kicki, Mia, kopplingen till fundera på hade jag inte tänkt på – tack! Det kan ju ligga nåt i det… :) Jag undrar hur vanligt det egentligen är här i Sverige – jag har inte hört det lika ofta som menar på, men då och då hör man det…
Isåfall är det i en mening som “inte undra på att..” som jag använder det.
Henni, ja så brukar jag ju också kunna använda det. Det tänkte jag inte på tidigare… :)